Facket direkt facketdirekt.nu

Ny rapport: Arbetsförmedlingens uppdrag bör skärpas.

Svenska arbetsgivare tycks få allt svårare att hitta rätt arbetskraft, samtidigt som de lägger allt mer tid och resurser på sina rekryteringsprocesser. Detta återspeglas i längre vakanstider, vilket för med sig betydande samhällsekonomiska kostnader. Myndigheten bör därför, på nytt, få ett skarpare uppdrag att ge stöd åt arbetsgivare att tillsätta vissa svårfyllda platser. Som en del i detta bör ett bättre stöd kunna ges även till arbetssökande med bättre jobbchanser.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Det skriver Axel Cronert, doktorand i statsvetenskap vid Uppsala universitet i den nya rapporten Arbetsförmedlingen och arbetskraftsförmedlingen – missbedömd eller dömd att misslyckas?

I rapporten undersöks, för första gången på svenska data, en teori som säger att ett av Arbetsförmedlingens matchningsuppdrag inte är förenligt med två av myndighetens andra uppdrag: kontrolluppdraget och uppdraget att prioritera de med sämre jobbchanser. De två senare förväntas innebära att arbetsgivarna inte kan lita på myndighetens matchningsförslag. Arbetsgivarnas misstro förväntas i sin tur avskräcka de arbetssökande.

Undersökningen tyder på att Arbetsförmedlingen visserligen tycks spela en minskande roll för arbetssökande med bättre jobbchanser. Men inte mycket tyder på att det skulle bero på någon misstro bland arbetsgivarna gentemot arbetsförmedlarna. Snarare finns tecken på att myndighetens begränsade mandat att stödja arbetssökande med bättre jobbchanser begränsar dess potential som matchningsaktör.

I en tid då arbetsgivarnas obesatta platser ökar och allt fler människor investerar i långa utbildningar som ökar vinsten av en bra jobbmatchning finns det skäl att se över hur Arbetsförmedlingen kan ta ett bredare grepp om dessa effektivitetsproblem, skriver Axel Cronert.

Rapporten ingår som ett underlag till LOs projekt Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik. Projektet ska resultera i en slutrapport till LOs kongress 2016. Författaren ansvarar själv för rapportens innehåll, slutsatser och förslag.

Läs hela rapporten här