Införd i Göteborgstidningen 2 mars 2011
Vi hör ofta regeringen framhäva att Sverige har klarat sig genom den ekonomiska krisen mycket bättre än många andra länder. Men Reinfeldt och hans statsråd talar sällan om att många människor ännu lever i en krissituation utan ett arbete och med mycket lägre inkomst än tidigare. Arbetslösheten är fortfarande hög och förutses ligga kvar på en hög nivå.
Den som varit arbetslös och fått ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i 300 dagar går över till jobb- och utvecklingsgarantin. Det är Arbetsförmedlingens i särklass största program, som i januari
omfattade nästan 90.000 deltagare. Efter fas 1 och 2 kommer man till fas 3. Den som deltar i fas 3 kan få utföra arbetsuppgifter som annars inte skulle bli utförda eller som höjer kvaliteten i verksamheten.
Utbildning ska inte förekomma.
Regeringen talar sig varm för arbetslinjen, men var finns de aktiva åtgärder som är en förutsättning för att människor ska komma tillbaka i arbete?
Arbetsgivaren får ett bidrag, 225 kronor per dag, för att ta emot den som är i fas 3 och behöver inte betala något till programdeltagaren, som i sin tur får 65 procent av tidigare dagförtjänst i så kallat
aktivitetsstöd. Vissa har så låg ersättning som 223 kronor brutto per arbetsdag. Drygt 25.000 finns nu i fas 3 och många tillkommer varje dag. Men få lämnar fas 3 för att gå till ett reguljärt jobb. I Västra
Götaland är antalet deltagare i fas 3 drygt 4.500.
Många deltagare i fas 3 har hört av sig till LO och uttryckt missnöje och kritik. Många upprörande fall har redovisats på hur deltagare utnyttjas av arbetsgivare för normala arbetsuppgifter utan att det kostat
arbetsgivaren ett öre. Andra vittnar om att de bara får sitta av tiden utan att göra något meningsfullt. De tycker, med all rätt, att det är kränkande att deras förmåga inte tas tillvara.
Trots regeringens alla utfästelser om att den vill minska utanförskapet åstadkommer den motsatsen. I stället för att rusta människor med utbildning för att kunna ta jobben som kommer, så fastnar många av dem som drabbats av arbetslöshet i meningslösa åtgärder med låg ersättning.
LO vill ha en radikal omläggning av arbetsmarknadspolitiken för att undvika att vi hamnar i en situation med fortsatt hög arbetslöshet och samtidig arbetskraftsbrist i vissa sektorer.
LO anser att antalet platser i arbetsmarknadsutbildning bör öka till minst 25.000. Vuxenutbildningen måste byggas ut så att fler får möjlighet att förstärka sina grundläggande kunskaper. Det är de med kortast
utbildning som har störst risk att drabbas av arbetslöshet. Dessutom måste det finnas tillräckligt med anställningsstöd för långtidsarbetslösa och subventionerade anställningar med lön enligt kollektivavtal för den med nedsatt arbetsförmåga.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande.