Publicerad i Dagens Industri den 2 september 2010
Alliansen bygger luftslott. Nu görs utspel om ungdomsarbetslösheten i ett kortfattat pm ”Utbildning och jobb för unga” och i Alliansens valmanifest. Äntligen har regeringen insett att ungdomsarbetslösheten
är ett faktiskt problem och inte med Reinfeldts vokabulär en ”skapad synvilla”.
Nu föreslås en lärlingsprovanställning. LO tycker att det är bra med lärlingsanställningar under vissa förutsättningar, men den nya anställningsformen lärlingsprovanställning ökar bara otryggheten för unga. I
grunden handlar alliansens förslag om att skapa en segregerad arbetsmarknad med lägre löner och otrygga anställningar i syfte att öka efterfrågan på arbetskraft. Så ser arbetslinjen ut! Vilka motiv finns för
en arbetsgivare att fast anställa någon under 23 år med detta förslag? Här öppnas möjligheten att få in arbetskraft till både lägre kostnad och med möjlighet att avsluta anställningen när det passar.
I byggbranschen finns ett sedan länge etablerat utbildningssystem med lärlingsutbildning. Problem uppstår när lärlingen sägs upp på grund av arbetsbrist eller någon diffus anledning. Då står lärlingen med en
ofrivilligt ofärdig utbildning och har på så vis inget att luta sig emot när han/hon skall söka nytt jobb. Dessutom försämras förutsättningarna ytterligare om lärlingen inte aktivt valt att läsa behörighets
givande ämnen för tillträde till högskolan. Förutsättningarna blir på så vis sämre för en lärling att söka nytt jobb än den som har en dokumenterad och slutförd utbildning. Det finns inget i alliansens förslag
som tar ansvar för eller problematiserar detta faktum.
En annan fråga gäller hur låga lägstlönerna ska vara för att alliansen ska bli nöjd. Ungdomar anställs oftast på avtalens lägstlöner i timanställningar eller annan visstidsanställning och ofta på deltid. Det
ger inkomster som helt omöjliggör början på ett självständigt liv. Istället görs deras livssituation beroende av föräldrarnas förmåga att bidra med boende och annat försörjningsstöd. Å andra sidan har det
obefintliga bostadsbyggandet och utförsäljningen av hyresrätter ändå medfört att det inte finns någon stans att flytta. På det sättet kan man se att alliansens politik konsekvent slår hårt mot ungdomarna.
Björklund hänvisar ofta till Tyskland och Danmark som lyckosamma exempel. Sanningen är att den modell för lärlingsprovanställning som presenterats inte har någon motsvarighet i länder med starka
lärlingsutbildningstraditioner. Hela poängen med lärlingsutbildningen i dessa länder är kopplingen till utbildningssystemet. Alliansens förslag handlar om en insats som ska vara helt frikopplad från
utbildningssystemet. Ska man tala om lärlingsutbildning måste det finnas tydliga lärandemål som leder fram till formellt erkända kvalifikationer, annars är det praktik som endast marginellt bidrar till
individens fortsatta möjligheter på längre sikt. Det andra argumentet som ofta framförs är att ungdomsarbetslösheten är lägre i dessa länder. I Danmark är detta till stor del relaterat till en ambitiös
arbetsmarknadspolitik för unga som inte har någon motsvarighet i Sverige.
Alliansen utformar vallöften som inte ligger inom deras räckvidd. Hela idén om lärlingsutbildning förutsätter tillgång till arbetsplatser. Om berörda branscher anser att det utgör ett attraktivt alternativ för
branschens kompetensförsörjning kommer det också att anordnas lärlingsutbildningar. Seriösa och ansvarstagande parter kommer då att se till att lärlingsutbildningen blir av en sådan kvalité att lärlingen
efter slutförd utbildning är anställningsbar, och inte bara i företaget utan i hela branschen. Om och hur detta ska utformas är en fråga för parterna, men staten kan bidra med resurser för att skapa incitament
för en sådan utveckling. Dit hör inte ytterligare bidrag till en lång räcka av anställningsformer som bara förstärker godtycket och därmed otryggheten för ungdomar.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande
Hans Tilly, Ordförande Svenska Byggnadsarbetareförbundet
Ella Niia, Ordförande Hotell och Restaurang Facket
Jonas Wallin, Ordförande Svenska elektrikerförbundet
Annelie Nordström, Ordförande Svenska Kommunalarbetareförbundet
Lars Lindgren, Ordförande Svenska Transportarbetarförbundet
Janne Rudén, Ordförande SEKO
Hans Öhlund, Ordförande Fastighetsanställdas förbund
Lars-Anders Häggström, Ordförande Handelsanställdas förbund