Det skriver Dany Kessel och Elisabet Olme, doktorander i nationalekonomi vid Stockholms universitet, i Skolan sviker – hur, varför och vad kan vi göra åt det, en underlagsrapport till LOs fristående kongressprojekt Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik.
I rapporten framhålls att den genomsnittliga kunskapsnivån har fallit kraftigt sedan mitten av 1990-talet och att bilden bekräftas av att en allt större andel elever saknar behörighet till gymnasieskolans nationella program. Framförallt verkar föräldrarnas utbildningsbakgrund vara viktig. Tillsammans med de ökande skillnaderna mellan skolor över tid väcker detta frågan om hur likvärdig den svenska skolan är och hur väl den lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag.
Rapportförfattarna menar att det är svårt att exakt belägga orsaken till problemen men att den generella resultatförsämringen troligen beror på försämrade förutsättningar för lärarna att planera, bedriva och utvärdera undervisningen. Flera reformer, bland annat decentraliseringen och marknadsanpassningen av skolan, har bidragit till att urholka lärarnas autonomi och försvaga deras auktoritet. Att lärarlönerna samtidigt har halkat efter gör det sammantaget mindre attraktivt att söka sig till, och stanna kvar i läraryrket.
– Att skolan uppfyller både sitt kunskapsuppdrag och sitt kompensatoriska uppdrag är fundamentalt för full sysselsättning. I ljuset av detta är det en mycket oroväckande utveckling vi ser i den svenska skolan sedan 1990-talets början, säger Åsa-Pia Järliden Bergström, projektledare för Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik. Hon fortsätter:
– Författarna ansvarar själva för innehåll, slutsatser och förslag. Tillsammans med projektets andra rapporter kommer denna att vara ett viktigt underlag till den slutliga rapport som kommer att behandlas på LOs kongress 2016.