Publicerad i Sydsvenskan den 12 september 2010
Stelbenta tidsgränser som sätter en ensidig press på den enskilde att själv ta sig ur ohälsa skall tas bort, skriver Ulla Lindqvist, vice ordförande i LO.
Nyligen redogjorde Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för hur det gått för de tusentals människor som utförsäkrats ur sjukförsäkringen.
Vad som nu tydliggjorts – rapporten Uppföljning av de personer som uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010 – är inte bara att människor knuffats ur sjukförsäkringen trots att de hela
tiden saknat arbetsförmåga. Det är också klarlagt att den bro som skall leda från sjukskrivning till arbete inte byggs av en borgerlig regering. Till följd av regeringens åtstramningar i sjukförsäkringen var
det nästan 18 000 människor som vid årets början nådde sin maximala tid med ersättning från försäkringen. Drygt 3.500 fick redan då någon form av ersättning beviljad på nytt, eftersom de så uppenbart saknade
arbetsförmåga.
För mer än 14.000 personer väntade utförsäkring.
Nu visar det sig att det bland dessa personer finns ytterligare nästan 6.000 personer som har återfått sin rätt till sjukpenning eller sjukersättning. Ännu fler har ansökt.
Totalt har alltså varannan person som fått sin livssituation ifrågasatt visat sig vara för sjuk för att ta steget in i arbetslivet. Ändå har dessa personer utsatts för den oro som det innebär att fråntas sin
försörjning och leva i ovisshet om att få den tillbaka. Återigen bekräftas det som LO och många andra kritiker har hävdat – de tidsgränser som införts är orimliga. Det orimliga vilar främst i det faktum att
tusentals människor med nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom har fått sin trygghet slagen i spillror medan de bollats mellan myndigheter.
Att de överhuvudtaget hamnat hos Arbetsförmedlingen bör dock också ifrågasättas ur ett annat perspektiv. En statlig, rikstäckande Arbetsförmedling bör i första hand syssla med kärnverksamheten: att förmedla
jobb. I samma stund som myndigheten ges andra uppgifter, som att ta hand om sjuka i behov av insatser för att återvinna arbetsförmåga och anställningsbarhet, försvagas dess professionella roll som just
arbetsförmedlare. Det riskerar att dränera hela arbetsmarknadspolitiken och i slutändan drabba alla arbetslösa. Rapporten sätter också svart på vitt när det gäller möjligheterna för de utförsäkrade att komma
tillbaka till arbete.
I den grupp som följts upp och som består av drygt 12.500 personer som efter utförsäkring skrivit in sig hos Arbetsförmedlingen är det knappt 400 som lyckats ta sig till ett arbete utan stöd. Merparten av dem
befinner sig i tillfälliga anställningar, timanställningar och deltidsjobb som innebär en svag förankring på arbetsmarknaden.
Större, om än liten, är gruppen som lyckats ta sig till arbeten med stöd. Drygt 700 personer, hälften av de utförsäkrade som befinner sig i arbete, har ett jobb med något slags stöd. Det handlar om anställning
med lönebidrag eller annan subvention, alternativt anställning hos Samhall. Ytterligare 250 personer har ett så kallat nystartsjobb.
Bilden som framträder är tydlig:
Samhällets stöd för återgång i arbete efter långvarig sjukfrånvaro är av stor betydelse. Samtidigt vet vi att detta stöd inte är prioriterat av den borgerliga regeringen.
Programmet för arbetslivsintroduktion vid Arbetsförmedlingen var framhastat och dåligt utarbetat – ett resultat av att regeringen inte fullt ut analyserat konsekvenserna av åtstramningen av sjukförsäkringen.
Ett bättre genomarbetat program, där exempelvis ett flexibelt anordnarbidrag kunnat användas för att förbättra förutsättningarna till arbetstränande sysselsättning utan tidspress, hade sannolikt underlättat
för målgruppen att återgå till arbete.
I konkurrensen mellan olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har de riktade till personer med nedsatt arbetsförmåga fått stryka på foten. Det har försvårat för de allra svagaste grupperna att komma ut på
arbetsmarknaden. För detta är den borgerliga regeringen ytterst ansvarig.
LO kräver att sjukförsäkringen görs om från grunden. Vi behöver en sjukförsäkring som är trygg, rättvis och rättssäker:
- Stelbenta tidsgränser som innebär en ensidig press på den enskilde att själv ta sig ur ohälsa skall tas bort.
- Sjukförsäkringen skall ge den som har blivit sjuk eller skadad en garanti om rehabilitering och annat stöd för att kunna komma tillbaka till arbete. Arbetsgivaren skall ha en tydlig skyldighet att ordna
rehabilitering och anpassningar till den som blivit sjukskriven.
- Arbetsträning med rehabiliteringspenning bör införas för den som är medicinskt färdigbehandlad men ändå inte kan återvända till arbetet. Lönebidrag skall alltid prövas före sjukersättning.
Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande