Facket Direkt

Kongressrapporten Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner

Kongressen 2016 Sverige behöver en ny politik som förenar full sysselsättning och rättvisa löner med dagens öppna ekonomi. Det är utgångspunkten för den rapport som LOs styrelse nu lägger fram för behandling på LO-kongressen 2016.

Kongressrapporten är ett viktigt bidrag till diskussionen om hur Sverige åter kan bli ett land med full sysselsättning och om hur den solidariska lönepolitiken kan moderniseras.

Publicerad
Uppdaterad

Kongressrapportens huvudområden:

Målet full sysselsättning

Hög sysselsättningsrad

För LO innebär full sysselsättning att alla som vill och kan arbeta ska ha ett, och det ska räcka med ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder. Men det räcker inte med låg arbetslöshet. För att begreppet full sysselsättning ska vara meningsfullt krävs det också att andelen sysselsatta i befolkningen, den så kallade sysselsättningsgraden, är hög. Ju fler som arbetar, desto bättre blir förutsättningarna att finansiera den offentliga välfärden. Målet bör därför också vara att sysselsättningsgraden ska vara tillräckligt hög för att finansiera en generös offentlig välfärd.

Full, hög och jämn sysselsättning

Arbetslöshet och sysselsättningsgrad är breda mått som kan dölja att det finns stora skillnader mellan olika grupper. Den totala sysselsättningsgraden kan till exempel vara hög, samtidigt som kvinnor har lägre sysselsättningsgrad än män eller samtidigt som utrikes födda har väsentligt lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda. Målet bör därför vara att även dessa och andra skillnader ska minimeras, så att arbetslöshet och sysselsättningsgrad blir så jämnt fördelat i olika grupper som möjligt.

Sammantaget innebär det att den ekonomiska politiken bör inriktas mot full, hög och jämn sysselsättning. Vi anser att målen bör sättas ambitiöst. Historisk har Sverige haft en lång period som kan sägas ha präglats av full sysselsättning – arbetslösheten mellan 1970 och 1990 låg exempelvis mellan 2 och 4 procent och sysselsättningsgraden var över 85 procent i slutet av 1980-talet. Det finns även i dag länder som uppnår arbetslöshetsnivåer på mellan 3 och 5 procent samt sysselsättningsgrader över 80 procent. I Sverige finns det dessutom grupper som präglas av mycket låg arbetslöshet och hög sysselsättningsgrad. Sammantaget gör detta att vi menar att full sysselsättning skulle kunna innebära en arbetslöshet på mellan 2 och 4 procent och en sysselsättningsgrad på minst 85 procent.

LOs styrelse föreslår bland annat att:

  • LO ska verka för att den ekonomiska politiken inriktas mot full, hög och jämn sysselsättning
  • LO ska verka för att arbetslösheten som högst pendlar i intervallet två till fyra procent under en konjunkturcykel
  • LO ska verka för att sysselsättningsgraden för 20–64-åringar som lägst ska ligga på 85 procent
  • LO ska verka för att skillnaderna i arbetslöshet och sysselsättningsgrad för olika grupper minimeras. Det handlar till exempel om skillnader beroende på kön, etnicitet, geografi, utbildningsnivå och social bakgrund.

Läs mer i kongressrapporten

En kickstart av svensk ekonomi

En kickstart om 1,5 till 3 procent av BNP

En hög arbetslöshet, obefintligt inflationstryck och en låg räntenivå, tillsammans med stora behov och hushållens och företagens höga sparande talar för att det finns utrymme för omfattande stimulanser. Den bindande gränsen för hur stor omfattningen kan bli förefaller framför allt komma från EUs regelverk som säger att underskottet i de offentliga finanserna inte får uppgå till mer än 3 procent av BNP under ett enskilt år. Med tanken på prognoserna för de närmaste åren innebär det att en finanspolitisk stimulans kan uppgå till omkring 1,5-3 procent av BNP.

Genom att de ökade offentliga utgifterna används på ett produktivt sätt kan man också stärka hushållens och företagens tillförsikt om svensk ekonomi. På så sätt kan dessa förväntas öka sina investeringar och sin konsumtion, vilket är nödvändigt för att effekten av de finanspolitiska stimulanserna ska ha bäring även på längre sikt.

Kraftfull finanspolitisk stimulans

Vi föreslår en kickstart av svensk ekonomi i form av en kraftfull finanspolitisk stimulans. De områden vi anser att staten bör satsa på är följande:

  • Välfärden. Det finns stora kvalitetsbrister inom äldreomsorgen, skolresultaten har fallit under lång tid och kvinnors arbetsutbud hämmas av att barnomsorgen inte är tillgänglig på kvällar, nätter och helger. Samtidigt ökar behoven i välfärden på grund av allt fler äldre och allt fler yngre i befolkningen. För att möta de demografiskt motiverade behoven och skapa utrymme för en permanent ambitionshöjning behöver statsbidragen till kommunerna öka väsentligt.
  • Arbetsmarknadspolitiken är en central del i den svenska modellen och har en avgörande roll för matchning och omställning på arbetsmarknaden. Denna del av politiken har under lång tid rustats ner. Vi tror inte på försämrade ekonomiska incitament för att tvinga fler ut på arbetsmarknaden. I stället krävs en aktiv och rustande arbetsmarknadspolitik för att ge arbetssökande möjligheter att möta arbetsmarknadens föränderliga krav och ta de framväxande jobben. En viktig grupp är de utrikes födda. Deras möjlighet att skapa ett bra liv i Sverige är beroende av deras etablering på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen måste snarast möjligt få tillräckliga resurser för att möte de arbetslösas behov.
  • Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig pusselbit på en arbetsmarknad som kräver hög omställningsförmåga. Den främjar rörligheten och ökar individernas acceptans för strukturomvandling. Arbetslöshetsförsäkringen har kontinuerligt urholkats Arbetslöshetsförsäkringen måste förbättras avsevärt så att fler omfattas av försäkringen och betydligt fler kan räkna med ett fullgott inkomstbortfallsskydd.
  • Vuxenutbildningen får en allt större betydelse i det svenska utbildningssystemet. En förklaring är att relativt många unga lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg. De behöver en andra chans. Men vuxenutbildningen måste också ge plats till dem som avslutat gymnasieskolan men som vill eller behöver omskola eller vidareutbilda sig. Vuxenutbildningen bör byggas ut så att fler bör få chansen till utbildning oavsett tidigare bakgrund.
  • Infrastruktur. Sverige har under lång tid satsat allt mindre på infrastruktur, både i förhållande till BNP och i förhållande till den ökade trafiken. Problemen med de låga investeringarna har blivit allt tydligare. Det råder kapacitetsbrist inom järnvägen och vägnätet. Nyinvesteringarna i trafikinfrastruktur höjas till 1 procent av BNP och resurserna till drift och underhåll höjas med 0,1–0,2 procent av BNP.
  • Bostäder. Bostadsbristen är ett växande problem. Svårigheten att hitta en ledig bostad, särskilt i de växande storstadsregionerna, leder till ett ekonomiskt produktionsbortfall och till för hög arbetslöshet. Bostadsbristen måste mötas med ökade investeringar men också med en smartare bostadspolitik.
  • Skolan. Resultaten i skolan har försämrats. Skillnaderna mellan elever med olika bakgrund är stora. Skillnader mellan skolor har ökat. Färre elever går ut med betyg som ger dem gymnasiebehörighet. Särskilt viktigt är det att resurserna till skolan är tillräckliga för att ge elever med svagare förutsättningar möjlighet att klara sin utbildning.

LOs styrelse föreslår bland annat att:

  • LO ska verka för att den ekonomiska politiken är expansiv så länge som arbetslösheten kan pressas ned med efterfrågeåtgärder, räntorna är låga och inflationen är låg.
  • LO ska verka för att offentliga sektorns nuvarande mål för det finansiella sparandet prövas mot andra mål. Exempel på alternativ som bör utredas är: en nivå på statsskuldens storlek som andel av BNP, ett nytt mål för det finansiella sparandet och införandet av en drifts- och kapitalbudget. Vid utredande av en drifts- och kapitalbudget bör det också prövas om investeringar kan ges en vidare innebörd än i dag.
  • LO ska verka för att det införs ett tillfälligt underskottsmål för det finansiella sparandet till dess att utredningen om ett nytt långsiktigt mål är klar. 

Läs mer i kongressrapporten

Lönebildning och full sysselsättning

Kontrollerad lönekostnadsutveckling

Fackföreningsrörelsen bidrar till full sysselsättning på flera sätt. Det mest centrala är att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar lönebildning. En sådan förutsätter att lönekostnadsutvecklingen på arbetsmarknaden kan kontrolleras, både i låg- och i högkonjunktur.

I lågkonjunktur handlar det om att lönerna ökar i takt med produktivitetsutvecklingen och Riksbankens inflationsmål. Lönerna står för merparten av köpkraften och efterfrågan i en marknadsekonomi. Låga löneökningar riskerar att bromsa tillväxten och skapa högre arbetslöshet. I högkonjunktur handlar det i stället om att se till att löneökningarna inte blir för höga. Stigande löner är en av de starkaste drivkrafterna bakom inflation.

Strukturomvandling i ekonomin

Men den solidariska lönepolitiken bidrar också på andra sätt till att skapa förutsättningar för full sysselsättning. Den solidariska lönepolitiken medverkar till strukturomvandling i ekonomin genom att tränga undan lågproduktiva låglönearbeten och ge utrymme för företag med goda utvecklingsmöjligheter. För att stärka den svenska avtalsmodellen och hindra framväxten av låglönesektorer måste lägstalönerna ständigt bevakas. LOs solidariska lönepolitik, som en del av den vidare inkomstpolitiken, är också central för att åstadkomma en jämn inkomstfördelning i samhället.

Löneskillnader

Under de senaste 20 åren har lönebildningen i huvudsak fungerat bra. Men det finns problem. Löneskillnaderna har ökat. Inte heller har löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade yrkesgrupper minskat. Inte heller, trots en väl fungerande och återhållsam lönebildning, har arbetslösheten minskat. Fackföreningsrörelsen måste givetvis fortsätta att bidra, framför allt genom att garantera en stabil och samhällsekonomiskt väl utformad lönebildning.

I en framtida ekonomi som präglas av hög efterfrågan kommer lönebildningen att behöva än mer kontroll av lönekostnadsutvecklingen på arbetsmarknaden.

LOs styrelse föreslår bland annat att:

  • LO ges i uppdrag att inleda samtal med tjänstemännens fackliga organisationer i syfte att upprätta en bredare samsyn om fördelningen av löneutrymmet på svensk arbetsmarknad.
  • LO ges i uppdrag att tillsammans med förbunden utifrån en samsyn om behovet av en inflationsrobust lönebildning utreda och övervaka löneglidningen inom förbundens riksavtal samt att vid behov inleda samtal med motparter i syfte att säkra en inflationsrobust lönebildning.
  • LO ges i uppdrag att inom ramen för den solidariska lönepolitiken fortsatt verka för relativlöneförändringar som motverkar värdediskriminering mellan kvinnligt och manligt dominerade sektorer.

Läs mer i kongressrapporten

Investeringar för full sysselsättning

Öka efterfrågan

Investeringar för full sysselsättningFör att uppnå full sysselsättning är det viktigt att den samlade efterfrågan av varor och tjänster är hög. I Sverige har vi under lång tid levt med en för låg efterfrågan. Finanskrisen, som drabbade världen från hösten 2008, är en viktig orsak. Men det finns också tecken på ett mer långsiktigt efterfrågeunderskott. För att öka efterfrågan föreslår vi att staten genomför ett expansivt ekonomiskt program de närmaste åren, för att därefter försöka stabilisera efterfrågan på en högre nivå. Programmets syfte är att stärka Sveriges långsiktiga ekonomiska utveckling och förmå hushåll och privata företag att öka sin konsumtion och sina investeringar.

Finanspolitisk program

Lägre räntor är nödvändigt för att få fart på ekonomin, men inte tillräckligt. Sverige har nått en punkt där det inte går att sänka reporäntan mycket mer. För att öka den aggregerade efterfrågan bör därför också finanspolitiken understödja inhemsk konsumtion och investeringar.

Det finns utrymme att göra dessa satsningar. Sverige har i dag starka offentliga finanser. Sedan 1990-talskrisen har den offentliga bruttoskulden sjunkit från 70 till 40 procent av BNP. Den offentliga nettoskulden har vänts från underskott på 30 procent av BNP till ett överskott på drygt 25 procent av BNP. Problemet är sålunda inte de offentliga finanserna utan de brister som finns på andra områden; som tilltagande bostadsbrist, fallande resultat i skolan och för lite satsningar på en rustande arbetsmarknadspolitik.

LOs styrelse föreslår bland annat att:

  • LO ska verka för att Riksbankens mandat för penningpolitiken ska förtydligas, till att vara att stabilisera såväl inflationen runt inflationsmålet som arbetslösheten runt en långsiktigt hållbar nivå
  • LO ska verka för att finanspolitiken ska ta ett större ansvar för att stabilisera den svenska ekonomiska utvecklingen
  • LO ska verka för att det ska finnas färdiga, tillfälliga, finanspolitiska paket för en justering vid kraftig lågkonjunktur
  • LO ska verka för att de automatiska stabilisatorerna stärks genom att arbetslöshetsförsäkringen reformeras så att löntagarna ges ett fullgott och pålitligt inkomstskydd

Läs mer i kongressrapporten

Innehållsförteckning