SvD, Brännpunkt 4 november 2009
I dag kommer riksdagen att fatta beslut om de förslag som regeringen lagt med anledning av genomförandet av tjänstedirektivet. Om riksdagen går på regeringens linje finns anledning att hysa allvarlig oro för
förhållandena på arbetsmarknaden. Regeringens förslag hotar det svenska kollektivavtalssystemet.
Tjänstedirektivet antogs år 2006. Syftet med direktivet är att underlätta för den fria tjänsterörligheten i Europa. Innan direktivet antogs framhöll LO, TCO och Saco att det måste vara möjligt att ha regler
som säkerställer att utländska företag i Sverige har en behörig representant på plats i Sverige, en person som kan förhandla om och träffa kollektivavtal. Det tjänstedirektiv som slutligen antogs ställer inte
några hinder för detta.
Vår arbetsmarknadsmodell innebär att staten inte lägger sig i villkoren på arbetsmarknaden utan överlåter till parterna att träffa kollektivavtal för att reglera dessa villkor. Modellen förutsätter att
parterna har verktygen, att det finns skydd för förenings- och förhandlingsrätt. Helt enkelt att man har någon att förhandla och träffa kollektivavtal med. Dessa rättigheter skyddas också av grundläggande
internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa. Det måste därför finnas regler som säkerställer att utländska företag och näringsidkare som är verksamma i Sverige har en behörig representant på
plats här.
En utländsk arbetstagare som arbetar i Sverige utan att omfattas av kollektivavtal har inget skydd för sina löne- och anställningsvillkor. För att kollektivavtal ska kunna träffas måste en företrädare för det
utländska företaget eller näringsidkaren finnas på plats här.
De förslag som regeringen lagt avser en för den svenska förhandlingsmodellen viktig lag, filiallagen. I filiallagen finns regler om formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utländska företag och
utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare. I lagen anges att utländska företag ska bedriva sin verksamhet i Sverige genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial). När det gäller
utomlands bosatta näringsidkare så ska det finnas en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för verksamheten.
Regeringen föreslår att kravet på bosatt föreståndare tas bort med motiveringen att ett sådant krav strider mot etableringsfriheten. Arbetsmarknads- och näringsutskottens majoritet har delat den uppfattningen.
Regeringen förbereder för närvarande att även kravet på filial ska utgå vid tillfällig näringsverksamhet i Sverige då det kravet påstås strida mot friheten att tillhandahålla tjänster. Vi har avstyrkt sådana
förslag och i konstruktiv anda istället föreslagit att reglerna om bosatt föreståndare och filial ersätts med en regel med krav på anmälan av en behörig representant med adress i Sverige. Representanten
behöver inte vara anställd i företaget. Representanten behöver inte heller vara bosatt här men det ska finnas en adress där representanten kan nås med till exempel en delgivning.
Även andra aktörer har reagerat på regeringens förslag. Bolagsverket och Skatteverket har i remissrundan i likhet med oss rest allvarliga invändningar. Bolagsverket påpekar till exempel att förslaget kan skapa
delgivningssvårigheter och försämrade möjligheter att genomföra kontrollåtgärder. Bolagsverket befarar att förslaget leder till ökad ekonomisk brottslighet.
Skatteverket påpekar att förslaget skapar svåra gränsdragningsproblem eftersom det är svårt att avgöra om ett företag är här tillfälligt. Vidare menar Skatteverket att om en representant för verksamheten inte
finns i Sverige begränsas möjligheterna att få betalt för skatter som företagen inte frivilligt betalar. Inte heller dessa invändningar har fallit regering eller riksdagsutskottens majoritet i smaken. Detta
trots att till exempel Finland haft lagregler liknande de vi föreslår i sin lagstiftning sedan 2006.
Vår modell särskiljer i Europa. Många medlemsstater i EU har vanligen lagstiftade minimilöner eller ett system där kollektivavtal genom lag förklaras gälla för alla, regler som också gäller utländska
arbetstagare som automatiskt får ett skydd när de utför arbete i en sådan medlemsstat.
Utan representant här i landet riskerar vi en situation där fackliga företrädare måste söka utländska arbetsgivare i hela Europa för att kunna förhandla om och teckna kollektivavtal. Under tiden är de gästande
arbetstagarna helt utan skydd för anställningsvillkor.
Svenska regeringen har sagt sig ha för avsikt att återkomma i frågan om representant. Det betyder på vanlig svenska att man kommer att tillsätta en utredning. Det enda rimliga är att reglerna om filial och
föreståndare kvarstår oförändrade till dess de ersätts med en annan reglering av frågan om representant.
Det svenska ordförandeskapet går nu mot sitt slut. Det vore en värdig final att undvika ett tomrum där gästande arbetstagare i praktiken lämnas helt oskyddade.
Wanja Lundby-Wedin, LO
Sture Nordh, TCO
Anna Ekström, Saco