Håll dig uppdaterad!
Prenumerera och få nyheter, berättelser och uppdateringar som berör dig.
1920-talet och 30-talet var en period av arbetslöshet och ekonomisk kris. I flera europeiska länder avvecklades demokratin.
Under 1920-talet och början av 1930-talet skakades Sverige av flera hårda arbetsmarknadskonflikter. Den mest uppmärksammade var Ådalen 1931, då militären öppnade eld mot ett demonstrationståg och fem personer stupade.
I valet 1932 fick Socialdemokraterna makten och kom att behålla den nästan oavbrutet i 44 år.
Till och med arbetsgivarna började inse att det var orimligt att lösa konflikter på arbetsmarknaden med våld. LO och SAF träffade 1938 Saltsjöbadsavtalet, där huvudtanken är att konflikter ska lösas av parterna själva, utan inblandning av staten.
Saltsjöbadsavtalet gäller fortfarande, med vissa förändringar. (De senaste ändringarna gjordes 1976.)
Den viktigaste frågan på 1930-talet var arbetslösheten. Världsekonomin hade gått in i en djup kris efter börskraschen 1929. Sverige drabbades också av lågkonjunkturen och arbetslösheten slog nya rekord. Men genom en aktiv krispolitik lyckades den nya socialdemokratiska regeringen öka sysselsättningen och bara under 1934 sjönk antalet arbetslösa från 172 000 till 89 000.
Samma år beslöt riksdagen om att införa en arbetslöshetsförsäkring, som ligger till grund för dagens a-kassesystem. LO-förbundens medlemstal ökade kraftigt och var 1935 uppe i över 700 000 medlemmar.
På många sätt var 1930-talet en mörk tid när demokratin avvecklades i allt fler länder. I de länder där fascisterna tog över krossades arbetarrörelsens organisationer. Efter att nazisterna fått makten i Tyskland tvingades fackföreningsaktivister fly utomlands och många av dem hamnade i Sverige.
LO anslöt sig 1933 till Fria fackföreningsinternationalens konsumentbojkott mot varor från Nazityskland, men bojkotten fick aldrig någon större betydelse.
Senast ändrad: 2014-09-02