Publicerad på Dagens Arena 2 december 2014
I morgon kan Sverige stå inför den allvarligaste politiska krisen på två decennier. Om Sverigedemokraterna bryter mot riksdagspraxis och röstar för alliansens budgetmotion skapas indirekt en ny politisk majoritet i Sveriges riksdag.
Den blåbruna sörja, som så tvärsäkert avfärdades av borgerliga debattörer före valet, ser inte alldeles avlägsen ut.
Att gå den italienska eller amerikanska vägen där alla frånsäger sig ansvar och samtidigt vägrar kompromisser riskerar att för lång tid påverka det svenska politiska klimatet allvarligt. Majoritetsläget är otydligt i uppemot hälften av landets kommuner. Många av dem kämpar fortfarande med att skapa långsiktigt hållbara koalitioner.
När det behövs som mest tycks viljan till kompromisser från de forna mittenpartierna Centern och Folkpartiet som lägst. Vad sänder det för signaler till gräsrötter på lokal och regional nivå?
De tre fackliga centralorganisationerna och de fyra pensionärsorganisationerna har alla varnat för konsekvenserna för löntagarnas trygghet och pensionärernas ekonomiska villkor om budgetarbetet strandar på onsdag.
För de fackliga organisationerna är det främst en höjning av taket i a-kassan som står på spel men också ett avskaffande av den så kallade stupstocken i sjukförsäkringen. För pensionärsorganisationerna hägrar den sänkta pensionärsskatt som föreslås i regeringens budget.
Paradoxalt nog kan Sverigedemokraternas stöd till den borgerliga budgeten innebära rejäla löftessvek gentemot såväl löntagare som pensionärer.
Det är som alltid de grupper med tuffast ekonomiska villkor som drabbas hårdast av politisk och ekonomisk oro. I Tyskland och Japan har ekonomierna bromsat in. Eurozonen brottas med nolltillväxt och stagnation. Globalt varnar ekonomer för en ”trippeldipp” och i Sverige har LO-ekonomerna målat en dyster bild av ekonomin och sysselsättningsutvecklingen.
Att i detta oroliga läge orsaka politisk turbulens, som riskerar att leda till nyval, vore djupt oansvarigt.
Alliansen kan inte avsäga sig det parlamentariska ansvaret. De förlorade otvetydigt valet, med det svagaste stödet för den samlade borgerligheten i modern tid, och de har valt att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Ansluter sig Sverigedemokraterna till alliansens ekonomiska politik så har de i klartext därför bara tre möjliga alternativ.
Det första alternativet är att lägga ned sina röster i utbyte mot samtal med statsministern om delar av budgeten. Det andra alternativet är att acceptera Sverigedemokraterna som parlamentariskt underlag för att styra riket. Det tredje alternativet är att underminera regeringen och därigenom utlösa ett nyval som tidigast kan hållas den 29 mars.
Inget av tre ovanstående alternativ tycks attraktivt nog för alliansen. Trots det har de utifrån en kraftigt försvagad position valt att skramla med vapnen. Det är högst osannolikt att det gynnar några andra än Sverigedemokraterna.
Tobias Lundin Gerdås, opinionsbildningsansvarig LO