Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på avtal mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Tillsammans reglerar arbetsmarknadens parter villkoren på arbetsmarknaden. Innebörden av detta är lägre
löner och sämre anställningsvillkor inte ska få utgöra ett konkurrensmedel på arbetsmarknaden. Med EG-domstolens beslut i Lavalmålet har den svenska modellen fått ett grundskott. EG-domstolen anser att företag
som utstationerar arbetstagare till Sverige skall tillåtas att konkurrera med löner och anställningsvillkor som understiger löne- och anställningsvillkor på orten där arbetet utförs. Istället för en
likabehandlingsprincip, eller lika lön för lika arbete, har EG-domstolen bestämt att lägsta lön för lika arbete ska gälla.
EG-domstolens beslut i Laval, Viking och Rüffertmålen, där den fria rörligheten prövats mot de fackliga och sociala rättigheterna, har allvarligt skadat fackets förutsättningar att nå likvärdiga löne- och
anställningsvillkor. Besluten står också i direkt konflikt med innebörden i de rättsakter som antagits av EU-kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna. Inte minst utstationerings- och
tjänstedirektivet. Domsluten har starkt kritiserats av en enig europeisk fackföreningsrörelse.
Många löntagare, inte bara i Sverige, känner oro och ilska över EG-domstolens beslut i Lavalmålet. Lissabonfördraget som skall ratificeras av medlemsstaterna har hamnat mitt i korselden. Lavaldomen och det nya
fördraget kopplas samman. I veckan kommer Irland att folkomrösta om Lissabonfördraget. En av de mest centrala frågorna i den irländska debatten är just Lavaldomens konsekvenser. För det fall folkomröstningen
på Irland säger nej till Lissabonfördraget så kommer en starkt bidragande orsak till detta att vara Lavaldomen. Ett tungt ansvar hamnar i så fall på EG-domstolen.
När LOs kongress samlades förra veckan beslutade man att stödja Lissabonfördraget. EU behöver ett nytt och modernt fördrag, inte minst efter utvidgningen till 27 medlemsländer. Det nya fördraget medför också
flera förbättringar för Europas löntagare, främst genom att stadgan om grundläggande rättigheter blir rättsligt bindande.
LOs kongress anser att konsekvenserna av Lavaldomen kräver ändringar av såväl svensk lagstiftning som europeisk rätt. Likabehandlingsprincipen måste återupprättas. Utstationeringsdirektivet måste revideras så
att de sociala och fackliga rättigheterna för Europas löntagare blir säkerställda. Dessutom måste ett socialt protokoll, där balansen mellan grundläggande rättigheter och fri rörlighet behandlas, antas av
medlemsstaternas regeringar. I Sverige har regeringen tillsatt en utredning, den sk Stråthutredningen, om förändringar av den svenska lagstiftningen så att den svenska arbetsmarknadsmodellen kan säkerställas
efter Lavaldomen.
Lavaldomens konsekvenser och Lissabonfördraget har kopplats samman även i svensk debatt. LOs kongress beslutade att LO skall verka för att riksdagens beslut om att ratificera Lissabonfördraget fattas först
efter det att Stråthutredningen redovisat sitt uppdrag. Stråthutredningen skall redovisa uppdraget i mitten av december. Antagandet av Lissabonfördraget i riksdagen har hitintills varit beräknat till november.
När riksdagen i höst skall fatta beslut om att ratificera Lissabonfördraget kommer det att krävas ¾-majoritet. Med andra ord om ¼, eller 88, av riksdagens ledamöter röstar nej så faller Sveriges ratifikation
av Lissabonfördraget. Marginalerna är inte stora. Det finns inte utrymme för konfrontatorisk politik. Dessutom måste beslut av en sådan dignitet ha största möjliga förankring och stöd. En förutsättning för
detta är att Stråthutredningen redovisat sitt uppdrag innan den svenska riksdagen ratificerar Lissabonfördraget. Lösningen på dilemmat, som vi ser det, är att riksdagens beslut flyttas fram till december.
LO har skrivit till Fredrik Reinfeldt i syfte att inleda diskussioner om den svenska ratifikationen av Lissabonfördraget med anledning av LO kongressens beslut. Reinfeldt och regeringen får inte tillåtas
äventyra hela Lissabonfördraget genom passivitet. Utan handling kommer oron och ilskan att tillta i styrka. För LO är det nya fördraget alltför viktigt för att regeringen skall tillåtas dribbla bort fördraget.
Vi ser fram emot konstruktiva samtal med regeringen.
Wanja Lundby-Wedin, Ordförande LO
Per Bardh, LOs avtalssekreterare