Internationella arbetsorganisationen (ILO)

ILO: Ett självständigt FN-organ för social rättvisa

ILO är ett trepartsorgan som samlar regeringar, arbetsgivare och fackföreningar för att främja social rättvisa och förbättra levnads­förhållandena. Med 187 medlems­länder fungerar ILO som ett själv­ständigt organ inom FN och bildades 1919. År 2019 firade organisationen sitt 100-årsjubileum.

Konventionerna från ILO är viktiga juridiska och politiska verktyg som reglerar grund­läggande mänskliga rättigheter i arbetslivet, både i Sverige och internationellt.

Struktur och representanter på global nivå

ILO består av ett årligt återkommande möte, Internationella arbetskonferensen, en verkställande styrelse samt Internationella arbetsbyrån, som utgör organisationens permanenta sekretariat. Organisationen verkar också genom regionala konferenser, branschmöten och särskilda expertgrupper.

Vid arbetskonferensen består varje lands delegation av två regeringsombud samt ett ombud vardera för arbetsgivarna och arbetstagarna. En ny konvention och den senaste konventionen förhandlades fram år 2019 mot våld och trakasserier i arbetslivet.

Läs konventionen hos ILO

Internationella regler för arbetslivet

Den huvudsakliga uppgiften för ILO var till att börja med att förbättra levnads- och arbetsförhållanden genom att bygga upp minimiregler för lagstiftning och praxis i dessa frågor. ILO har hittills antagit 190 konventioner och 206 rekommendationer.

Varje konvention är ett rättsligt dokument som reglerar frågor rörande arbetsmarknadsfrågor, social välfärd eller mänskliga rättigheter i arbetslivet. När ett medlemsland ratificerar en konvention innebär det ett formellt åtagande att tillämpa dess bestämmelser och förklara sig berett att godta åtgärder för internationell övervakning från ILO. En rekommendation har likheter med en konvention men behöver inte ratificeras och är ofta mer detaljerad i sina föreskrifter.

Mänskliga rättigheter i arbetslivet

ILOs åtta kärnkonventioner är universella och bindande för medlemsländerna. Trots att de flesta av världens länder har ratificerat dessa och många av ILOs övriga konventioner, brister det ofta i efterlevnaden.

ILOs konventioner spänner över ett brett register av sociala frågor inklusive sådana som rör grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet, till exempel förenings- och förhandlingsrätt, avskaffande av barnarbete, tvångsarbete och diskriminering.