Johan Lindholms första maj-tal 2026

Plats: Göteborg

Det talade ordet gäller

Tack så mycket! Och tack för gratulationerna.

Det är nästan som om jag visste, den där dagen, när jag klämde mig ut ur moderlivet, att jag skulle ställa mig i arbetarrörelsens tjänst.

Första maj är arbetarrörelsens dag. Det är den internationella arbetarrörelsens stora högtidsdag. Och jag kan inte tänka mig en bättre dag att fylla år på. Jag kan inte tänka mig en bättre och mer hedrande födelsedagspresent än att få tala just här på Götaplatsen i Göteborg!

Tack för det.

***

Partivänner, mötesdeltagare, göteborgare,

Det är vår i luften. Och som lök på laxen är det valår i luften. Äntligen!

Jag är övertygad om att ni håller med mig när jag säger - det är inte en dag för sent! Inte en dag för sent att byta ut det här auktoritära Tidögänget som regerar. I vanliga fall brukar jag tycka att alla har rätt till en andra chans, men någon måtta får det vara.

För fyra år sedan viftades det med falukorvar i TV. Filmades på bensinmackar. Det skulle bli billigare att vara svensk. Det var bara skitsnack. Vi vet hur det blev. Pensionärer, barnfamiljer och folk i vanliga arbetaryrken har haft extremt tuffa år.

Klassamhället är på väg tillbaka med stormsteg, Sverige slits isär.

Och nu är det nog. Det är dags att ta Sverige på allvar. Politik är på riktigt. Politik slår rakt in i människors vardag, frihet och plånbok. Och den här regeringen har gjort tillräckligt stor skada. 

Sverige behöver en regering som tar hela folket på allvar. Nu är det vanligt folks tur. 

Och i höst är det dags! Den 13 september är det valdag.

Då åker dem ut! 

***

Kamrater, 

Som LO-ordförande är jag ofta ute och träffar folk på landets arbetsplatser. Det är där jag trivs som bäst. Men vet ni vad jag får höra? Folk säger så här:
 
Vi jobbar och drar runt det här landet varenda dag. Det är vi som får Sverige att funka. Men Sverige funkar inte för oss.
Rätt ofta säger de: 

Fy fan! Folk har ju ingenstans att bo. Tågen spårar ur. Klimatomställningen har kastats 10 år tillbaka i tiden. Konkurserna slår rekord. En halv miljon går arbetslösa. Barnfamiljerna köar hos Kronofogden. Riskkapitalisterna i välfärden tjänar storkovan. Väntetiderna växer i sjukvården och de äldre snuvas på matlådan.

Barn skjuter barn på stan.

***

Partivänner,

Så här kan vi inte ha det!

Men finansministern, hon säger att ”pengarna är slut”. Ja, så brukar det ju bli när högern har regerat ett tag. De har gjort soprent i våra gemensamma förråd. Då är det lätt att tänka, att nu får vi ta över och ta ansvar. Och så drar vi åt svångremmen och sparar ihop ett överskott igen. 

Om det vill jag säga, låt oss inte luras av falsk matematik. Vi, vanligt folk, Sveriges arbetare, vi har tagit ansvar. 
Vi har stått tillbaka. Länge.

Högerregeringen är inga offer, de har valt det här. De har valt att sänka skatterna mest för de rika. De har valt att sänka skatten på kapitalinkomster. De har valt att strunta i att samla in skatter på 70 miljarder varje år!

Trots landets enorma behov av investeringar! Det handlar om investeringar i bostäder, tågräls, vägar och en infrastruktur som håller. En elförsörjning att lita på och ha råd med. Framtidsjobb – gärna i grön industri. Och investeringar i en mycket bättre vård och skola. 

Det är som med försvaret. Alla förstår att vi behöver ett försvar som funkar. Och då måste vi investera i det. I värsta fall får vi låna eller införa en beredskapsskatt. Men vi behöver ju också ett samhälle som funkar!

Vi ska investera i Sverige- så att vi klarar både kris och fred.

Och när vi gör det - då skapar vi ju också möjligheter!

På kuppen får vi arbetstillfällen. På kuppen får vi i gång tillväxten. Och kanske äntligen lite hopp och framtidstro. 

Så ansvar i det här läget - vänner, det är inte svångremmar – det är att bygga landet!

Ett land som funkar för alla - inte bara några få.

***

Partivänner, 

Här i Göteborg har våra partikamrater visat hur man gör. Trots regeringens nedskärningar och kostnadskris har ni prioriterat välfärden. Flera hundra miljoner av skattekronorna har flyttats från byråkrati till välfärd. 

Undersköterskorna har fått högre löner. Barnskötarna har blivit fler. Byråkraterna har blivit färre. Vårdköerna har halverats. 
Kollektivtrafiken har byggts ut och det har byggts tusentals nya hyresrätter.

Det går att investera så att det gynnar vanligt folk. Det går om man vill. 

Men lyssna nu kära göteborgare, i höst står det här på spel! 

Högern i Göteborg har en annan plan. De vill istället sälja ut de hyresrätter som folk har råd att bo i. De vill privatisera äldreomsorgen. De vill sälja ut sjukhusen. Och nu pratar de till och med om att sälja ut Liseberg. 

Det är exakt samma gamla högervals. Men vi vet vart det leder! Större aktieutdelning för några få, men sämre välfärd för alla. 

Men det kan ni sätta stopp för. I höst är det allvar, då röstar vi fram ett styre som sätter vanligt folk först.

I Göteborg - och i Sverige!

***

Kamrater,

Full sysselsättning är målet. Alltid. Människors vilja till arbete är nationens främsta tillgång. Hur kan då nära nio procent gå arbetslösa? En halv miljon människor. Av dem över 140 000 ungdomar. 

Det är en av de högsta siffrorna i Europa. Det är ett oerhört misslyckande för regeringens så kallade jobbpolitik. Det är helt enkelt en skam för Sverige – skandal! En halv miljon människor som inte får vara del av en arbetsgemenskap. Som inte får vara med - och bidra och bygga samhället. Fast alla krafter så uppenbart behövs! 

Ungdomar får kämpa med självkänslan när de får nej efter nej på jobbansökan. Och sedan förfasar sig regeringen över att de inte skaffar barn! Det minsta man kan begära av en regering som vill att folk ska skaffa barn är väl att den ser till att det finns jobb!

Jobb åt alla, med schyssta villkor på en sund arbetsmarknad.

Med en lön som räcker till hyra, mat, elräkning, kläder till barnen och ett Netflixkonto - åtminstone.

Det handlar om frihet och värdighet.

Det handlar om framtidstro.

Och kanske – faktiskt - om att skaffa barn. 

***

Mötesdeltagare, 

I mitt Sverige gäller - Arbete åt alla. 

Det borde vara varje regerings huvuduppgift. Den här regeringen byter liberala arbetsmarknadsministrar som andra byter skjorta. Vad hjälper det? Vi har lik förbaskat en regering som sänker a-kassan när vi har Europas högsta arbetslöshet!

När folk behöver mer trygghet - inte mindre! 

En regering som inte ens kan få till en fungerande Arbetsförmedling i landet. 

Som kanske går att nå på telefon, till och med. Som faktiskt förmedlar jobb och rustar arbetslösa för ett nytt. 

Och låt mig vara tydlig med en sak: Finns det kvalificerade arbetslösa i Sverige ska vi inte ha arbetskraftsinvandring. Det måste begränsas till bristyrken. Och prövas noga av myndigheter och arbetsmarknadens parter. Annars bidrar det till arbetslivskriminalitet, till att arbetsmarknaden förslummas.

Och första maj-firare, det är redan vad som pågår! 

Bara här i Göteborgsregionen växer listan hela tiden:

Omärkt kött som ligger direkt på restauranggolv. Byggjobbare som står på tak utan fallskydd. Tomma brandsläckare och låsta nödutgångar. Arbetsplatser med madrasser där folk uppenbart bor. Och förstås: bovar som nu utreds för brott. För arbetsmiljöbrott, svartarbete, eko-brott och koppleri. 

Det är bedrövligt! Samhället måste kliva fram mer och bli tuffare. 

LO kommer att driva de här frågorna stenhårt. Svenska arbetsplatser ska inte sponsra maffian. Människor från andra länder ska inte hamna på skitiga madrasser på svenska byggen. Därför måste vi behovspröva arbetskraftsinvandringen. Styra upp underentreprenörer och offentliga upphandlingar. Svartlista blufföretagen. Öka kontrollerna och höja straffen. 

Det är ju bovar och banditer. Sätt dem där de hör hemma, bakom lås och bom.  

Svenska jobb ska vara trygga jobb!

***

Kamrater,

Vi älskar Sverige. 

Och en sak en LO-bas älskar mer än allt annat med Sverige så är det detta:

Här gäller svenska lagar och svenska kollektivavtal. Här gäller svenska löner och villkor oavsett varifrån man kommer. Och här gör arbetsmarknadens parter upp om villkoren. 

Det är den svenska modellen.

Men, så finns det frågor där det behövs politiska beslut. Karensavdraget är en sån fråga. Det är en ren klassfråga. Det drabbar bara den som måste göra jobbet på jobbet. Busschaufförer, undersköterskor, snickare, för att nämna några yrkesgrupper.

En LO-arbetare som blir sjuk en gång på en månad förlorar runt 1 600 kronor. Medan den som kan sitta hemma och jobba eller vabba med laptopen i knät kommer undan.

Det är en straffskatt på arbetare. Som om inte Sveriges arbetare tagit nog med stryk de senaste åren!

Alltså - 1 600 kronor. Eller dubbelt så mycket om man blir sjuk två gånger. Då går inte familjebudgeten ihop!

Det är kanske hela bufferten. Det är semesterpengarna. Det är barnens födelsedagspresenter som går upp i rök. Och i värsta fall frukosten och middagsmaten. 

Vänner, 

Det här är inte det Sverige jag älskar. Den här orättvisan måste väck!

Vi fick kämpa - för att få med oss Socialdemokraterna på det. Men det gick. Och när vi får en ny regering efter valet – då ryker karensavdraget!

***

Mötesdeltagare,

Några av er som är här idag kanske är i 25-årsåldern. Jag hoppas att ni har en egen bostad. Att ni pluggar eller har ett jobb med kollektivavtal. Jag hoppas ni får en härlig sommar utan allt för mycket oro.

Varför säger jag det?

Jo, för att jag vet att många ungdomar oroar sig. Det är bistra tider. Utvecklingen i omvärlden är mörk – och framtiden osäker. Det var likadant när jag var 25 år, även om världshändelserna var andra. Och visst, man kunde oroa sig. För att få ett jobb förstås, att få pengarna att räcka. 

Men mest oroade jag mig för om det skulle bli något av min nya flirt. Eller om jag skulle få biljetter till Ulf Lundell-konserten. Men inte oroade jag mig för att bli fattigpensionär! Eller för att statens pensionspengar inte skulle räcka till mig på ålderns höst. 

Idag är 7 av 10 ungdomar, och hälften av alla svenskar, oroliga för att få för låg pension. Och det värsta är att det är befogat. Pensionerna räcker inte till. Vi behöver höja inbetalningarna och få in mer pengar i systemet. Och pensionerna måste bli rättvisa. 

Visst, vi lever längre och är allt friskare, men det beror ju på! Det beror på vilka jobb du får eller inte får. Det beror på klass! Det beror på lön och det beror på kön!

Vi kan inte dra alla över en kam.

Folk tar redan värktabletter - för att klara hela arbetsdagen. En genomsnittlig LO-arbetare pallar att jobba till 63. Sedan är kroppen slut. Vårt pensionssystem är riggat för mellanchefen som spelar padel på lunchen.

Inte för den som börjar jobba tidigt i livet och har ett fysiskt slitsamt jobb. Det är ett hån - mot Sveriges arbetare!

Så nu får det vara slut på prat om höjd pensionsålder. Vi vill inte ha några fler höjningar av riktåldern. Det som behövs är ett arbetslivstillägg, för alla som jobbat ett långt arbetsliv med låg lön. 

Har man jobbat hela livet ska man få en vettig pension. Och det måste finnas ett skydd, en övergångspension för den som slits ut i förtid. 

Allt annat är ett svek - mot Sveriges arbetare. 

Sveriges arbetare - är de som får landet att fungera. 

Då ska pensionen också fungera för oss. 

Men, det här vill svenska politiker inte prata om. De hänvisar till pensionsgruppen. Men det är för sjutton inte pensionsgruppen vi ska värna om - det är pensionerna! Era pensioner! Vår trygghet. 

Så, vänner - nu behövs ni! Hjälp till att sätta press på politikerna. Det är valår, snart kommer valstugorna upp. Gå dit!
Stick in huvudet i varenda valstuga ni hittar och fråga hur det blir. Har vi rätt till en pension som det går att leva på? 

Hjälp till att föra fram våra krav: Höj pensionen - inte pensionsåldern!

***

Kamrater,

Karensavdraget, pensionerna, arbetslivskriminaliteten, kamp för full sysselsättning. Allt det här hänger ihop, för en arbetsmarknad som fungerar. Men det finns en sak till - arbetstiderna.

Svensk arbetsmarknad har länge varit ett skyltfönster. Vi har varit ledande. Men när det gäller arbetstiderna är vi 30 år sena på bollen. I Danmark sänkte man arbetstiden till 37 timmar redan 1990. Och, det är inget fel på tillväxten i Danmark. Inte på välfärden heller. Skulle vi gå under av något som funkar i Danmark?

Det är inte sant, att vi jobbar för lite i Sverige. Vi har, tillsammans med Danmark, högst sysselsättningsgrad i Europa. Vi jobbar heltid, mer än i de flesta andra länder. Kvinnor lönearbetar, mycket mer än i andra länder. 

Både mammor och pappor jobbar och det gör mormor och morfar och farfar med. För vi jobbar länge också.

Och ni vet hur det ser ut: Folk stressar ju ihjäl sig! Livspusslet går inte ihop. Kroppen säger stopp. 40-timmarsveckan, den är inte skriven i sten! Men även här kommer det att hänga på oss.

Efter 50 år är det dags för arbetarrörelsen att ta täten för en arbetstidsförkortning igen. Nu är det Sveriges tur. 

Nu är samtalen - mellan fack och arbetsgivare i gång. Ingen vill ha en stökig avtalsrörelse. Så, kamrater - nu löser vi det här!

Vi ska korta arbetstiderna. Tro inget annat. 

Kortare arbetstid vore bra - för Sveriges arbetare.

Och det som är bra för Sveriges arbetare - det är bra för Sverige!

***

Första maj-firare, 

Det är arbetarrörelsens internationella kampdag. Och idag rungar slagorden över torg i hela världen: 

Fred och frihet. Arbete och rättvisa. Demokrati och mänskliga rättigheter i alla länder. Världen går åt fel håll, men vår solidaritet är uthållig. Och vi ger aldrig upp. När Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien 1968 sa Olof Palme: 

”Folkens längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra.”

I Ukraina är man inne på femte året av krig. De lever en mardröm. Men drömmer om frihet. Det gör många vanliga ryssar också. 
De har också drömmar om frihet och öppenhet. Om att slippa skicka sina söner att dö i ett vidrigt angreppskrig. De är i en tyranns våld. 

Men tyrannernas tid varar inte för evigt. 

Det finns en längtan efter frihet som inte kan krossas. Det är jag övertygad om.

Den längtan kommer att leva och den kommer till sist att segra. 

Slava Ukraini! 

***

Vänner,

Idag demonstrerar vi på första maj här i fredens och demokratins Göteborg. För att vi får, för att vi kan! Glöm inte det. Glöm aldrig det. Idag visar vi vårt stöd till alla folk som förnekas sina demokratiska rättigheter. För alla människors rätt till frihet och fred, trygghet och liv. 

Och för ett Sverige som fortsätter vara Sverige. Vi demonstrerar vår ilska. Mot Putin och Trump och världens elände och mot det som går åt fel håll i Sverige. Vi älskar ju Sverige. Vi vill vara stolta över vårt land. Vi vill att Sverige ska vara ett föredöme. Ett rättvist samhälle där vi tar varandra på allvar. 

Men idag får en svensk topp-vd 77 gånger så hög lön som en industriarbetare. De rika blir bara rikare. De fattiga tigger matkasse hos frälsis. Dyrtiderna har pågått så länge att vanligt folk inte har några marginaler kvar. 

Då slår regeringen sig för bröstet för matmomssänkningen. Men den ger faktiskt mest till dem själva. Eller till mig när jag handlar en dyr ryggbiff. För hur många kronor gör sänkt matmoms på köttbullar och makaroner?

Många knaprar redan på ramarna. Matmomsen är bara valfläsk och det fläsket är oätligt. 

***

Kamrater, 

Jag har en hälsning till våra politiker, från folk ute på landets arbetsplatser: Sluta tjafsa!

Lägg av med spelet "vem tar vem" efter valet. Vi är innerligt trötta på journalisternas tjat om regeringsbildning. Prata sakpolitik i stället! 

Folk vill ha ledarskap. Folk vill ha lösningar. Folk vill ha politiker som står upp för vanliga löntagare när det blåser.

Sverige slits isär av klyftor. Eliten drar ifrån i allt snabbare takt. En halv miljon går arbetslösa. Var är insatserna? Varför gör regeringen ingenting? De står och käbblar i TV, men verkar ge blanka sjutton i hur vanligt folk har det. Det är väl klart att människor blir förbannade. De tappar ju hoppet!

Och i den känslan växer föraktet mot eliten - och mot politiken. Jag fattar, det är förståeligt, men förakt leder inte framåt. Vi behöver inte ha det så här. Vi kan välja en annan väg. 

Men om många människor tappar hoppet, tappar tron på politiken och möjligheten att förändra, då finns risken att de stannar hemma på valdagen. 

Men röstskolk är Tidö-gängets stora chans till fyra år till. Och det får inte hända!

Så nu måste vi ut och kämpa. Alla vi som tror på jämlikhet och solidaritet, vi som tror på sammanhållning, gemenskap och samarbete, på den kollektiva kraften.

Vi som tycker att det är vanligt folks tur. 

Vi kan vinna det här valet om vi vill. Så prata med vänner och bekanta, och obekanta också. Prata om drömmar för framtiden, om hur det skulle kunna vara. 

Nu kämpar vi hela sommaren och in i hösten!

Nu visar vi att vi finns, vi som tar Sverige på allvar!

Nu visar vi att det går att sätta vanligt folk först!

Tack för ordet.