Den här boken handlar om hur det svenska arbetsmarknadssystemet med sin betoning på kollektivavtal har kunnat hävdas inom EU. Det har varit ett långt och mödosamt arbete för fackföreningsrörelsen med framgångar och senare definitivt med motgångar. Med situationen i början av 2010-talet är arbetet på intet sätt avslutat.
Nationella traditioner och politiska grundvärderingar avgör hur man ser på olika arbetsmarknadssystem. Kollektivavtalens ställning och möjligheterna till konfliktåtgärder har under lång tid och i olika frågor dykt upp på EUs dagordning. Syftet här är att dokumentera och kommentera den utvecklingen. De tre viktigaste händelserna är tillblivelsen av utstationeringsdirektivet och tjänstedirektivet samt Laval-fallet kopplat till flera andra fall i EU-domstolen.
Beskrivningen är inte juridisk med alla de ingående resonemang om olika arbetsrättsfrågor som hade varit möjliga. Den är inte heller enbart politisk eller facklig. Tanken är att olika aspekter på händelseförloppet ska få sin plats. Man skulle kunna gå vidare med djupare juridiska resonemang inom varje område. Det svenska arbetsmarknadssystemet står i centrum men den europeiska debatten om arbetsmarknadssystem och kollektivavtal finns också med, dock inte lika utförligt.
Att ta frågor i den ordning som de har varit på dagordningen har inte varit möjligt. Många frågor har löpt parallellt och dessutom haft direkt betydelse för varandra. För att undvika att bryta beskrivningen har varje fråga i stort sett samlats i ett avsnitt i stället för att behandla allt kronologiskt. Det faktiska händelseförloppet, åsikter från olika personer eller organisationer samt egna åsikter har blandats men förhoppningen är att det ändå går att skilja fakta från olika personers åsikter.
Med facit i hand kan man i flera fall finna klarsynta iakttagelser och förslag som när de fördes fram borde ha blivit mer uppmärksammade. En lärdom för Europas politiker borde vara att lyssna mer på facket och lära sig mer om den faktiska verkligheten på arbetsmarknaden. En lärdom för Europas fackföreningar är att man måste finna lösningar på fackliga frågor även när fakta och logik inte avgör de politiska besluten.
Förhoppningen är att läsaren, trots situationen i början av 2010-talet, kommer att känna att det är viktigt att fortsätta kampen med målet att återge de fackliga rättigheterna sin rätta plats i svensk och europeisk rätt.