Fackföreningar för sömmerskor och hembiträden

Kvinnorna i arbetarrörelsen

Kvinnor har alltid utgjort en stor del av den svenska arbetarklassen, och det fanns redan från början kvinnor som var aktiva inom arbetarrörelsen.

Många fackförbund insåg tidigt att män och kvinnor måste hålla ihop och inte låta sig splittras. Men andra fackförbund tvekade i flera år innan de lät kvinnor få vara med. Skrädderiarbetareförbundet ville till exempel inte ha med sömmerskorna i sitt förbund. De många kvinnliga arbetarna inom den växande textilindustrin stod därför utan fackförbund.

Kvinnorna bildar eget förbund

Till slut tröttnade de och bildade 1902 Kvinnornas fackförbund, ett LO-förbund som organiserade kvinnor som inte fick vara med någon annanstans.

Ordförande blev Anna Sterky, som själv arbetat som sömmerska. 

Ju mer kvinnorna organiserade sig desto svårare blev det att ignorera dem. Efter några år lyckades man övertala de manliga förbunden att släppa in kvinnor och Kvinnornas fackförbund kunde uppgå i Skrädderiarbetareförbundet 1909.

Fackförbund för hembiträden

Anna Sterky var också med och organiserade kvinnor som arbetade som hembiträden (tjänarinnor) hos rika familjer. De hade långa arbetsdagar, dåliga löner och arbetade ofta isolerat. Stockholms tjänarinneförening bildades 1904.

Fackföreningen slogs för reglerad arbetstid och bättre löner, men också för bildning och kultur.

I föreningens tidning Tjänarinne-bladet uppmuntrades hembiträdena att läsa både mer skönlitteratur och arbetarrörelsens politiska broschyrer.

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har lagt upp alla nummer av Tjänarinnebladet på sin hemsida.