Facket direkt facketdirekt.nu

Partipolitiseras statsförvaltningen?

Arbetsmarknad Det har under den senaste tiden riktats skarp kritik mot hur Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan agerar, skriver Kjell Rautio och Oscar Enerot från LO. Det faktum att ledningarna för de statliga myndigheterna tar så lätt på kritiken från de som är satta att granska deras verksamhet tyder på att det svenska idealet om oberoende myndigheter håller på att eroderas och att generaldirektörerna gör allt för att skydda de regelverk som den borgerliga regeringen satt upp.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad i Folkbladet 8 juni 2013

Regeringen bär ansvaret för hur effektiva dess myndigheter är. En myndighet kan aldrig fungera bättre än de förutsättningar som den ges av ansvariga politiker. Detta faktum har den senaste veckan blivit smärtsamt tydligt. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är två av regeringens viktigaste myndigheter och bör därför välkomna noggrann granskning och kontroll. Trots det har vi sett motsatsen från ansvariga generaldirektörer den senaste tiden.

Regeringen och Arbetsförmedlingen fick skarp kritik vid en utvärdering utförd av riksrevisionen nyligen. Kritiken beskrev bland annat att "ungdomar får vänta i kanske tre – fyra månader innan de får några mer aktiva insatser från Arbetsförmedlingens sida. Det är lång tid för en ung person", sade Gudrun Antemar från riksrevisionen. Kritiken från Riksrevisionen handlar framför allt om bristen på tidiga insatser för unga utan jobb. Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att hjälpa ungdomar att träffa arbetsgivare, enligt rapporten från Riksrevisionen.

Men AF:s generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist intar snabbt försvarsställning och avfärdar kritiken med att "slutsatserna är felaktiga. Rapporten håller inte tillräckligt hög kvalitet. Vi jobbar redan med de rekommendationerna". Genom sina uttalanden skyddar hon regeringen samtidigt som hon avfärdar riksrevisorns kritik det är ett allvarligt demokratiskt problem.

Ungefär en vecka tidigare bemötte Försäkringskassan en väl underbyggd kritik från Justitieombudsmannen (JO) på ungefär samma sätt som AF. Den gången handlade det om att Försäkringskassan inte dokumenterar och meddelar de försäkrade vissa underlag för beslut om bland annat sjukersättning. Därmed blir de grundläggande garantierna för rättssäkerheten "verkningslösa", skriver chefs-JO Elisabet Fura och betecknar det som "allvarliga förvaltningsrättsliga brister".

Men trots skarp JO-kritik redan i februari om att lagen åsidosätts har myndigheten ännu inte avskaffat tillvägagångssättet.  "Vi anser inte att det här är rättsosäkert och att vi bryter mot lagen", säger Eva Nordqvist rättschef på Försäkringskassan. "Det JO:s synpunkter handlar om det är att det skett misstag i enskilda ärenden...", fortsätter hon. I sammanhanget kan det vara intressant att veta att det faktiskt inte enbart är JO som kritiserat Försäkringskassan för bristande rättsäkerhet. Det har också den myndighet som är ansvarig för tillsynen Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF), som i början av året levererade ungefär en liknande kritik som JO nu gör. ISF har dessutom, liksom JO, vid ett flertal tillfällen tidigare levererat kritik rörande rättssäkerheten i sjukförsäkringen. Att då som FK gör förklara bort "allvarliga förvaltningsrättsliga brister" med att det bara handlar om "enskilda fall" känns lite väl tondövt.

Den borgerliga regeringen har alltsedan sitt regimskifte 2006 bedrivit en hårdför politisk linje med syfte att minimera det demokratiska inflytandet på offentliga myndigheter. Genom ökad privatisering och stora strukturella förändringar, samtidigt som vissa myndigheters uppdrag blivit alltmer omfattanden, det gäller särskilt Arbetsförmedlingen. När nämnda myndighet sedan inte ges rätt förutsättningar för att klara det nya uppdraget reses krav på ökad privatisering.

Detta agerande väcker en hel del allvarliga frågor. Håller vi på att få myndigheter som agerar utifrån en politisk agenda? Är det så att vi håller på att få överkänsliga och arroganta myndigheter som inte tål kritisk granskning och gör allt för att skydda det regelverk och system som alliansregeringen utformat? Håller idealet om en självständig och opartisk statsförvaltning på att erodera?

Visst är vi medvetna om att frågeställningar om ministerstyre är mycket laddade och känsliga. Men den senaste tidens reaktioner från våra viktigaste välfärdsmyndigheter gör att vi knappast kan undgå att fundera i den riktningen. Inte minst är detta viktigt med tanke på att såväl AF:s som FK:s förtroende hos svenska folket har rasat den senaste tiden. Ska man lyckas återupprätta ett förlorat förtroende brukar det knappast vara en framgångsväg att möta kritik med arrogans och att slå dövörat till...

Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO

Oscar Ernerot, Ombudsman vid LO