Facket Direkt

Huvudavtalet

Kollektivavtal År 1938 tecknades ett huvudavtal mellan facket och arbetsgivarna. Huvudavtalet tecknades i Saltsjöbaden och kallas populärt för Saltsjöbadsavtalet.

Publicerad
Uppdaterad

Huvudavtalet tecknades av LO och SAF, Svenskt Näringslivs föregångare, med syfte att parterna skulle reglera förhållanden och lösa konflikter på arbetsmarknaden utan statlig inblandning.

Huvudavtalet sätter upp spelreglerna för arbetsmarknadens parter och täcker fyra områden; lösning av tvistefrågor, uppsägning av arbetare, ekonomiska stridsåtgärder samt samhällsfarliga konflikter.

Huvudavtalet har populärt kommit att kallas för Saltsjöbadsavtalet då det slöts på ett hotell i Saltsjöbaden. Den så kallade Saltsjöbadsandan beskriver det samförstånd mellan arbetsmarknadens parter som huvudavtalet är ett uttryck för.

Huvudavtalet gäller än i dag och de avtalsslutande parterna är Svenskt Näringsliv (SN) och LO.

Förhandlingar om nytt huvudavtal

Efter ett gemensamt initiativ inledde parterna samtal om ett nytt huvudavtal hösten år 2007. Från LOs sida var ambitionen att skapa moderna regler för hela den privata arbetsmarknaden, väl anpassade till de förutsättningar som gäller för arbetsgivare, fackliga organisationer och alla anställda.

Samtalen utvecklades konstruktivt och parterna enades om att inleda förhandlingar med målet att bli klara första kvartalet år 2009. Förhandlingarna utgick ifrån att samtliga parter måste vara överens om att kollektivavtal ska vara den gemensamma formen för reglering av svensk arbetsmarknad.

Stärkt eller avskaffat anställningsskydd

LO ville få till stånd ett nytt huvudavtal som skulle stärka ungdomarnas möjligheter på arbetsmarknaden, bättre rehabiliteringsinsatser, starkare anställningsskydd samt bättre skydd vid rationaliseringar och uppsägningar.

För LO var det också angeläget att reglera parternas ansvar för att kollektivavtal ska vara det viktigaste regleringsinstrumentet på den svenska arbetsmarknaden.

Svenskt Näringsliv ville ha kraftiga inskränkningar i rätten att vidta stridsåtgärder och sympatiåtgärder. SN ville förbjuda stridsåtgärder mot företag där fackföreningen saknar medlemmar.

Dessutom ville SN få in regler som i princip skulle avskaffa dagens anställningsskydd genom en ensidig rätt för arbetsgivaren att bestämma vem som ska förlora sitt arbete vid arbetsbrist.

I mars år 2009 avslutade SN förhandlingarna då de inte fått gehör för sin ambition att begränsa stridsrätten och avskaffa anställningsskyddet.