Publicerad i DN 15 januari 2013
Nytt förslag i dag. Offentligt finansierad privat välfärdsverksamhet bör utföras av icke-vinstaktörer. Vi föreslår därför en ny bolagsform, där allmännytta och begränsat vinstuttag är grundläggande principer. Dessutom vill vi inrätta ett nationellt välfärdsråd som kontinuerligt ser över välfärdens regelverk, skriver företrädare för LO-förbunden.
Kvaliteten i den svenska välfärden brister. Från vården och omsorgen kommer larmrapporter om vanvård och i skolan försämras resultaten år från år.
Behovet av välfärdstjänster växer. Samtidigt står en generationsväxling för dörren och risken för personalbrist är stor.
Men välfärdens resurser sinar i takt med att skatterna sänks. Dessutom läcker välfärdsresurser ut i privata vinstuttag. Skattepengar avsedda för medborgarnas skola, vård och omsorg hamnar i stället i privata fickor. Det är i dag fullt tillåtet för privata bolag att göra ekonomisk vinst på bekostnad av människors välfärdskvalitet.
Även om en begränsning av vinstuttagen inte löser alla välfärdsproblem så är detta ett samhällsproblem som måste erkännas och åtgärdas. Därför presenterar LO i dag sitt förslag till en moderniserad svensk modell för ordning och reda i välfärden:
1. Välfärden måste ha tillräckliga resurser. Ständiga besparingar inom skola, vård och omsorg har försämrat tillgängligheten och kvaliteten så till den grad att det i dag går ut över sysselsättning och jämställdhet.
En välfärd som fungerar gör det möjligt att arbeta, inte minst för kvinnor. En generell välfärd med tillräckliga resurser är produktiv. Den stimulerar tillväxt och sysselsättning, höjer utbildningsnivån, tryggar folkhälsan och ökar konkurrenskraften. Det är vad Sverige behöver. Därför behövs nya välfärdsinvesteringar.
2. Bemannings- och utbildningskrav begränsar vinstdriften. LO vill se väl definierade kvalitetskrav för respektive välfärdssektor. Kraven bör tas fram av ansvarig tillsynsmyndighet.
Personalen är välfärdens viktigaste kvalitetsfaktor. Därför ska kvalitetskraven också omfatta faktorer som bemanning, arbetsvillkor och utbildning.
Självklart ska meddelarskydd och offentlighetsprincip gälla i all skattefinansierad välfärdsverksamhet, även privat driven. En utredning bör tillsättas för att säkerställa tillsynen.
3. Samhällsbolag för en ickevinst-princip i välfärden. Åtta av tio svenskar vill att skattepengar avsedda för välfärd ska gå till välfärd, och att eventuella vinster ska återinvesteras i verksamheten.
Aktiebolagslagen möjliggör redan i dag så kallade SVB-bolag, aktiebolag med särskild vinstbegränsning. LO föreslår att reglerna för SVB-bolag utvecklas med en princip om allmännytta, i den nya bolagsformen Samhällsbolag. I Samhällsbolagen begränsas vinstuttag och värdeöverföringar till motsvarande statslåneräntan plus en procent på det totala kapitalet.
Vi föreslår att offentligt finansierad privat välfärdsverksamhet som huvudregel ska utföras av samhällsbolag eller ickevinst-aktörer. Men eftersom välfärdsutmaningarna skiftar kraftigt i olika delar av Sverige föreslår vi dispositiv lagstiftning. De folkvalda ska kunna välja att teckna driftavtal som åsidosätter huvudregeln om Samhällsbolag när motiv för detta kan presenteras. Så stärks också den lokala demokratin.
4. Certifiering och öppna böcker. I dag är insynen i välfärdsföretagens verksamhet närmast obefintlig. Vinstuttag och värdeöverföringar döljs på koncernnivå.
Men medborgarna har rätt att veta hur våra gemensamma resurser används. LO föreslår att öppna böcker ska gälla, på enhetsnivå, i all välfärdsverksamhet oavsett huvudman.
Vi vill också ha ett certifieringssystem med krav på ägarna att garantera kompetens, seriositet och långsiktighet för att få driva välfärdsverksamhet. Tillstånd ska omprövas vid ägarbyte och kunna dras in om regler och krav inte följs.
5. Sätt barnen, de sjuka och äldre främst – inte företagen. Marknadsmekanismer fungerar inte i välfärden. Oligopol uppstår när stora riskkapitalbolag köper upp eller konkurrerar ut mindre utförare. Medborgarnas rätt till likvärdig välfärd utmanas. Därför föreslår vi att lagen som valfrihetssystem (lov) avskaffas och att lagen om offentlig upphandling (lou) utvecklas, så att brukarnas rätt till kvalitet och valfrihet kan sättas före företagens. Demokratiskt valda företrädare måste kunna ta, och utkrävas, ansvar för kvalitet och kontinuitet i välfärden lokalt och regionalt.
Välfärden ska inte vara en experimentverkstad. Förändringar ska vara demokratiskt förankrade och vila på gedigna underlag och forskning. Därför föreslår LO också att ett nationellt välfärdsråd inrättas för att noga följa utvecklingen och kontinuerligt föreslå justeringar i regelverket. Rådet bör bestå av arbetsmarknadens parter och riksdagspartierna i samarbete med forskare.
När LO nu presenterar sitt förslag blir det tydligt att arbetarrörelsen har en samlad syn på problem och utmaningar inom välfärden. Vi är också i hög grad ense om hur problemen ska lösas. Tillsammans har vi levererat en rad genomförbara förslag på hur man kan höja kvaliteten, stoppa resursslöseriet, förbättra insyn och inflytande och värna människors rätt till valfrihet och likvärdighet i välfärden. Vi kan och vill bringa ordning och reda i välfärden så att målet om en välfärd av hög kvalitet åt alla kan nås.
Den borgerliga regeringen har trots återkommande larmrapporter visat ett monumentalt ointresse av att bryta den negativa utvecklingen och ta itu med problemen i välfärden. Arbetarrörelsen har nu levererat ett mycket tydligt alternativ till den politiken, en moderniserad och kvalitetssäkrad svensk välfärdsmodell i framtiden.
Tobias Baudin, Los 1:e vice ordförande, ansvarig för välfärdsutredningen i LO:s ledning. Johan Lindholm, Byggnadsarbetareförbundet. Jonas Wallin, Elektrikerförbundet. Hans Öhnlund, Fastighetsanställdas Förbund. Per-Olof Sjöö, GS. Lars-Anders Häggström, Handelsanställdas förbund. Ella Niia, Hotell och Restaurang-facket. Anders Ferbe, IF Metall. Annelie Nordström, Kommunalarbetare-förbundet. Hans-Olof Nilsson, Livsmedelsarbetareförbundet. Jan Granvik, Musikerförbundet. Mikael Johansson, Målareförbundet. Jan-Henrik Sandberg, Pappersindustriarbetareförbundet. Jan Rudén, Seko. Lars Lindgren, Transportarbetareförbundet.