9 juni 2012 kl 19:13, uppdaterad: 9 juni 2012 kl 22:34 svd.se
Den som är bemanningsanställd löper stor risk att hamna i en sämre social position på arbetsmarknaden. Och kanske är det i detta sammanhang bemanningsanställda riskerar att få betala ett högt socialt pris. Detta tycks dock inte intressera de direktörer som sjunger bemanningsbranschens lovsång. Det skriver företrädare för LO i en replik.
På Brännpunkt 7/6 skriver direktörerna i några av de största bemanningsföretagen i Sverige en lovsång till den egna branschen. Till synes finns inga problem på arbetsmarknaden som inte kan lösas genom mer bemanning. Men den uthyrda personalens egna bilder av verkligheten är betydligt mer komplex.
I en rapport som inom kort kommer att publiceras av LO ges en annan bild av bemanningsbranschen. Personaluthyrning kan betraktas som ett arbetsmarknadspolitiskt experiment. I takt med allt större konkurrens mellan företag har kraven på precisionsbemanning av personal ökat.
Många företag vill kunna ha tillgång till personal just när ett arbete behöver utföras, men vill inte behöva betala för arbetskraft under tid då denna inte kan nyttjas fullt ut. För att uppnå detta väljer många att istället för att anställa egen personal hyra in arbetskraft från bemanningsföretag.
I en marknadsekonomi är det inte anmärkningsvärt att företag vill maximera vinsten. Men frågan är vem som i slutändan får betala priset för de högt uppskruvade kraven på vinstmaximering i näringslivet. I den kommande LO-rapporten framgår att den sociala kostnaden för bemanningsanställda är oproportionerligt stor.
De bemanningsanställda får betala ett högt pris genom sämre arbetsmiljö. En del av de bemanningsanställda upplever att deras förutsättningar för en säker arbetsmiljö är sämre än för de som är anställda direkt på arbetsplatsen. Ofta är arbetsuppgifterna enklare och tyngre, vilket gör arbetet monotont för uthyrd personal.
Uthyrd personal upplever även begränsade möjligheter till utveckling med hjälp från bemanningsföretaget. Majoriteten av de bemanningsanställda får varken utvecklingssamtal eller vidareutbildning via sitt bemanningsföretag.
Många bemanningsanställda känner sig stressade och upplever att pressen på dem är större än på de direkt anställda på kundföretaget. Dessutom leder den otrygga arbetssituationen i sig till ökad stress. Situationen är liknande bland dem som har andra typer av tillfälliga anställningar. Sjukdomstillstånd orsakad av arbetsrelaterad stress leder i förlängningen till ökade kostnader för samhället då antalet sjukskrivningar ökar.
Till detta ska läggas att uthyrd personal ofta har svårt att bygga en yrkesidentitet och stabila levnadsförhållanden. Det är svårare att skapa en trygghet i tillvaron. Osäkerheten gällande framtiden samverkar med brist på yrkesidentitet och avsaknaden av en fast arbetsplats. Personaluthyrning bidrar till en ökad rotlöshet och otrygghet på arbetsmarknaden.
Med detta sagt skall dock betonas att den ekonomiska förutsebarheten är relativt god för bemanningsanställda i företag med kollektivavtal. Man kan med fog hävda att det är bättre att vara tillsvidareanställd i ett bemanningsföretag än att i osäkerhet flyttas runt mellan olika former av visstidsanställningar och vikariat.
Direktörerna som hyr ut personal hävdar att 80 procent av personalen är nöjda med sitt arbete. Samtidigt kan man konstatera att omsättningen på personal i branschen är 25-30 procent. Dessutom visar LO:s egna siffror att 9 av 10 bemanningsanställda hellre skulle vara anställda direkt av kundföretaget.
Att erkännas och att bli sedd är djupt mänskliga drifter. Ytterst är delaktighet på arbetsmarknaden en fråga om att uppleva meningsfullhet och fullvärdighet i samhället. Arbetslivet har en demokratisk dimension. Arbetskraften är inte en vara. Det är skillnad på människor och kylskåp.
CLAES-MIKAEL JONSSON, jurist LO
HÅKAN LÖFGREN, ombudsman LO
KENT ACKHOLT, ombudsman LO