Veli-Pekka Säikkäläs första maj-tal 2025

Plats: Östhammar

 

Första maj är ju arbetarrörelsens egen dag.

Så det är ett bra tillfälle att tala om och med människorna som bygger det här landet.

Om människorna, som håller i gång industrin, som kör tågen, som tar hand om barnen och sitter i kassan.

Om deras villkor och deras intressen.

Det är arbetarna som bygger Sverige. Samhället skulle inte fungera utan arbetare.

Och då måste också Sverige fungera för arbetarna. 

Just nu pågår en stor avtalsrörelse. Sammanlagt är det 3,4 miljoner löntagare som ska få nya löner.

Nu har flera viktiga avtal blivit klara inom industrin, kommuner och regioner, handeln, tjänstesektor med flera. Men det är många avtal kvar att förhandla.

Avtalsrörelsen pågår hela året ut.

Från LOs sida gick vi in i det här med några tydliga krav:

Alla ska få riktiga löneökningar. Det ska bli mer pengar i plånboken!

Vi enades också om särskild låglönesatsning. De arbetare som har det allra tuffast måste få mer.

Vi enades också om att ta ett första steg mot att heltid ska bli norm på arbetsmarknaden.

Den ofrivilliga deltiden är ett gissel som drabbar kvinnorna främst.

Att inte få jobba heltid fast man vill får ekonomiska konsekvenser som följer med ända till pensionen.

Vet ni att heltidslönen för en butikssäljare på endast skiljer ett par tusen lappar i månaden jämfört med en industriarbetare?

Men butikssäljaren får i genomsnitt jobba 75% av en heltid. Då sjunker månadsinkomsten dramatiskt.

Ja, och många får jobba än mindre, med följden av ännu lägre lön.

Denna ofrivilliga deltid skapar fattiga arbetare som tvingas jaga timmar eller skaffa sig ett eller två arbeten till, för att få ihop ekonomin.

Så kan vi inte ha det. Vi ska inte ha fattiga arbetare i Sverige.

Arbetsgivarna har fått en väldig flexibilitet på arbetarnas bekostnad, medan arbetarna får väldigt osäkra inkomster.

De vet inte månad för månad hur mycket lön de får och måste därför jaga extra timmar.

Men räkningarna måste betalas, oavsett om chefen ringer in på extra timmar eller inte.

Därför har vi krävt i den här avtalsrörelsen, att om man jobbar deltid och sen jobbar extra timmar – då ska man få övertidsersättning. På samma sätt som för heltidsanställda.

Det ger arbetsgivarna incitament att redan från början skriva in fler timmar på anställningskontraktet.

Det ger högre och tryggare inkomster till medlemmarna.

Man ska ha råd att betala räkningarna oavsett om man blir in ringd eller inte.

Jag kan, med glädje, konstatera att i de avtal som har träffats är denna fråga hanterad och löst.

Detta hade inte varit möjligt utan en stark LO-samordning.

Arbetsgivarnas vet att vi har 1,4 miljoner medlemmar i ryggen som ställer upp för varandra.

Det ger styrka!!

I Sverige finns en stark fackföreningsrörelse. Vi har en hög organisationsgrad och en stark kollektivavtalstäckning. 

9 av tio arbetare har kollektivavtal på sin arbetsplats.

Det innebär bättre anställningsvillkor.

Det ger försäkringar om olyckan är framme.

Det ger övertidsersättning för övertid.

Det ger en bättre pension.

Det ger årliga löneökningar.

Utan kollektivavtal finns inga garantier för något av det där.

Men kollektivavtal är inget vi kan ta för givet. Därför måste vi fortsätta att organisera alla Sveriges arbetare och tjänstemän i fackföreningsrörelsen.

Det vet IF Metalls medlemmar på Tesla. De har fått uppleva hur ett stort och rikt företag från USA kommer hit och tror att de kan strunta i hur det fungerar i Sverige.

Strejken för kollektivavtal på Tesla har nu på gått i ett och ett halvt år.

Det är viktigt att Tesla tecknar kollektivavtal. Viktigt för medlemmarna så att deras anställning villkor blir minst lika bra som på alla de bilverkstäder som har kollektivavtal.

Så är det inte i dag. 

Det är viktigt för att det ska råda konkurrensneutralitet i branschen. Att inte Teslas verkstäder ska konkurrera ut andra verkstäder med sämre villkor.

Nej, så ska vi inte ha det I Sverige. Vi ska inte konkurrera med dåliga villkor.

Därför, vänner, ska vi se till att vi har kollektivavtal, på varenda arbetsplats. Det tjänar vi alla på.

Nu ska vi tala om en annan viktig fråga för arbetarrörelsen. Arbetstiden!

Allmän och lika rösträtt samt 8 timmars arbetsdag var våra första fackliga krav.

I Norge är veckoarbetstiden 37,5 timmar och i Danmark 37 timmar. I Danmark ingår dessutom ofta lunchrasten i arbetstiden.  

Och om man jämför med andra länder blir det här ännu tydligare.

I södra och östra Europa kan man visserligen ha långa arbetsdagar.

Men där är det männen som förvärvsarbetar. Kvinnor är hemmafruar och tar hand om barnen och de gamla.

I Sverige jobbar vi mycket, oavsett kön.

Dessutom jobbar vi långt upp i åldrarna. En svensk förväntas arbeta i hela 43 år, i Danmark 41 år och i Italien 33 år.

Det är en stor skillnad.

Fram till 1970-talet sjönk arbetstiden i Sverige. Vi slutade jobba på lördagar. Men efter det har vi faktiskt halkat efter.

Men när vi hör direktörerna på Svenskt Näringsliv, låter det som att det blir katastrof om vi går ner i arbetstid.

Det är klart de säger det. Det har det alltid gjort. Det sa de i början av 1900-talet också.

Ja så lät det då och så låter det nu.

Men jag har lugnande besked.

Jag var i Danmark, tidigare i år, och träffade danska fack och forskare för att prata arbetstid.

Och vet ni vad, danskarna såg väldigt välmående ut, det går alldeles utmärkt för dem. Danmark har inte gått under, trots kortare arbetstid sedan 80-talets slut.

Det är alltså ingen naturlag att man måste jobba 40 timmar.

Vi har i LO beslutat att arbetstidsfrågan ska drivas genom förhandlingar.

Det är så vi gör. Det är den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Vi kommer överens om villkoren på arbetsmarknaden mellan fack och arbetsgivare.

Politikens uppgift är att stödja den svenska partsmodellen. Den ska vara ett smörjmedel, inte ett grus.

Och det finns en väldigt praktisk anledning till att det är bra att lösa detta med kollektivavtal.

För vi behöver lösningar som håller för våra medlemmar, oavsett hur majoriteten i riksdagen ser ut.

Företagen behöver också stabila spelregler. Det kan vi fixa genom kollektivavtal.

Och när man pratar om förkortad arbetstid kommer förstås frågan om kostnaden.

En smålänning skulle fråga - Vad kostar det?

Och är man västgöte som jag är frågan istället – Köstar det nått?

Ja det gör det och vi ska absolut räkna på det.

Men vi ska också räkna på vad finns det för vinster för samhället, till exempel i form av minskade sjukskrivningar.

Så om några veckor kommer LO att presentera vår stora utredning om arbetstiden.

Sedan kommer vi att gå vidare med konkreta förslag.

Så vi kommer absolut att återkomma i den här frågan – det kan jag lova er. 

När jag började engagera mig fackligt på 80-talet, då skrek folk i högan sky om vi hade fyra procents arbetslöshet. Det ansågs som helt oacceptabelt.

I dag pratar vi om åtta - tio procent! Det är massarbetslöshet.

Det här måste politikerna ta på allvar.

Sverigedemokraterna skyller ifrån och säger att det här är ett importerat problem.

Men det stämmer inte! Hälften av de arbetslösa är infödda svenskar.

Att skylla arbetslösheten på invandrarna är bara ett sätt att blunda för detta samhällsproblem.

Då slipper de prata om sitt eget ansvar.

Den fällan ska vi inte gå i.

Arbetsmarknadsminister, Mats Persson, vakna!

Man kan inte skära ner på det som skapar arbete, skära ner på arbetsförmedlingen och minska resurserna till yrkesutbildning.

Tidögängets plan är istället att de arbetslösa ska jagas ännu hårdare genom sänkt a-kassa.

Men det skapar inga nya jobb. De skapar bara ännu fattigare arbetare.

LO har presenterat ett investeringsprogram för att få Sverige att fungera….regeringen får gärna ta idéer därifrån.

Vi måste investera nu. Ordentligt.

Då går inte att dutta.

För två veckor sen kom regeringens vårbudget. Det som är tydligast med den – det är att satsningarna lyser med sin frånvaro.

Men regeringen själv gör ett stort nummer av att ROT-avdraget höjs. Man lägger över fyra miljarder kronor på det.

Men hur många jobb ger det? Inte särskilt många, enligt Byggnads.

För att få igång hjulen, behöver det satsas på byggande av bostäder.

De behövs och skapar jobb och inhemsk efterfrågan.

Vi måste göra stora satsningar.

På försvar, men också civil beredskap.

På sjukvården och elförsörjning,

På att få samhället att fungera i fredstid. Då finns också förutsättningar att det fungera i kris och i värsta fall i krig.

Det är ju helt orimligt att vi ska ha massarbetslöshet, samtidigt som det finns enorma behov.

Förra året meddelade LKAB att de fick dra ner på produktionen för att Malmbanan inte fungerade.

Att försumma järnvägsunderhållet är otroligt dumsnålt.

Industrin är beroende av att infrastrukturen fungerar. När den inte gör det blir vi alla fattigare.

Därför behövs det alltså investeringar. Vi måste rusta upp Sverige.

Och om vi gör det på att bra sätt – då kommer vi att få fler nya jobb. Vi kommer att bli ett rikare land och få en bättre välfärd.

Avslutningsvis.

Första maj, det är också den internationella solidaritetens dag.

Det är en dag då vi påminner varandra om att vi har vänner överallt i världen.

Internationell solidaritet har alltid varit viktigt för den svenska fackföreningsrörelsen.

Sverige har länge varit ett land som har haft gott rykte för att vi har stått upp för demokrati, mänskliga rättigheter och fredliga lösningar.

Tyvärr har regeringen skurit ner drastiskt på biståndet. Inte bara på det humanitära biståndet, utan också på stödet till civilsamhället i andra länder, på demokratisering och konfliktlösning.

Det är tråkigt, i en tid när det verkligen behövs mer av internationellt samarbete och mer solidaritet.

Vi lever i en orolig tid, i en tid där våldet firar nya triumfer.

Vi kan se det på många ställen i världen.

I Gaza, där kriget fortsätter utan hänsyn till de civila offren.

Vi kan se det i Ukraina och på många andra ställen.

Vi inom arbetarrörelsen har stått bakom Ukraina hela tiden och kommer att fortsätta med det tills de ryska ockupanterna har kastats ut.

Det handlar till slut även om vår egen säkerhet.

Vi vill inte ha en värld där stora, mäktiga länder kan angripa ett grannland utan att det får konsekvenser.

Därför är det viktigt att det blir en fred på Ukrainas villkor.

Att alla länder har rätt att vara oberoende och få styra sig själva.

På många håll i världen ser vi en auktoritär utveckling. I USA till exempel. Men även på närmare håll.

Amnesty varnar för att det är en global kris för mänskliga rättigheter.

Fackföreningsrörelsen var med och drev fram rösträtten en gång i tiden.

Och vi fortsätter stå upp för demokratin. Varje dag, på arbetsplatserna och i samhället.

Så kan vi bygga en bättre värld!

Tack för att jag fick tala till er. Ha en fortsatt fin första maj!