Facket Direkt

Frågor och svar

Välfärd

Publicerad
Uppdaterad

Med tanke på att det finns möjlighet till undantag från samhällsbolagen och vinstbegränsning; kommer förslagen att leda till någon verklig förändring? Blir det inte mest undantag?

Svar: Det är naturligtvis omöjligt att säga exakt vad som kommer att ske. Det beror på att vi tillmäter de lokala och regionala nivåerna så stor betydelse i reformprocessen. Men man får inte glömma att 80-85 procent av svenskarna vill att det som avsätts till välfärden också ska gå till välfärden. Det är en uppfattning som delas också av en majoritet av de borgerliga kommunpolitikerna.

Nu har vi tagit fram ett verktyg så att kommunerna väldigt enkelt kan lägga sig på de vinstnivåer vi tycker bör vara normerande, det vill säga 2-3 procent. Men de kan också säga att de tycker de ska tillåta 5 procent eller något annat i sin kommun. Då måste de dock motivera den högre vinstnivån för samhällsmedborgarna.

Kommer inte valfriheten för medborgare/brukare att försämras? Ni säger att LO vill ha inflytande för medborgarna, inte för bolagen, men blir det inte i stället politikernas inflytande som kommer att öka på brukarnas bekostnad?

Svar: I marknadsfundamentalisternas retorik låter det som att medborgarna är detsamma som marknaden. På sjuttiotalet sade vänsterkrafterna att staten är vi, d v s medborgarna är detsamma som staten. Båda uppfattningarna är lika fel. Ser vi på välfärdsmarknaden så kan vi konstatera att den domineras av stora oligopol. Där råder knappast någon fri konkurrens. Istället sker just nu en process där de större, ofta riskkapitalägda bolagen, köper upp de små alternativa utförarna. Det råder dessutom en stor brist på insyn i hur pengaströmmarna in och ut från dessa bolag ser ut. Vad vi vill är att stärka brukarnas ställning så att de får större inflytande över välfärdstjänsternas innehåll och utformning. Det är detta som de flesta säger är viktigt. Men då talar vi om att stärka brukarnas valfrihet, inte bolagens.

LOs högsta prioritet är jobben. Leder inte förslagen om vinstbegränsning i stället till att många jobb för Kommunals medlemmar försvinner?

Svar: Om företag säljs vidare uppstår knappast några större problem. Men vad sker om ägarna väljer att lägga ned företaget? Kvar finns ju personalen och brukarna. Välfärdsbehoven upphör inte. Det är ytterst osannolikt att verksamheten inte drivs vidare. Dessutom finns kommuner och landsting, som via skattemedlen hela tiden finansierat verksamheten, kvar. Lika många barn, patienter och äldre som förut ska ha undervisning, vård och omsorg - så de anställda har dessutom kvar sina jobb.

De långsiktiga konsekvenserna av begränsade vinstuttag inom välfärdssektorn är naturligtvis näst intill omöjligt att förutspå. Vad olika aktörer säger är ju en sak. Hur de i praktiken sedan väljer att handla är en helt annan. En rad av de farhågor som hittills lyfts i samhällsdebatten, rörande olika förlag om vinstreglering i välfärdssektorn, måste betraktas som kraftigt överdrivna. Med detta sagt finns emellertid anledning att försöka reducera de tänkbart negativa konsekvenserna av en vinstbegränsning i möjligaste mån. Det är också detta som är syftet med vårt förslag till så kallade driftsavtal.

Varför skulle ett privat företag bedriva verksamhet i vård, skola eller omsorg om de inte får generera vinst till ägarna? Vi kanske behöver nya pengar till välfärden, t ex i form av investeringar från privata företag. Kommer de att vilja riskera sina pengar om möjligheten att ta ut vinst begränsas?

Svar: Det är ytterst en fråga för de ansvariga finansiärerna, alltså kommun- och landstingspolitikerna och ytterst skattebetalarna. Är man beredd att tillåta att skattemedel överförs till privata konton? Ja, då får man i så fall motivera detta inför väljarna och kommunmedborgarna. Politikerna har alltså lokalt och regionalt möjlighet att anpassa lagstiftningen efter de skilda geografiska och sektoriella förutsättningarna. Det är detta som ligger bakom konstruktionen med driftsavtal.

Vad händer med de välfärdsföretag som finns idag? Till exempel vårdcentralen som drivs av tre läkare i AB-form som måste ombildas? Eller skolan/omsorgsföretaget som tvingas anställa fler?

Svar: Om det företaget behöver ombildas eller ej är något som varje kommun eller landsting tar ställning till, genom konstruktionen med driftsavtal.

Hur ska ni möta reaktionerna från brukare som oroar sig för att barnens förskola, skola eller gruppboende, familjens vårdcentral eller föräldrarnas hemtjänstföretag kommer att läggas ner?

Svar: Vi tror inte det blir några större problem. Det är just för att motverka detta som vi för fram möjligheterna att anpassa huvudregeln i lagstiftningen (samhällsbolag) till de skilda geografiska och sektoriella förhållandena. Den typen av farhågor är klart överdrivna. Om företag säljs vidare uppstår knappast några större problem. Men vad sker om ägarna väljer att lägga ned företaget? Kvar finns ju personalen och brukarna. Välfärdsbehoven upphör inte. Det är ytterst osannolikt att verksamheten inte drivs vidare. Dessutom finns kommuner och landsting, som via skattemedlen hela tiden finansierat verksamheten, kvar. Lika många barn, patienter och äldre som förut ska ha undervisning, vård och omsorg - så de anställda har dessutom kvar sina jobb.

Kommer inte bara det administrativa krånglet med att ombilda till samhällsföretag göra att seriösa företag lägger ner?

Svar: Knappast. Idag är det ett mindre "administrativt krångel" med tillstånd och liknande i välfärdsektorn än i krogbranschen. Seriösa utförare kommer knappast att tycka att det extra administrativa arbete som genereras genom vårt förslag är något större problem.

Den tillåtna vinsten i samhällsbolagen på statslåneränta + en procent; är det bara utdelningen till aktieägarna (dvs inte medel till investeringar m m)?

Svar: Den begränsningsregel som gäller finns idag i aktiebolagslagen kap. 32 §5. Där sägs att det är statslåneräntan + en procent på det av ägarna tillskjutna kapitalet som gäller vid vinstuttag. Vid övriga värdeöverföringar handlar det om att de måste kunna anses vara affärsmässiga. Det är alltså inte frågan om ett vinstförbud, utan en vinstbegränsning.

Ni pratar om aktiebolag. Vad ska gälla för stiftelser, personalkooperativ o liknande?

Svar: Om de är s.k. non-profit-verksamheter drivs de vidare som vanligt. Annars gäller samma begränsningsregler för dem som för samhällsbolag.

Är det inte typiskt att ni lägger förslag om vinstbegränsning just för kvinnodominerade verksamheter?

Svar: Alla medborgare berörs av hur vi organiserar välfärdssektorn. Visst är det främst kvinnor som är anställda i sektorn. Det är därför framför allt de som blir lidande om kvaliteten brister eller om vinstdriften går ut över personalresurser, utbildning eller anställningsförhållanden. Sedan är det betydligt enklare att mäta kvalitet i hårdare tekniska verksamheter som sophämtning, snöplogning, vägbyggen etc. I vården, skolan och omsorgen, d v s människonära verksamheter, är kvaliteten svårare att mäta. Den främsta kvalitetsfaktorn, och samtidigt den största kostnadsposten, är personalen. Ett företag som vill öka produktiviteten riskerar då väldigt lätt att skära ned just på det som bygger upp en god kvalitet. Därför är vinstdriften extra riskabel i välfärdssektorn.

Att förslagen kommer från en grupp som består av enbart män? Har LO inte krav på någon som helst rimlig könsfördelning i sina grupper?

Svar: Vi hade gärna sett fler kvinnor i styrgruppen. Men i detta fall är det inget som LO styr över. Det är förbunden som självständigt utsett sina representanter.

Om ett aktiebolag väljer att inte ombilda sig till samhällsbolag, och inte heller ett driftsavtal kan etableras, och företaget istället läggs ned - tar kommunen ansvaret för att omgående etablera verksamhet i egen regi? Ett exempel kan vara orter/förorter där endast en vårdcentral finns, och denna drivs i aktiebolag.

Svar: Vi tror inte det behöver bli något större problem. Kvar finns ju personalen och brukarna. Välfärdsbehoven upphör inte. Det är ytterst osannolikt att verksamheten inte drivs vidare. Dessutom finns kommuner och landsting, som via skattemedlen hela tiden finansierat verksamheten, kvar. Lika många barn, patienter och äldre som förut ska ha undervisning, vård och omsorg - så de anställda har dessutom kvar sina jobb.

Ni talar om att bemanningskrav ska ställas, och utarbetas av tillsynsmyndigheterna; anser ni att det är konkreta siffror/antal som ska efterlevas, eller kan det handla om mer kvalitetskopplade bemanningskrav?

Svar: Den konkreta utformningen av bemanningskraven vill vi att respektive tillsynsmyndighet ska titta på. Vi är medvetna om att det finns stora sektoriella skillnader som antagligen kommer att motivera olika lösningar för vården, skolan och omsorgen.

Ni säger att det får vara slut med experimenterandet i välfärdssektorn. Och så föreslår ni att en helt ny bolagsform ska införas som norm för hela sektorn. Hur går det ihop?

Svar: Sverige har idag en av världens mest avreglerade och marknadiserade välfärdssektorer. Jämfört med många andra länder råder i vissa fall "en fri dragningsrätt på skattepengar" i välfärdssektorn. Vi har en överrepresentation av riskkapitalbolag i välfärdssektorn jämfört med ekonomin i övrigt. Dessa riskkapitalbolag sysslar dessutom oftare med värdeöverföringar via s.k. "räntesnurror" (aktieägarlån) i välfärdsektorn än i ekonomin i övrig, enligt skatteverket. De som enbart är ute efter en så hög vinst som möjligt ska inte ha i välfärdssektorn att göra. Så här kan vi inte ha det. Med våra förslag om bemanningskrav och samhällsbolag bringas lite ordning och reda i välfärden. De värsta avarterna kan förhoppningsvis rensas bort.

Är det bara reglerna om bolagsform som ska vara dispositiva? Eller gäller det även de andra kraven, t ex på bemanning, öppna böcker etc. I så fall, varför ska det i praktiken vara frivilligt att följa t ex krav på bemanning?

Svar: Det är bara reglerna ang. bolagsform och vinstutag/värdeöverföring som är dispositiva. Inte bemanningskraven, öppna böcker, certifiering etc.

Vinstbegränsningen på en procent utöver statslåneräntan, förändrar den någonting vad gäller riskkapitalbolagen som ju ofta inte tar ut vinst utan tjänar pengar när de säljer verksamheten?

Svar: Begränsningen rör inte bara vinstutdelning utan även annan värdeöverföring. Begreppet omfattar i praktiken alla överföringar av tillgångar som inte är av rent affärsmässig karaktär, exempelvis att man säljer egendom till underpris, förvärvar egendom till överpris, betalar lön eller arvode för tjänster eller arbeten som inte kan bettraktas som affärsmässiga, lånat ut medel till en i förhållande till marknadsräntan låg ränta eller upptar lån till högre ränta än marknadsräntan osv.

Dessa begränsningar påverkar antagligen försäljningsvärdet, vilket borde göra försäljningarna mindre intressanta för riskkapitalbolag. Dessutom föreslår vi transparens i den ekonomiska redovisningen så att man kan se hur pengaströmmarna i företaget ser ut. De som startar eller köper en verksamhet måste också certifieras. Sammantaget tror vi dessa åtgärder motverkar spekulation med skattefinansierad välfärdsverksamhet. Men om våra förslag inte räcker till kan man enkelt, i det välfärdsråd vi föreslagit, justera ev. skärpa till regelverken.

I kongressbeslutet talas det om non-profit-princip, men vad jag förstår så ska samhällsbolagen kunna ta ut en vinst på statslåneräntan + en procent. Är det verkligen non-profit?

Svar: Non-profit kan definieras både snävt och blir då icke-vinst, d v s ingen vinst tillåts. Eller lite vidare, d v s att det är själva vinstdriften som är problemet. Oavsett vilken av dessa definitioner man gör kan man säga att vårt förslag tar tydliga steg i non-profit-riktning.

Det är mer än 1,5 år kvar till valet. Vad händer med förslaget nu?

Svar: Nu ska vi försöka påverka politiken att genomföra de förslag vi lagt fram. Vi bedömer att många av förslagen kan genomföras redan i år. Därför riktar vi oss i första hand mot regeringen. Nu har arbetarrörelsen presenterat olika förslag på hur vi ska komma tillrätta med problemen i välfärdssektorn. Men regeringen sitter i princip med armarna i kors och kritiserar. Men man får inte glömma bort att det är regeringen, inte LO eller den politiska oppositionen, som bär huvudansvaret för hur det ser ut i välfärdssektorn idag. Vad tänker de göra? Har de några lösningar på problemet som med jämna mellanrum dyker upp, d v s att vinstdriften går ut över kvaliteten?