LOs yttrande över Genomförande av ändringar i utstationeringsdirektivet SOU 2019:25

Sammanfattning

• LO stödjer utredningens presumtionsregel vad gäller lön och ersättningar: alla utbetalda ersättningar ska anses utgöra ersättningar för utgifter som uppkommit på grund av utstationeringen om inte arbetsgivaren kan visa att det utgör lön.
• LO delar inte utredningens uppfattning om att den svenska lagstiftaren är förhindrad att kräva att en utstationerande arbetsgivare ska betala för en arbetstagares resa, kost och logi när arbetstagaren utstationeras till Sverige (primär utstationering). Att arbetsgivaren står för sådana ersättningar är en förutsättning för att det ska röra sig om utstationering överhuvudtaget. I annat fall har arbetstagaren själv flyttat till Sverige för att arbeta här, och inte utstationerats av arbetsgivaren. Som förslaget ser ut nu kan situationer uppkomma när en utstationerad arbetstagare står helt utan ersättning för dessa kostnader. Detta är fullständigt oacceptabelt och oförenligt med ändringsdirektivet. Utredningens förslag i denna del är onödigt försiktiga. Fackföreningar måste kunna ställa krav på ersättning för resa, kost och logi även vid primär utstationering.
• LO har inget att erinra mot utredningens förslag och resonemang vad avser lagändringar till följd av direktivets ändring av minimilön till lön.
• LO har inga invändningar mot utredningens förslag och argumentation vad gäller utsändning av inhyrda arbetstagare.
• LO stödjer utredningens förslag om oförändrade bestämmelser för fackliga stridsåtgärder vad gäller krav på kollektivavtal för utstationerade uthyrda arbetstagare. LO erinrar om att en motsatt ordning skulle strida mot grunderna för den svenska kollektivavtalsmodellen.
• LO anser att de nya bestämmelserna om långvarig utstationering i praktiken kommer att ha mycket begränsat effekt för att bekämpa underbudskonkurrensen och åstadkomma mer likabehandling. LO stödjer dock i huvudsak utredningens förslag till införande av regler om långvarig utstationering.
• LO anser att det är viktigt att skyldigheten att ge in kollektivavtal till Arbetsmiljöverket inte utformas som ett dubbelt system, d.v.s. att fackliga organisationer ska registrera två separata kollektivavtal. Lagstiftningen bör utformas så att fackliga organisationer kan ge in kollektivavtal som reglerar både kortvarig och långvarig utstationering. LO anser även att lagstiftaren bör överväga att begränsa skyldigheten att ge in kollektivavtal till de branscher där utstationering kan bedömas förekomma.