Publicerad i Dagens Nyheter 22 april 2015
Förslag i dag. Tilliten och sammanhållningen i samhället har minskat. Samtidigt visar både säkerhetspolitiska kriser och naturkatastrofer på behovet av nya insatser för civilförsvar, kris och katastrofer. Vi förslår en allmän, obligatorisk medborgartjänst för alla i 20-årsåldern, skriver nio politiker, fackföreträdare och forskare.
De skandinaviska länderna är historiska exempel på socialt, demokratiskt och ekonomiskt framgångsrika samhällsmodeller. Det beror bland annat på att de strävat efter att skapa jämlika förutsättningar för individernas livsresor och för att minska klyftorna mellan grupper och individer.
Ett uttryck för detta är att de nordiska länderna präglas av en hög social tillit, såväl mellan medborgarna som i deras relation till de offentliga institutionerna. I varje fall har det länge varit så. Färska data pekar emellertid nu på en sjunkande nivå av generell tillit, speciellt bland yngre personer.
Den gamla värnplikten hade bland annat den effekten att män (det var länge bara män) i den ålder då de ska göra sitt inträde i vuxenlivet fick tillfälle att i studier och arbete umgås med personer från helt annan social bakgrund. Den bidrog till mognad och gemensamt ansvar. Den gamla sammanhållna skolan hade delvis samma effekt. Båda dessa instrument för sammanhållning och integration är nu borttagna eller försvagade.
Vi lever i ett mer individualiserat och fragmentiserat samhälle än tidigare. Minskad social tillit är en alarmerande signal. Särskilt om detta är början på ett trendbrott. Det finns självfallet ingen enkel universalmedicin för att motverka en sådan utveckling. Vi vill emellertid lyfta fram en möjlig politisk åtgärd, nämligen att införa en medborgartjänst. Vi anser att vi behöver stärka de gemensamma samhällsarenorna där grupper och individer med olika bakgrund kan mötas.
Flera forskare och debattörer har under senare tid argumenterat för införande av någon form av medborgartjänst, bland annat med utgångspunkt från att den allmänna värnplikten i fredstid lades på is 2009. Redan efter drygt fem år efterlyses nu från flera håll att den återinförs i någon form. Den gamla värnplikten hade sina brister. Den var lång och ofta ineffektiv. Den inbegrep länge bara män. Samtidigt finns en rad nya hotbilder mot Sverige som vi har ett gemensamt ansvar att hantera.
Under det senaste året har undertecknade tillsammans med andra ingått i en löst sammansatt arbetsgrupp som inom ramen för Arenagruppen diskuterat de här frågorna. Arbetet har resulterat i rapporten ”Gör din plikt – kräv din rätt. En utredning om medborgartjänst”, författad av frilansskribenten Mats Wingborg. Rapporten går igenom argumenten för en medborgartjänst, diskuterar de samhälleliga behoven och beskriver hur den skulle kunna utformas, utan att vi låst oss vid den specifika utformningen.
Med medborgartjänst menar vi en allmän mönstring och en obligatorisk tjänst. Den kan sedan byggas på med frivilliga delar. Den bör omfatta alla mellan 18 och 24 år. Vi anser också att det kan finnas anledning att överväga om en ny typ av värnplikt bör införas.
Ett viktigt argument för en medborgartjänst är att fler behöver utbildas kring civilförsvars-, kris- och katastrofinsatser. Den bör hålla en hög kvalitet och innehålla kvalificerade utbildningar. Det är viktigt att framhålla att det ska röra sig om samhällsviktiga insatser som inte kan lösas tillfredsställande på annat sätt. En medborgartjänst skulle kräva en god organisation, samt lärare, lokaler och utrustning. Vidare bör alla i medborgartjänst få ett arvode.
Vi vill på detta sätt lyfta frågan till en bredare debatt. I dag överlämnas vår utredning till regeringen. Vi menar att det är dags att överväga att införa en allmän medborgartjänst för alla medborgare kring tjugoårsåldern. Vi uppmanar därför regeringen att tillsätta en bred parlamentarisk utredning i frågan.
Skälen för en medborgartjänst är inte bara kopplade till behovet av gemensamma mötesplatser i sig. Detta rör sig också om gemensamma samhälleliga behov och utmaningar i dagens globala värld. Till delar handlar det om den säkerhetspolitiska osäkerheten, vilket förstås är ett viktigt skäl att överväga om en värnpliktsutbildning bör vara ett inslag i en framtida medborgartjänst. Det bör även påpekas att med förändringen av det militära försvaret följde en nedrustning av civilförsvaret.
Men frågan behöver vidgas. Det handlar också om andra slags kriser och hot. Den stora branden i Västmanland sommaren 2014 visade på behovet av gemensamma medborgerliga insatser. Sverige var uppenbarligen inte förberett för en katastrof av den här dimensionen. Erfarenheterna av stormar och översvämningar som drabbat Sverige är ytterligare exempel. I en vidare mening handlar det om möjliga klimatpåfrestningar och olika slags miljöhot som kan drabba oss i framtiden. Andra möjliga störningar i el, energi- och vattenförsörjningen, illustrerar ytterligare behovet. Kollapsade IT- och kommunikationssystem visar hur sårbart det moderna samhället är.
Det finns i dag en rad frivilligorganisationer och civila initiativ inom det här fältet. Detta bör beaktas och de skulle också kunna involveras i en framtida medborgartjänst. Medborgartjänst kan därigenom ge stöd till befintliga initiativ och se till att det blir fler utbildade medborgare som kan göra en insats vid framtida krisinsatser.
Vi har inget färdigt förslag. Det finns en rad frågor som behöver redas ut. Hur löser vi pliktfrågan i dagens individualiserade och globala samhälle? Det är vidare viktigt att medborgartjänsten motsvarar verkliga behov och att den innehåller kvalificerad utbildning som är nyttig för samhället och användbar för individerna. Därför har vi inte heller någon uppfattning om exakt om vilken tidsperiod medborgartjänsten bör omfatta. Vi vet förstås att det kommer att kosta en hel del pengar. Men å andra sidan handlar det om stora samhällsbehov som i det långa loppet kan göra Sverige bättre rustat inför framtidens utmaningar och förhoppningsvis samtidigt skapa ett mer inkluderade samhälle med hög social tillit.
Vi uppmanar därför regeringen och alla svenska politiska partier att förutsättningslöst överväga frågan. Ett första steg skulle vara att regeringen tillsätter en bred parlamentarisk utredning.