Publicerad i Arbetet 15 februari 2013
Arbetslösheten är vårt största samhällsproblem. Trots löften om fler jobb fortsätter den att öka. I december var arbetslösheten 7,4 procent, enligt SCB. Det är högst av alla de nordiska länderna. I grund och botten är den alldeles för höga arbetslösheten ett stort politiskt misslyckande.
De fackliga organisationerna har under lång tid bedrivit en ansvarsfull lönepolitik och inflationen har de senaste två decennierna varit exceptionellt låg. Ändå har arbetslösheten i Sverige parkerat på historiskt höga nivåer. Värst är situationen för de unga. Bland dem som är 15–24 år saknar 22,1 procent ett jobb, enligt SCB. Därför måste alla goda krafter agera för att motverka den samhällsfarligt höga ungdomsarbetslösheten.
Sedan december 2011 har regeringen diskuterat med LO och med arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv om åtgärder för att komma åt den höga arbetslösheten bland ungdomarna.
Statsminister Fredrik Reinfeldt presenterade under stor medieuppmärksamhet idén om en så kallad jobbpakt under Almedalsveckan förra sommaren. Ett halvår senare, den 28 januari, sade LO:s styrelse att man var villig att gå vidare med åtgärder för att få unga in i arbete, kombinerat med utbildning och handledning.
Som en del av jobbpakten har regeringen sagt sig kunna avstå från sina planer på att via lagstiftning försämra anställningsskyddet. Finansminister Anders Borg har också upprepade gånger sagt sig vara beredd att avskaffa de djupt orättvisa och ineffektiva differentierade avgifterna i arbetslöshetsförsäkringen som han själv var med och införde.
En enig LO-styrelse ställde sig också bakom ett förslag om att inleda nya huvudavtalsförhandlingar med Svenskt Näringsliv med ambitionen att teckna ett nytt Saltsjöbadsavtal. LO vill att frågor som rör förändringar i anställningsskyddet främst ska avgöras av parterna själva.
Men den 29 januari i år valde Svenskt Näringslivs ordförande att meddela LO att de inte accepterade regeringen Reinfeldts förslag till en jobbpakt. Som skäl anger de LO:s krav på att ”stoppa” försämringarna i las och förslaget om en ny anställningsform – lärlingsprovanställning – för unga.
I och med Svenskt Näringslivs nej till regeringens förslag sprack jobbpakten. Redan dagen efter, den 30 januari, deklarerade dock Anders Borg att regeringen inte kommer att genomföra några försämringar av anställningsskyddet, att de differentierade avgifterna i arbetslöshetsförsäkringen ska avskaffas och att regeringen ska tillskjuta resurser för att säkra att fler ungdomar får arbete via så kallade introduktionsanställningar.
Även om jobbpakten inte längre existerar kan vi därför konstatera att det LO efterfrågat faktiskt kommer att uppfyllas. Vi kan inte tolka finansministern på annat sätt än att även Anders Borg bedömer att det bästa för Sverige är att parterna tar ansvar för arbetsrätten i framtida huvudavtalsförhandlingar och att a-kasseavgifterna inom kort ska sänkas.
Vi i LO kommer även i fortsättningen att ta vårt ansvar. Inte bara för partsmodellen och förnyelsen av den svenska modellen utan också för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.
Vi ser att den katastrofalt höga ungdomsarbetslösheten är ett hot mot Sverige. Vi kan inte återgå till en jobbpolitik som bygger på jättelika skattesänkningar, försämrade ersättningsnivåer och ökad otrygghet. Det skadar Sverige och har inte lett till några nya jobb.
Målet måste i stället vara full sysselsättning och bra arbetsvillkor, varken mer eller mindre.
Karl-Petter Thorwaldsson,
ordförande LO
Johan Lindholm,
Byggnadsarbetareförbundet
Jonas Wallin,
Elektrikerförbundet
Hans Öhlund,
Fastighetsanställdas förbund
Per-Olof Sjöö,
GS
Lars-Anders Häggström,
Handelsanställdas förbund
Ella Niia,
Hotell- och restaurangfacket
Anders Ferbe,
IF Metall
Annelie Nordström,
Kommunalarbetareförbundet
Hans-Olof Nilsson,
Livsmedelsarbetareförbundet
Jan Granvik,
Musikerförbundet
Mikael Johansson,
Målareförbundet
Jan-Henrik Sandberg,
Pappersindustriarbetareförbundet
Jan Rudén,
Seko
Lars Lindgren,
Transportarbetareförbundet