Facket direkt facketdirekt.nu

Bristande tilltro - svenska folket om sjukförsäkringen

Rapport En av sjukförsäkringens främsta uppgifter är att förmedla trygghet och tillit. Den som drabbas av ohälsa som nedsätter arbetsförmågan ska känna sig välförsäkrad mot ekonomiska bekymmer. Ingen ska inte behöva vara rädd för att tvingas gå från hus och hem om olyckan eller sjukdomen skulle vara framme. Samtidigt ska man kunna känna tilltro till att man får ett individuellt anpassat stöd att komma tillbaka till arbete. Detta har länge varit ledstjärnorna i det vi kallar en sjukförsäkring för alla. Men hur är det när dessa vackra ord möter verkligheten. Har vi en sjukförsäkring som skapar trygghet? Är de stödsystem vi har tillräckligt utbyggda och anpassade utifrån våra skilda behov? Känner vi förtroende för försäkringen?


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Rehabiliteringskedjan

Under de två senaste mandatperioderna har det skett stora förändringar på sjukförsäkringens område. Sommaren 2008 infördes den så kallade rehabiliteringskedjan. I praktiken har denna inneburit sänkta ersättningsnivåer, snäva tidsgränser och ökad risk för att gå miste om sin ersättning och utförsäkras trots att man inte fått chansen till en rimlig rehabilitering. Diskussionerna om sjukförsäkringens utformning har stundtals förts med hög ljudvolym. Motsättningarna har varit stora och skillnaden i perspektiv betydande.

Vad tycker folket?

Grunderna för den nya sjukförsäkringen ifrågasattes redan från början. Inte minst var ett flertal tunga remissinstanser kritiska till bristen på effektiva rehabiliteringsinsatser parat med de snäva tidgränserna och det hårdare och fyrkantigare regelverket. Många menade att rättssäkerheten riskerar att komma i kläm.

Nu har det gått sex år sedan den moderatledda regeringen, tvärtemot remissinstansernas rekommendationer och de fackliga organisationernas uppfattningar, drev igenom sin sjukförsäkringsreform. Man kan därför fråga sig om systemet "satt sig"? Har folk accepterat grunderna i Alliansens sjukförsäkring? Har kritiken svalnat?

För att besvara dessa frågor har LO beställt en undersökning från Novus Opinion. Undersökningen genomfördes i början av 2014 och riktades till 1000 personer representativa för svenska folket i åldrarna 18 till 74 år. När vi närmare granskar och analyserar svaren växer en både intressant och tänkvärd bild fram. Det visar sig nämligen att kritiken mot sjukförsäkringen, så som den formulerades 2008, i princip kvarstår.

  • Det är betydligt fler (44 procent) av samtliga svarande som säger att deras syn på regeringen påverkats negativt av de nya sjukreglerna jämfört med de som blivit mer positiva (9 procent). Här är medlemmar i TCO-förbunden ungefär lika kritiska som LO-förbundens medlemmar, d.v.s. det är 53-54 procent av dem som blivit mer negativt inställda till regeringen på grund av de nya sjukreglerna, medan 3-8 procent blivit mer positiva. Även bland akademikerna i SACO är det fler (38 procent) som påverkats negativit i sin syn på regeringen jämfört med de som blivit mer positiva (12 procent).
  • Den grupp som blivit mest negativt inställd till regeringen till följd av sjukförsäkringsreformen är de som själva varit sjukskrivna någon gång under det senaste året. Av dem är det 61 procent som påverkats negativt, jämfört med 41 procent bland dem som inte varit sjukskrivna det senaste året. Ser man på frågan ur ett geografiskt perspektiv så har regeringen tappat mest i anseende på grund av sjukförsäkringen i Norrland, Mellan- och i Västsverige. Även om kritiken fortfarande överväger också i Småland, Sydsverige och i Stockholm är den inte lika stark där som i övriga delar av landet.
  • Kvinnor är i sina svar genomgående mer kritiskt inställda till regeringens sjukförsäkringsreform jämfört med män. Det gäller i alla de frågor där vi kan notera någon form av könsskillnad i svarsmönstret. 
  • När det gäller frågan om man känner förtroende för att få en rättssäker behandling av Försäkringskassan om man blir sjukskriven märks stora skillnader mellan dem som är sjukskrivna eller har sjukersättning och dem som inte har någon ersättning från sjukförsäkringen. Av de som har sjukpenning/sjukersättning svarade en majoritet (53 procent) att de inte tror de får en rättssäker behandling av Försäkringskassan medan motsvarande siffra för dem som inte får ersättning från FK ligger på 45 procent. Hur dessa siffror ska tolkas tål att fundera över.
  • Ser vi till de frågor som är kopplade till de olika tidsgränserna är bilden mycket tydlig. Ungefär 85 procent av samtliga tillfrågade tycker inte det är rimligt att man ska kunna bli av med sin ersättning från sjukförsäkringen, trots att man inte blivit friskare, bara för att man passerar en politiskt beslutad tidsgräns. 
  • Minst skillnad finns det när det gäller sexmånadersgränsen, där 44 procent anser att det är felaktigt att en sjukskrivning ska avslutas efter sex månader "om den sjukskrivne kan ta ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, såvida det inte är oskäligt". Här anser 42 procent däremot att det är rätt att gå miste om sin ersättning. Anmärkningsvärt är dock att de med sjukpenning/sjukersättning är betydligt mer kritiskt inställda (61 procent) till att dra in ersättningen från sjukförsäkringen under de beskrivna förutsättningarna. När det gäller denna frågeställning kan man dessutom misstänka att själva formuleringen av frågan ställt till med tolkningsproblem, inte minst som begreppet "oskäligt" här är en juridik term och inte bör tolkas på samma sätt som i vardagsspråket.
  • Tydligast utslag blir det för frågan: "Sjukpenningen kan sänkas för den som är sjukskriven i mer än ett år, från 80 procent av SGI till 75 procent. Tycker du det är rätt eller fel?" Här svarar 73 procent av samtliga att de tycker det är fel. Här tycks kritiken vara massiv, oavsett facklig tillhörighet eller kön.
  • Av samtliga svarande uppger ungefär 60 procent att de inte skulle klara sig eller inte vet om de skulle klara sig ekonomiskt vid en långtidssjukskrivning. För gruppen över inkomsttaket ligger motsvarande siffra på 55 procent. En klar majoritet av samtliga tror inte eller tvivlar alltså på om de skulle klara sig ekonomiskt om de blev långtidssjukskrivna (d.v.s. längre än tre månader). Denna oro är förmodligen en av de främsta drivkrafterna bakom tillväxten av kompletterande ersättningar från privata eller kollektivavtalade försäkringar. Frågan är om vi går mot en splittrad grundtrygghetsmodell eller om vi kan lyckas hålla ihop sjukförsäkringen så att den förblir en inkomsttrygghet för alla, oavsett om vi är låg- eller höginkomsttagare?

När vi summerar svaren och försöker skapa oss en sammanhållen helhetsbild är det inte någon ljus bild som växer fram. Trots att det gått sex år sedan regeringen införde sin rehabiliteringskedja är det förbluffande många, också långt in i tjänstemanna- och akademikerleden, som är djupt kritiska till de nya sjukreglerna. Helt uppenbart behövs det en grundlig reparation av sjukförsäkringen om vi ska kunna återställs den legitimitetsbrist och det förtroendetapp som de senaste årens experimentpolitik orsakat. Vi återkommer dock till denna problematik i slutet av denna rapport. Men först  behövs en kort bakgrundsbeskrivning innan vi går in på själva opinionsundersökningen.

Rapporten Bristande tilltro - svenska folket om sjukförsäkringen (pdf)