Facket direkt facketdirekt.nu

Sverige ska inte bindas av pakten

Regeringen och riksdagen måste tydligt deklarera att Sverige inte på några villkor kommer att låta sig bindas av europaktens regler, ens om de blir fördragsfästa. Utan en sådan deklaration kan LO inte stödja ett svenskt deltagande. Det skriver Wanja Lundby-Wedin och samtliga LO-förbund.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad på Svd Brännpunkt 1 mars 2012

Vid Europeiska rådets möte den 1-2 mars ska den så kallade europakten undertecknas av de deltagande ländernas stats- och regeringschefer. Sverige förväntas skriva under pakten, men som icke-euroland inte förpliktigas att följa paktens krav.

Diskussionen kring europakten handlar dels om huruvida dess innehåll är till fördel för euroområdet, dels om Sverige ska delta eller ej. LOs uppfattning är att pakten är en felaktig konstruktion. Problemet med euron är att en gemensam monetär politik tillämpas på alltför heterogena ekonomier. De stora skillnaderna i bytesbalansen hos de nordliga och sydliga euroländerna har gett de förra konkurrens- och exportfördelar och de senare försvagad konkurrenskraft och ökad skuldsättning.

Euroområdet behöver därför ett fungerande finanspolitiskt ramverk som kan återskapa förtroendet för dess förmåga att förhindra framtida kriser.  Pakten är dock alltför ensidigt fokuserad på budgetdisciplin och saknar en tydlig plan för hur Europa ska växa sig starkare ur krisen. Den riskerar att leda till en så snabb åtstramning av ekonomin att framtida möjligheter till jobb och tillväxt allvarligt hämmas.

Budgetdisciplinära regler behövs, men det är kontraproduktivt att rista dem i sten. Det är viktigt att behålla en viss flexibilitet och handlingsfrihet, samt att ta hänsyn till olika länders sysselsättningssituation. Paktens regler bör därför inte föras in i EUs fördrag. Om pakten ändå föreslås bli en del av fördraget i framtiden, måste ett socialt protokoll tillfogas. Protokollet ska slå fast att fackliga rättigheter inte är underordnade ekonomiska friheter och att i händelse av konflikt ska de förstnämnda ha företräde. Utan detta protokoll kommer LO inte kunna acceptera en sådan fördragsändring.

Det framgår tydligt av pakten att Sverige inte binds av dess budgetregler. Samtidigt ges vi möjlighet att närvara vid möten där de deltagande ländernas konkurrenskraft, euroområdets övergripande arkitektur och paktens genomförande ska diskuteras. Det verkar som att ett visst inflytande uppnås utan att vi behöver underkasta oss paktens regelverk. Men vad händer om pakten skulle införlivas i EUs fördrag? I slutändan kommer detta att avgöras av hur fördragsändringen utformas. För att undanröja alla risker för missförstånd måste regering och riksdag tydligt deklarera att Sverige inte på några villkor kommer att låta sig bindas av paktens regler, varken nu eller om reglerna blir fördragsfästa. Utan en sådan deklaration kan LO inte stödja ett svenskt deltagande.

Frågan om svenskt deltagande i europakten är av betydelse. Men viktigare är den övergripande politik pakten är en del av. Vi har den senaste tiden sett en rad exempel på hur eurokrisen används som ursäkt för att kränka fackliga rättigheter.

Ett exempel är Spanien där den konservativa regeringen avser att omöjliggöra fackligt arbete genom att bland annat förbjuda nationella branschavtal. Vad har då detta med EU att göra? För snart ett år sedan beslutade Reinfeldt och hans kollegor i Europeiska rådet om landspecifika rekommendationer, inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

Spanien uppmanades att överge branschavtal för förhandlingar på företagsnivå, upphöra med automatisk förlängning av kollektivavtal och leverera ökad löneflexibilitet. Vad den spanska regeringen nu gör är således vad Reinfeldt och övriga stats – och regeringschefer dikterade redan förra året. Denna anti-fackliga politik måste stoppas.

Vid sidan av europakten ska EU-toppmötet börja diskutera årets rekommendationer. Statsministern måste på mötet markera att Sverige inte kommer att acceptera några rekommendationer som leder till en kränkning av fackliga rättigheter. Lönebildningen är en nationell kompetens – i Sverige en fråga för parterna – och EUs institutioner ska hålla sig borta.

LO har följande krav för att acceptera ett svenskt deltagande i europakten.

Att Fredrik Reinfeldt på Europeiska rådet:

  • Agerar för att pakten kompletteras med ett program för tillväxt och sysselsättning.
  • Är tydlig med att Sverige inte accepterar några rekommendationer som kränker fackliga rättigheter.

Att Sveriges riksdag innan den ratificerar pakten:

  • Tydligt deklarerar att Sverige inte på några villkor kommer att låta sig bindas av paktens regler.
  • Tydligt deklarerar att ett svenskt medlemskap i valutaunionen endast kan ske efter en ny folkomröstning.

Dessutom måste riksdagen om pakten föreslås bli en del av EU:s fördrag:

  • Kräva att ett socialt protokoll fogas till EUs fördrag.

Wanja Lundby-Wedin, LO

Anders Ferbe, IF Metall

Jan Granvik, Musikerförbundet

Lars-Anders Häggström, Handelsanställdas Förbund

Mikael Johansson, Målareförbundet

Lars Lindgren, Transportarbetareförbundet

Ella Niia, Hotell- och Restaurang Facket

Hans-Olof Nilsson, Livsmedelsarbetareförbundet

Annelie Nordström, Kommunalarbetareförbundet

Jan Rudén, SEKO

Jan-Henrik Sandberg, Pappersindustriarbetareförbundet

Per-Olof Sjöö, GS

Hans Tilly, Byggnadsarbetareförbundet

Jonas Wallin, Elektrikerna

Hans Öhlund, Fastighetsanställdas Förbund