Sverige befinner sig i en lågkonjunktur som förstärkts av den finansiella krisen. Snabbare än någon annat ser vi nu en kraftigt försämrad situation på arbetsmarknaden. Antalet varsel ligger på rekordnivå. Från
början av oktober till årets slut varslades närmare 60.000 människor om uppsägning. Det är befogat att många känner en stark oro för att bli av med jobbet och vad som händer med den personliga ekonomin.
Därmed ökar nu också kraven på den som är fackligt förtroendevald att kunna stödja dem som drabbas av krisen. Vår fackliga ambition måste vara att de som blir uppsagda ska kunna rustas för att ta ett nytt jobb
så att såväl löntagare som Sverige står väl rustat den dagen då konjunkturen vänder. En grundläggande förutsättning är att regeringen för en politik som gör det möjligt – det gör man inte idag.
Krisens omfattning innebär nya utmaningar för många som jobbar fackligt. Det ställs stora krav på de förtroendevalda när förhandlingar om uppsägningar ska genomföras. Många gör ett enormt arbete för att
underlätta för dem som blir uppsagda. Det är ett svårt och många gånger ensamt arbete. Många av oss saknar erfarenhet och kunskap om fackligt arbete i tider med hög arbetslöshet. Vi måste se till att de
fackligt förtroendevalda får stöd och hjälp i dessa svåra situationer.
Från LO påbörjar vi nu ett arbete med att rusta våra förtroendevalda att klara de förhandlingar och samtal som kommer vid varsel och uppsägningar. Vi kommer bland annat att utformas ett antal utbildningar för
att stödja facklig aktiva, framför allt lokalt. Vår ambition är att dessa utbildningar också ska vara webbaserade. Det handlar om allt från grundläggande kunskaper om LAS och arbetslöshetsförsäkringen till
kunskap om hur man som fackligt aktiv hjälper medlemmar i kris
LOs satsning innebär också att vår hemsida kommer att kompletteras med information relaterad till varslen och den ekonomiska krisen. På olika sätt kommer vi att gå ut med material som kan vara till stöd och vi
börjar med en bilaga i LO-tidningen i slutet av januari där syftet är att ge stöd och hjälp men också sprida goda exempel i det helt avgörande fackliga arbetet runt om på landets arbetsplatser.
Det är svårt att idag få en bild av krisens utveckling. Just nu är det industrin som är värst drabbad av varsel. Men allt kan inte utläsas av varselstatistiken. I tjänstesektorn är det inte lika vanligt med
fasta heltidsarbeten som i industrin. Timanställda och visstidsanställda varslas inte. De blir bara av med sina jobb. Risken är att många kvinnor – både heltids- och deltidsarbetande – inom till exempel handel
och hotell- och restaurangverksamhet kommer att få acceptera lägre anställningsgrad för att få ha kvar sina jobb. Risken för uppsägningar och minskad arbetstid inom vård och omsorg ökar när kommuner och
landstingen får minskade intäkter till följd av skattesänkningar och minskade arbetsinkomster.
Rädslan att förlora jobbet kan leda till att anställda på enskilda arbetsplatser känner sig tvingade att gå med på ”erbjudanden” från arbetsgivaren om att arbeta övertid gratis eller att gå ner i lön för att
säkra jobben på sikt. Det kan vi aldrig acceptera. Här behöver medlemmarna ett starkt fackligt stöd.
Vår största oro idag är att regeringen inte har någon effektiv arbetsmarknadspolitik.
Det är upprörande att regeringen ser så lättsinnigt på situationen som till exempel arbetsmarknadsministern ger uttryck för. Vi frågar oss om bristen på arbetsmarknadspolitik är en strategi för att åstadkomma
ett annat samhälle – ett samhälle som är tudelat? Försöker den borgerliga regeringen slå sönder välfärden?
Vi vet att det går att göra skillnad med en aktiv politik. Därför ställer LO krav på omedelbara åtgärder för att öka tryggheten för löntagarna och för att skapa framtidstro:
• Arbetslöshetsförsäkringen måste förbättras så att de flesta får 80 procent av tidigare inkomst i ersättning vid arbetslöshet. Högsta ersättningen bör höjas till cirka 1.000 kronor per dag, förbättra för
deltidsarbetslösa (deltidsstämplingen återinföras) och avgiften sänkas till maximalt 100 kronor per månad.
• Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen måste byggas ut. Det behövs minst 10 miljarder till bland annat 50.000 nya utbildningsplatser. Dessutom bör ett nytt kunskapslyft
diskuteras.
• 10 miljarder extra i statsbidrag behövs till kommunerna för att motverka neddragningar på personal och verksamhet. Det skulle räcka till cirka 30.000 jobb.
• ROT-avdraget som finns med i regeringens paket, är fel utformat. Åtgärden ska vara tillfällig för att reparationer och ombyggnader ska tidigareläggas och snabbt få effekt på sysselsättningen. Dessutom bör
inte bara privatpersoner, utan också fastighetsägare, och därmed hyreslägenheter, omfattas, inte minst i miljonprogramsområden.
Om den politiska viljan finns går det att möta krisen på ett offensivt sätt. Förutsättningen är att regeringen fattar snabba beslut, helst i samförstånd med oppositionen för att säkra stabilitet i ekonomin.
Löntagarna ska inte behöva betala priset för obeslutsamheten i regeringen.
Den fackliga framgången ligger inte enbart i att vi lyckas hantera varsel och den ekonomiska krisen. Vi ska också lyckas organisera flera, teckna kollektivavtal, satsa på facklig utbildning och utveckla den
fackligpolitiska samverkan. Därmed uppfyller vi de beslut som vi fattade på LOs kongress i maj 2008.
Vi är medvetna om att kraven är enorma men vi är övertygade om att vi kommer att lyckas.
Vi vet – till skillnad från regeringen – att i tider av kris är det viktigt att bära bördorna tillsammans. Med denna grundläggande inställning har vi ridit ut kriser förr och det kan vi göra igen.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande
Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande
Per Bardh, LOs avtalssekreterare