Publicerad I Dagens Industri 4 juni 2013
För två år sedan tillsattes Finanskriskommittén med det viktiga uppdraget att, i kölvattnet efter finanskrisen, utreda och förbättra det svenska regelverket för finanssektorn. LO kan tyvärr konstatera att det betänkande som kommittén har presenterat saknar kraftfulla reformförslag. Kommittén har inte belyst den centrala frågan om hur framtidens finanssektor, och då särskilt de traditionella bankerna, bör vara organiserade. Än mindre lämnar kommittén några för-slag på reformer för att kraftfullt omreglera den finansiella sektorn.
LO anser att Sverige behöver forma en stark reformagenda för att hårdare reglera och övervaka banksektorn. Målet bör vara att kraftfullt minska risken för att banksektorn allvarligt skadar den reala ekonomin.
Sverige har under de senaste åren varit nästan helt förskonad från nationella bankkriser. Men det svenska banksystemet bär på flera risker. Sverige har en stor banksektor som andel av ekonomin, det saknas i dag ett regelverk för att hantera banker som är på obestånd och därtill är de svenska hushållen bland de mest skuldsatta inom EU.
Globalt pågår det en omfattande debatt om behovet av att omreglera den finansiella sektorn. I USA genomförs den så kallade Volckersregeln som begränsar bankers möjlighet att spekulera i värdepappershandel. I Storbritannien har det i Vickersrapporten föreslagits en uppdelning av bankers verksamhet. Erkki Liikanen har på uppdrag av EU-kommissionen föreslagit att vissa riskfyllda aktiviteter som bankerna ägnar sig åt ska läggas i separata bolag.
Denna internationella diskussion finns inte med i Finanskriskommitténs betänkande.
LO anser att Sverige är i stort behov av en bred reformagenda för att reglera den svenska banksektorn hårdare. Inriktningen bör vara att minska bankernas risktagande och därigenom minska riskerna för framtida finanskriser.
ºBanksektorn måste tvingas koncentrera sig på sin kärnverksamhet, det vill säga att erbjuda sparande och utlåning till företag och konsumenter. Ett första steg bör vara att genomföra det utredningsförslag som har presenterats av Liikanen. Det betyder att flera av de svenska storbankerna kan komma att tvingas att placera icke skyddsvärda aktiviteter, såsom egen handel med värdepapper, i en egen juridisk enhet.
Regler och lagstiftning måste införas i Sverige för att hantera banker som är på obestånd. I dag saknar Sverige ett sammanhängande regelverk för att ordnat hantera banker som är på obestånd. Det måste också klargöras vilken myndighet som har huvudansvaret för den finansiella stabiliteten i Sverige samt vilka verktyg som står till förfogande.
Bankerna måste ha ordentliga buffertar i form av eget kapital som kan användas om stora ekonomiska förluster uppstår. Kapitalkravsmåtten bör vara svåra att manipulera. Av särskilt stor vikt är det att svenska storbanker som bär på en implicit försäkring mot konkurs, på grund av att banker bedöms vara systemviktiga, tvingas öka sin soliditet.
För fem år sedan beslutade riksdagen att banker årligen ska betala en riskdifferentierad avgift, det vill säga spegla den enskilda bankens risktagande, för att finansiera framtida bankkriser. Trots att kommittén hade ett explicit uppdrag att utforma en modell för att riskdifferentiera avgiften så har man avstått från detta. LO anser att avgiften snarast bör differentieras utifrån vilken risk respektive bank tar.
EU-länderna har fattat beslut om att införa en europeisk överstatlig övervakning av de större bankerna. Detta är det första av tre steg mot en bankunion. Bankunionen är till gagn för stabiliteten i Europa. Sverige bör agera konstruktivt så att Sverige längre fram kan ansluta sig till bank-unionen om villkoren är lämpliga.
Reformeringen av den svenska finansmarknaden har tappat fart. LO är besviken på bristen på reformambitioner i det betänkande som regeringens finanskriskommitté presenterade i början på året.
Vårt krav är tydligt. Sverige behöver en kraftfull reformagenda för att omreglera den svenska och den europeiska banksektorn.
Karl-Petter Thorwaldsson LOs ordförande
Ola Pettersson LOs chefsekonom
Torbjörn Hållö LO-ekonom