Facket direkt facketdirekt.nu

Första maj-tal av Per Bardh 2010

Det talade ordet gäller. Tema: Vi kan välja vilket samhälle vi vill ha. Kamrater I vårt land kan vi välja vilket samhälle vi vill ha. Det är för att fira den friheten som vi samlas i dag. Vi står här som en symbol för den fria tanken oc...


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Det talade ordet gäller.

Tema: Vi kan välja vilket samhälle vi vill ha.

Kamrater

I vårt land kan vi välja vilket samhälle vi vill ha. Det är för att fira den friheten som vi samlas i dag. Vi står här som en symbol för den fria tanken och det fria ordet. Vi värnar våra ideal. Vi för fram
våra krav. Vi är också beredda att ta ansvar och dela varandras bördor.

Här och över hela världen firar vi första maj med fanor och banderoller, med blåsorkestrar och trubadurer, med popcornmaskiner och grillkorv. Vi samlas för att vi tror på allas lika värde och rätt. Samtidigt
ser vi förtryck runt omkring oss. Nu manifesterar vi vår styrka och den gemensamma kraft som ska bidra till en förändring.

Den globala finansiella och ekonomiska krisen har skapat ett hårt tryck på arbetsmarknaden, arbetsvillkor och rättigheter runt om i hela världen.

I många länder är det förbjudet att utöva sina fackliga rättigheter. Fackligt aktiva utsätts för trakasserier, fängslas och dödas.

Varje år avskedas tusentals fackföreningsmedlemmar och arbetare för att de deltagit i strejker eller protesterat mot orättvisor.

Denna arbetarrörelsens internationella högtidsdag går våra tankar bland annat till kamraterna i Kina där det är förbjudet med oberoende fackföreningar.

Våra tankar går också till Jordanien där migrerad arbetskraft inte har några fackliga rättigheter.

Och till Iran där fackligt aktiva utsätts för tortyr och spöstraff.

Och till Colombia som toppar listan över fackligt aktiva som mördats för sitt engagemang.

***

Samtidigt som vi ser vad som händer i vår omvärld ser vi hur arbetsgivarna skruvar upp tonläget här hemma. Man säger: Mer makt till oss – ingen makt till facket.

Löner och bra anställningsvillkor kommer inte med jultomten. De kommer genom hårda förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.

Striden för ökade löner utkämpas i en tid då ekonomin ännu inte återhämtat sig från finanskrisens härjningar. Arbetslösheten är hög.

Svenskt Näringslivs Jonas Milton hävdade nyligen att låglönesatsningar ökar arbetslösheten och motverkar en sund lönebildning.

Miltons andemening är att en lågt avlönad kvinna inom, till exempel, vården kommer att få den lön hon är värd om hon tar sig i kragen och blir gladare, mer initiativrik och kvickare.

Sånt snack kan bara hänföras till nyliberalt svammel eller Miltons egna fantasier.

Det är ett skenheligt resonemang, naivt och dessutom djupt kränkande.

Arbetsmarknaden har en struktur som inte går att förändra genom enskilda insatser eller fåtalets förändrade beteende. Ett exempel är skillnaden mellan kvinnor och mäns löner.

Hittills har de fria marknadskrafterna inte varit till någon hjälp.

Jämställda löner är även i avtalsrörelsen 2010 ett självklart krav för LO. Kampen mot den diskriminering som drabbar branscher med hög andel kvinnor kan inte göra halt i lågkonjunkturen. En jämställdhetspott
är därför en självklar del i de gemensamma fackliga kraven.

Vi står fast vid jämställdhetspott, sammanhållning och solidaritet. Det finns inget bättre sätt att komma tillrätta med det faktum att kvinnor lönediskrimineras.

Att LO-förbundens samordning i avtalsrörelsen har haft ett starkt jämställdhetsperspektiv har gett resultat. Nu får kvinnorna inom handeln större löneökning än männen inom industrin.

Skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner måste minska. Vi kommer att stötta varandra tills det sista avtalet är undertecknat!

Mötesdeltagare

”Varje välutvecklat industriland med en snabbt ökande produktion måste ägna stor kraft åt fördelningsfrågorna, i annat fall finns det större risker än någonsin att vi kommer att skapa historiens kanske
hemskaste klassamhälle.” Så sa LOs Arne Geijer som var LOs ordförande mellan 1956 och 1973. Om några dagar skulle han ha fyllt 100 år.

Vad Arne Geijer menade var att det inte är någon brist på pengar. Problemet är att pengarna är ojämnt fördelade. Vi måste omfördela men inte efter principen mycket ska ha mer. Istället ska vi bidra efter
förmåga och få efter behov.

Vet du att sedan den borgerliga valsegern har:

-100 000 fler har blivit arbetslösa.
-En halv miljon människor trängts ut ur a-kassan.
-Tre av fyra platser inom den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen avskaffats.

Vet du att den procent som tjänar mest – över en miljon om året – har fått lika mycket i skattesänkningar som de 25 procent med lägst inkomster har fått tillsammans.

***

Den som vill vinna val i Sverige vet att det knappast lönar sig att söka strid med löntagarna och deras fackliga organisationer. Den bittra läxan fick i synnerhet moderaterna lära sig efter det egna valfiaskot
2002. Därför ser vi nu hur den moderatledda högeralliansen byter strategi. Numera älskar moderaterna kollektivavtal.

Regeringen Reinfeldt för en löntagarfientlig politik. Så har det varit och så kommer det att förbli fram till den borgerliga regeringen byts ut.

Genom att göra a-kassan dubbelt så dyr men bara hälften så bra, undergräver alliansen löntagarnas styrka och hela kollektivavtalsmodellen. Därmed når högeralliansen också sitt huvudsyfte – att öppna för en ny
typ av låglönemarknad i Sverige.

I grund och botten handlar det om samma gamla strid som arbetarrörelsen utkämpat så många gånger förut – för allas frihet – mot den politiska högern.

***

Bedrägeri är en förutsättning för varje trollkarl. Bedrägeri är också en förutsättning för regeringens politiska framgångar.

Likt illusionisten David Copperfield framträder Fredrik Reinfeldt för sin publik när han ger med ena handen och tar med den andra. När vår statsminister säger att vi sitter alla i samma båt, var på din vakt –
för det betyder att det är du som ska ro.

Likt trolleriprimadonnan Gulli Truxa blandar Maud Olofsson ihop korten när hon fingerfärdigt försöker plocka bort den ena fackliga rättigheten efter den andra.

Likt mörkrets mästare Voldemort i Harry Potter för Björklund sin publik bakom ljuset med tal om bättre utbildning – men mest för eliten.

Likt Tobbe Trollkarl får Göran Hägglund oss att titta bort för en stund och simsalabim blir välfärden ännu lite sämre.

Tillsammans har Allianscirkusen presenterat sin vårproposition.

Med en arbetslöshet på väg mot nio procent väljer Reinfeldt och hans sällskap att prioritera budgetöverskott framför åtgärder som minskar arbetslösheten. För regeringen är det viktigare att snabbt få ett
överskott i statsfinanserna än att få ner arbetslösheten. Det är en märklig prioritering för en regering som påstår sig föra en politik för fler jobb.

Den orättvisa arbetslöshetsavgiften i a-kassan kvarstår. Regeringen står fast vid en politik som syftar till sänkta löner. Det är djup orättvis politik som tydligt slår mot LO-förbundens lågavlönade medlemmar
– mest mot kvinnorna.

Regeringens höjning av flerbarnstillägget väger inte upp den mycket skeva fördelningen av inkomster som regeringen har som ledstjärna i sin skattepolitik.

Att det inte görs några stora satsningar på arbetsmarknadsutbildning eller vuxenutbildning i budgeten gör att arbetslösheten riskerar att bita sig fast, inte minst bland dem som har otillräcklig utbildning och
svagt fotfäste på arbetsmarknaden.

Kamrater

Vi, som samlas här i dag, är inte likgiltiga inför vårt behov av gemenskap.

Vi är inte likgiltiga inför hur det här samhället fungerar.

Därför väljer vi inte ett samhälle som utgår från att allt är bra, bara jag har det bra.

Därför väljer vi ett samhälle med minskade klyftor och en arbetsmarknad som har plats för alla – inte bara några.

***

Riksdagsvalet i höst handlar om jobben.

Den borgerliga regeringen påstår att arbetslösheten beror på att arbetsviljan är för låg. Därför har de sänkt ersättningsnivåerna och låter sjuka och arbetslösa betala mer i skatt än de som har ett arbete.

Arbetslösheten beror inte på bristande arbetsvilja. Den beror på att det finns för få jobb att söka och att för många saknar rätt utbildning för de jobb som finns.

Arbetslösheten beror på finanskrisen, säger Borg och Reinfeldt.

Finanskrisen har betydelse. Men det är inte finanskrisen som har urholkat a-kassan, skurit ner den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och sänkt skatterna.

Arbetslösheten minskar inte för att de arbetslösa görs fattigare medan andra får sänkt skatt.

Arbetslösheten kan bara bekämpas genom samhällsinsatser för fler jobb och bättre utbildning.

För ungdomar behövs särskilda insatser som ett ordentligt stöd från arbetsförmedlingen redan under sista året på gymnasiet, en satsning på praktikplatser och en utökad jobbgaranti.

Riksdagsvalet i höst handlar om arbetslöshetsförsäkringen.

Regeringen har kraftigt försvagat arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningen har blivit lägre och det har blivit dyrare att vara med.

I dag får endast 25 procent av alla heltidsarbetande 80 procent av sin tidigare lön i ersättning.

Eftersom den solidariska finansieringen är slopad kan avgiften till a-kassan för en LO medlem och en akademiker skilja flera hundra kronor. Dyrast har det blivit för dem med yrken där risken att bli utan jobb
är som störst.

När arbetslöshetsersättningen hamnar på nivåer som ligger flera tusen kronor under lägsta lönen i kollektivavtalen, kommer det att öppna för en ny låglönemarknad – För sänkta ersättningsnivåer riskerar att
pressa ner lönerna.

Regeringen säger att deras förslag ger fler jobb. Så har det inte blivit. Istället har en halv miljon människor trängts ut ur a-kassan och står helt utan inkomsttrygghet vid arbetslöshet.

Vi vill ha en a-kassa som ger en trygghet i förändringen. Livet ska inte slås i spillror om man förlorar sitt arbete. Därför måste vi bygga upp a-kassan igen. De allra flesta löntagare måste åter få 80 procent
av sin inkomst i ersättning vid arbetslöshet.

Riksdagsvalet i höst handlar om sjukförsäkringen.

Det enda vi vill är att känna trygghet och förvissning om att vi inte är ensamma den dag vi blir sjuka, arbetslösa eller gamla.

Vi vill ha en solidariskt finansierad offentlig sektor.

Vi vill inte ha en politik med checkar och pengasystem.

Vi vill inte vara välfärdens kunder.

När förtroendet för välfärdssystemet urholkats och människor vant sig vid privata marknadslösningar kommer välfärden att rämna.

När valet mellan olika kommersiella aktörer blir viktigare än innehållet kommer tryggheten att kännas ihålig.

Sjukförsäkringen håller inte måttet. Det måste bli ett stopp för den borgerliga regeringens försök med att sätta krokben för vanligt folk. Det är inte anständigt att försämra för sjuka och arbetslösa samtidigt
som landets höginkomsttagare bara får det bättre och bättre.

En bra sjukförsäkring tillåts den som är sjuk att först vara sjuk för att sedan kunna bli frisk. Därför är ett grundläggande krav att sjukförsäkringen erbjuder trygghet och stöd under sjukdomstiden. Dels
handlar det om ekonomisk trygghet. Om du blir sjuk måste du ha pengar till mat och hyra. Vi vill höja ersättningsnivån i sjukförsäkringen. Den som är sjukskriven ska ha en ersättning motsvarande 90 procent av
sin inkomst.

Dels handlar det också om stöd så som rehabilitering och anpassning av arbetsplatsen. Du ska alltid kunna räkna med att få all den hjälp och det stöd som du behöver för att ta dig tillbaka till arbete.

En rättvisare försäkring leder till ökad välfärd. Välfärden ska skapa trygghet och rättvisa. Dagens sjukförsäkring skapar otrygghet och orättvisa. Så kan vi inte ha det.

Mötesdeltagare

Det är inte bara arbetslösheten som påminner oss om trettiotalet. Vi har även sett hur mörka politiska krafter med rötter från den tiden nu åter gör sig påminda.

Det finns ingen anledning att hymla. Vi måste tala klarspråk:

Sverigedemokraterna är ett i grunden rasistiskt parti vars värderingar måste bekämpas.

Och om det är några som kan det så är det vi. Svensk fackföreningsrörelse har en lång tradition av att ta striden ute på arbetsplatserna mot krafter som utmanar demokratin.

Och vi känner igen dem, även när de har bytt ut brunskjortorna och armbindlarna mot kostymer – eller klätt ut sig i blåställ.

Sverigedemokraterna spelar medvetet på fullt berättigade känslor av framtidsoro och maktlöshet inför samhällsutvecklingen. Känslor som de försöker vända till främlingsfientlighet och förakt för den politiska
demokratin.

Ingen ska finna sig i att bli diskriminerad och trakasserad. Vi ska inte bara acceptera varandra utan också respektera varandra. Sverige ska vara ett land där vi tar fram det bästa hos varandra.

Därför väljer vi ett samhälle där politiken bryter maktlöshet och bekämpar orättvisor.

På så sätt ser vi till att Sverigedemokraterna hålls utanför riksdagen även 2010.

Kamrater

LO har aldrig hymlat om sina band till sossarna. Den facklig-politiska samverkan är inget nytt påfund eller i hast snickrad modell. Fackföreningsrörelsen bildade socialdemokraterna. Fackföreningsrörelsen insåg
nämligen det orimliga i att värna löntagarna på arbetsmarknaden och dessutom vara en offensiv politisk kraft på alla områden. Lösningen blev facklig-politisk samverkan. Resultatet blev en välordnad
arbetsmarknad och den välfärd som så många andra länder sneglar avundsjukt på.

Högerspökena beskriver facklig-politisk samverkan som en solkig historia. Ja, inte har den alltid varit lycklig och harmonisk. Ibland har det varit i nöd och ibland i lust. Just nu utvecklas samverkan både
till både form och innehåll. Våra mål är gemensamma. Den facklig-politiska samverkan är helt enkelt nödvändig för att lyckas med att nå nya framgångar.

Det stärker LO och förbunden.

Det förskräcker den samlade borgerligheten.

För den som inte är fackföreningsrörelsens vän är en splittrad arbetarrörelse att föredra.

Nu gör vi våra belackare besvikna, för just nu står den facklig-politiska samverkan starkare än på mycket länge. Insikten om att LO bäst kan tillvarata sina medlemmars intressen om det är en socialdemokratisk
regering som har den lagstiftande makten består.

Kamrater

Sverige har världens starkaste fackförening. Sverige har också en mycket stark och stabil socialdemokrati som år efter år suttit vid makten. Dessa två saker hänger ihop. Tro aldrig att det är en slump!

Vitt och brett pratas det om en svensk modell. Det finns ingen svensk modell – bara en socialdemokratisk modell som bygger på att det finns många socialdemokrater, starka fackföreningar och svenska
kollektivavtal. Den så kallade svenska modellen bygger helt enkelt på facklig-politisk samverkan.

Här finns inte bara förklaringen till Sveriges välfärd och det sätt vi organiserar arbetsmarknaden. Här finns också förklaringen till socialdemokraternas långa och stabila regeringsinnehav. Detta har
borgerligheten förstått. Och dom gillar det inte. Det är LO som är den sammanhållande länken och därmed borgerlighetens värsta mardröm.

***

Förra valet skilde det 120 000 röster mellan blocken. 60 000 fler röster på socialdemokraterna hade räckt.

Om vi får fyra år till med Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund kommer vi att få ett Sverige där skillnaderna ökar.

Vi kommer att få ett Sverige där ett fåtal rika blir ännu rikare medan andra kastas ut i arbetslöshet och otrygghet.

Vi kommer att få ett Sverige där de anställdas rättigheter gradvis urholkas – för tro inte att de borgerliga i längden kommer att säga nej till arbetsgivarnas krav på urholkad arbetsrätt!

Därför ska vi välja det samhälle som vi vill ha.

Därför ska vi tillsammans se till att ge Fredrik Reinfeldt vad vi gav Carl Bildt 1994 – sparken!