Facket direkt facketdirekt.nu

AF måste få finnas kvar på glesbygden

Just nu pågår en historisk nedmontering av Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken. Politikerna skyller på varandra, men sanningen är att nästan alla partier bär ansvar. Det som nu sker är en konsekvens av att nedskärningarna i M/KD-budgeten röstades igenom i riksdagen förra året.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad i Aftonbladet 24 november 2019

Men omständigheterna försvåras också av den hastiga och fullskaliga privatiseringen som Centerpartiet drivit igenom i Januariavtalet, samt det faktum att regeringen inte skjuter tillbaka tillräckliga resurser.

Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna, som alltid prioriterat jobbpolitiken högt, inte gör mer i resursfrågan. Faktum är att Sverige, bortsett från några enstaka år under Alliansregeringen, inte har haft så låga utgifter för arbetsmarknadspolitik som andel av BNP i modern tid.

Detta trots att arbetslösheten ligger på en förhållandevis hög nivå och sammansättningen av de arbetslösa kräver mer individanpassade lösningar. Dessutom ökar antalet inskrivna vid Arbetsförmedlingen, vilket gör att behovet av aktiva åtgärder ökar.

Helt klart är att de politiska besluten har lett till färre deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser och ökat långtidsarbetslösheten. Risken är stor att många fler som är, eller kommer att bli arbetslösa, lämnas vind för våg när lokala kontor och olika insatser dras in. Men också stödet till arbetsgivarna har försämrats. Sveriges sysselsättning och tillväxt har därmed hämmats.

Allt fler röster – från både höger och vänster – delar vår kritik över det som sker. För att undvika fullständigt kaos, där medlemmarna i LO-förbunden kommer vara de som drabbas hårdast, kräver vi att regeringen och samarbetspartierna lämnar prestigen åt sidan och agerar.

Förutom mer resurser till arbetsmarknadspolitiken anser vi att följande åtgärder kan och bör genomföras så snart som möjligt:

En politik som fungerar i hela landet. En av de största riskerna med privatiseringen är att det saknas privata aktörer i mindre tätbefolkade delar av Sverige. Stödet till arbetssökande och arbetsgivare riskerar att variera beroende på var i landet man bor. För att motverka detta föreslår LO att Arbetsförmedlingen fungerar som ”garantileverantör” och därmed bedriver egen verksamhet där privata aktörer inte etablerar sig. Att ge denna uppgift till kommunerna, som har olika ekonomiska och demografiska förutsättningar för att bära ansvaret för nödvändig nationell strukturomvandling och sysselsättning, vore ett stort misstag.

Skapa ordning och reda. Kritiken mot tidigare misslyckade privatiseringsexperiment och risken för kriminella aktörer som utnyttjar systemet är befogad. Ersättning till privata aktörer och kontroll måste konstrueras så att missförhållanden snabbt kan upptäckas och motverkas. Tyvärr används arbetsmarknadspolitiska medel felaktigt redan idag. Bland annat missbrukar oseriösa arbetsgivare subventionerade anställningar, vilket kan snedvrida konkurrensen och pressa löner och villkor. Den utredning som Alliansen tillsatte 2013 för att stoppa missbruket måste därför tas till

Fokus på utbildning. En stor del av de arbetslösa har kort utbildning, men många år kvar i arbetslivet. Andra arbetslösa har längre utbildning, men behov att växla yrkesinriktning. Utbildningsmöjligheterna måste skalas upp väsentligt om matchningen ska förbättras. Här är en kraftigt ökad yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning en pusselbit, liksom en vettig studiefinansiering. Det senare går att lösa genom att ge Arbetsförmedlingen möjlighet att anvisa fler till reguljär utbildning med aktivitetsstöd och genom att vidareutveckla studiestartsstödet.

Det är hög tid att stoppa nedmonteringen av arbetsmarknadspolitiken. Ambitionerna måste höjas – inte sänkas. Bara genom en aktiv och rustande arbetsmarknadspolitik kan vi möta utmaningen med en ökande arbetslöshet och förhindra att ännu fler hamnar i kläm.

Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande 
Therese Guovelin, LOs förste vice ordförande