Publicerad i Aftonbladet 8 oktober 2013
Nu har regeringens budgetproposition för år 2014 presenterats och den innehöll som förväntat ett femte jobbskatteavdrag och sänkt skatt för höginkomsttagare. Moderaterna börjar allt mer påminna om de gamla moderaterna. De som har jobb och goda inkomster ska ha mer, medan andra ska bli utan.
Regeringens skattesänkningar med 15 miljarder kronor innebär större klassklyftor och djupare segregering. Skattesänkningarna bekostas genom att dränera en redan sargad välfärdspolitik. Skattesänkningarna splittrar samhället, försvagar fördelningspolitiken och undergräver jämställdheten.
I dag tar kvinnor ut mer föräldraledighet, arbetar oftare deltid och har i de flesta yrken lägre lön än män. Det leder till att de har lägre inkomster under hela livet. Skillnaderna i inkomst mellan könen syns redan vid 24 års ålder där män i genomsnitt tjänar 50 000 kronor mer än kvinnor.
I åldrarna 30-40 år är skillnaderna som störst mellan könen. Då tjänar mannen i genomsnitt nästan 7 000 kronor mer i månaden. Av de i arbete är andelen kvinnor som jobbar deltid 30 procent, att jämföra med männens 10 procent.
Regeringens budgetproposition innehåller inga satsningar på barnomsorg på obekväm arbetstid, saknar förslag för en mer jämställd föräldraförsäkring och presenterar inga åtgärder mot den ofrivilliga deltiden.
Skattesänkningarna för framförallt manliga höginkomsttagare är till stor del finansierade av de successiva neddragningar som skett i välfärden. Barnbidraget har inte höjts sedan den borgerliga regeringen tillträdde och därmed gradvis urholkats i värde.
På samma sätt är det i socialförsäkringarna. Deras värde har devalverats genom försämrade villkor, jobbskatteavdrag och att taken i dessa ersättningar legat stilla medan löner och priser har stigit. Allt färre får nu ut 80 procent i ersättning när de är sjuka, arbetslösa eller föräldralediga. Det innebär att det framförallt är kvinnor som drabbas. De är nämligen oftare föräldralediga och sjuka än män.
Statsbidragen till kommunerna har inte heller ökat i den takt som vore rimlig. Det innebär att de offentligt finansierade verksamheterna dräneras på resurser.
Valet att satsa på gemensamt finansierade välfärdstjänster har gett Sverige en unik position i Europa. Det är satsningar som skapat förutsättningar för såväl jämlikhet som jämställdhet. Men det gemensamma projektet håller på att splittras. Förlorare är både individer och samhället.
Den offentliga sektorn har inte bara varit en förutsättning för Sveriges utveckling. Den har också varit en förutsättning för kvinnors ekonomiska självständighet. Det är genom den som kvinnor inom alla socialklasser har kunnat kombinera familj och arbete. Med en bra barnomsorg kan fler kvinnor arbeta heltid, men regeringen väljer nu skattesänkningar framför till exempel satsningar på barnomsorg på obekväm arbetstid.
I stället för att förbättra välfärdens tjänster och anpassa dem efter dagens behov och krav, har Moderaterna försatt det som tog flera decennier att bygga upp i fritt fall. Mycket fungerar självfallet fortfarande bra, men det bygger i vissa fall på heroiska insatser från en hårt pressad personal. Det kommer inte vara möjligt att fortsätta ge människor bra vård, omsorg och skola om inte villkor och löner för välfärdsarbetare blir bättre.
Regeringens jobbskatteavdrag är i bästa fall en sanslöst dyr sysselsättningsåtgärd - varje jobb kostar 923 000 kronor enligt regeringens egen bedömning. Inte ens ekonomer tror längre på reformens dynamiska effekter. Jobbskatteavdragen minskar utrymmet för investeringar (som kan öka sysselsättningen) och förstärker ett vi-och-dom-samhälle.
Det är skattesänkningar för det ojämlika och ojämställda samhället.
Joa Bergold, jämställdhetspolitisk utredare på LO
Talla Alkurdi, förbundsordförande Socialdemokratiska studentförbundet
Irene Wennemo, tidigare huvudsekreterare i socialförsäkringsutredningen samt doktor i sociologi.