Pulicerad i Aftonbladet 14 nov 2012
Bilden av bemanningsbranschen är att den uthyrda personalen är verksam inom tjänstemannayrken. Men under senare år har branschen genomgått en förändring. Allt fler bemanningsanställda arbetar inom LO-yrken. En tredjedel av arbetskraften i bemanningsbranschen är idag arbetare. Gruppen växer för varje dag.
När uthyrning av arbetskraft blev lagligt i början av 1990-talet var tanken att personaluthyrning skulle användas vid tillfälligt behov. Av den LO-rapport som släpps idag framgår att det inte har blivit så. 42 procent av de deltagande har varit hos kundföretaget längre än ett år. Det är inte ovanligt med fleråriga uppdrag hos kundföretagen. Vi har träffat arbetstagare som hyrts ut över 10 år till en och samma kund. För allt fler blir uthyrning ett permanent tillstånd.
I vår rapport vill vi belysa den sociala och ekonomiska verkligheten för uthyrda arbetstagare. Det är genom de uthyrdas verklighet som man kan förstå vidden av det nya arbetsliv som växer fram i Sverige. Rapporten syftar till att ge bilder från bemanningsanställdas arbets- och vardagsliv. De bilder som förmedlas är mörka.
I takt med allt större konkurrens mellan företag ökar kraven på precisionsbemanning. Många företag vill ha tillgång till personal just när ett arbete behöver utföras, men vill samtidigt inte betala för arbetskraft under tid då denna inte kan nyttjas fullt ut. Det är därför företag hyr in personal istället för att anställa egen personal.
Av vår rapport framgår att många bemanningsanställda upplever sämre arbetsmiljö. Olycksfrekvensen bland bemanningsanställda är också högre än bland samtliga anställda. Många uthyrda berättar även att deras arbetsuppgifter är tyngre och mer monotona.
Från bemanningsföretagens sida anförs ofta att uthyrd personal föredrar omväxling och nya arbetsplatser. Vår undersökning visar dock att 9 av 10 bemanningsanställda helst skulle vara direkt anställda av kundbolaget. Många som hyrs ut vittnar om en ryckighet i livet när nya arbetstider, scheman, arbetsplatser, resor och arbetskamrater väntar från vecka till vecka.
I en marknadsekonomi är det inte anmärkningsvärt att företag vill maximera vinsten. Men frågan är vem som i slutändan får betala priset för de högt uppskruvade kraven på vinstmaximering i näringslivet. Av vår rapport framgår att den sociala kostnaden för bemanningsanställda är oacceptabelt stor. Företag och kapitalägare bär inga av flexibilitetens bördor.
Uthyrd personal har svårt att bygga en yrkesidentitet och stabila levnadsförhållanden. Det är svårare att skapa en trygghet i tillvaron. Med detta sagt skall dock betonas att den ekonomiska förutsebarheten är relativt god för bemanningsanställda i företag med kollektivavtal. Man kan med fog hävda att det är bättre att vara tillsvidareanställd i ett bemanningsföretag än att i osäkerhet flyttas runt mellan olika former av visstidsanställningar och vikariat.
Majoriteten av arbetstagarna i Sverige bör känna oro över det som händer bemanningsanställda. Uthyrning kan betraktas som ett arbetsmarknadspolitiskt experiment. En början på arbetsliv där vi alla är utbytbara produktionsenheter. Delaktighet på arbetsmarknaden handlar ytterst om att uppleva meningsfullhet och fullvärdighet i samhället. Att erkännas och att bli sedd är djupt mänskliga drifter.
Med rapporten hoppas vi kunna inleda en debatt om arbetslivets villkor. Genom jobbet måste alla kunna växa, utvecklas och berikas – även de som hyrs ut.
Claes-Mikael Jonsson, Jurist LO