Aftonbladet 24 mars 2009
LO har i 15 års tid försökt väcka opinion mot de höga ersättningarna och generösa villkoren inom näringslivet. En ödets ironi är att när det nu uppmärksammas på bred front så riktas kritiken mot hur LO har
agerat.
Att jag och andra fackliga företrädare har kritiserat villkoren i näringslivet har inte varit ett spel för galleriet. Jag har varit ärlig i min kritik och har aldrig varit pådrivande för att höja
ersättningarna till ledningspersonerna i de bolag vars styrelser jag har suttit i. Tvärtom. LOs strävan har varit att hålla tillbaka ersättningarna. Nu tycks det som att alla delar LOs ideal, men så har det
verkligen inte varit tidigare. Höga ersättningar och bonusar har fram till alldeles nyligen varit helt okontroversiellt inom näringslivet. LOs och min uppfattning har därför framstått som främmande i
näringslivssammanhang.
Samtidigt måste man förstå att den kultur av bonusar och generösa ersättningar som blomstrat i näringslivet inte har kunnat förhindras enbart av LOs agerande.
Att ha styrelseansvar i näringslivet är inte okomplicerat för LO. Där finns spelregler och en kultur som är långt från vår vardag och våra värderingar. Det enklast skulle vara att stå utanför och kritisera för
att på så sätt undvika kritik för att själv göra fel. Jag tror dock att LOs ansvar inom bland annat AMF gör skillnad. Alternativet skulle vara att vi överlämnade förvaltningen av pensionspengarna åt andra
bolag. Det skulle varken leda till lägre avgifter eller lägre ersättningar till ledningen.
Det är samtidigt viktigt att de som har förvaltat medlemmarnas pengar är proffs. Det har dock medfört att vi ofrånkomligen kommit i kontakt med de höga löner som finns i finanssektorn. Samtidigt måste det
sägas att vi inom AMF inte har bidragit till att pressa upp lönerna i branschen.
Jag förstår att många är upprörda över det som avslöjats rörande AMF. Det är jag också. Samtidigt måste vi vara på det klara med att de villkor som uppmärksammats för bolagets förre VD inte gäller för den
nuvarande. Den tidigare VD:n hade en förmånsbestämd pension, vilket var det som tidigare gällde för tjänstemän på arbetsmarknaden. Det ledde till mycket höga premier i slutet av perioden. När det sedan
beslutades att han skulle stanna ytterligare några år som VD, efter den avtalade pensionsåldern, skulle istället ett modernare pensionsavtal gälla, en så kallad premiebaserad pension. Vi som sysslar med sådana
avtal tog för givet att det skulle handla om ganska normala premier. Istället fortsatte de orimligt höga premierna från sluttiden av det tidigare pensionsavtalet.
Under den förre VDs sista år var därför pensionsutbetalningarna dubbelt så höga som lönen, vilket naturligtvis är helt orimligt. Vi var många som borde ha sett detta och reagerat.
Givetvis vet jag vilka beslut jag är med och fattar. Det som nu avslöjats stämmer inte överens med min och den övriga styrelsens uppfattning om vilka beslut som fattats i styrelsen. En enig styrelse har nu
beslutat att utreda hur detta kunde hända. En översyn ska nu göras av externa revisorer i syfte att se hur dessa enorma pensionsinbetalningar kunde göras.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande