Fråga facket Fråga facket

Glöm inte de arbetslösa

Arbetsmarknad Arbetsförmedlingens generaldirektör har fått sparken. En symbol för den borgerliga regeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik är nu borta. Men för de nära 400 000 arbetslösa spelar det liten roll, skriver Oscar Ernerot, LO.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad i ETC den 29 augusti.

Angeles Bermudez-Svankvist kritiserades länge innan hon tvingades gå. För sin diktatoriska ledarstil, för dyra och misslyckade pr-satsningar – och nu senast för ekonomiskt slarv. Vi har varit tydliga i vår kritik av Arbetsförmedlingens ledning och styrning. Men problemet är mycket större än en enskild generaldirektör. Arbetsförmedlingen kan aldrig fungera bättre än vad de ansvariga politikerna instruerar myndigheten till.

De anställda på Arbetsförmedlingen gör sitt yttersta för att möta människor som befinner sig i de värsta av kriser – arbetslöshet. Men medarbetarnas arbete är svårt när arbetsmarknadspolitiken i grunden är felkonstruerad. Att den nu sparkade generaldirektören får bära en stor del av ansvaret för den felaktiga inriktningen på politiken mot arbetslöshet är sällsynt ansvarslöst av arbetsmarknadsminister Hillevi Engström.

Regeringen har gett Arbetsförmedlingen ett allt mer komplext och omfattande uppdrag. Grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden ska konkurrera om jobben med dem som är starkare rustade. Inriktning på den borgerliga politiken har varit att öka pressen på de arbetslösa genom bland annat lägre ersättningsnivåer i a-kassa och i aktivitetsstöd. Det finns en borgerlig övertro, att om de arbetslösa bara görs tillräckligt fattiga och desperata så kommer de att lösa sin egen arbetslöshet.

Att söka många arbeten är lönsamt för den som har rätt kompetens, givet att det finns arbeten att söka. När arbetslösheten är cirka åtta procent krävs andra insatser. Skälen till varför man är arbetslös är lika många som de arbetslösa, därför krävs det en mer effektiv arbetsmarknadspolitik. Vissa behöver större insatser tidigt och andra behöver mindre. Regeringen har valt att låta alla vänta länge för att sedan erbjuda insatser av låg kvalitet. Det har resulterat att långtids­arbetslösheten har vuxit till nivåer som är helt utom kontroll. Nära 100 000 är nu inskrivna i Jobb- och utvecklingsgarantin och av dem finns cirka 34 000 i fas 3.

Regeringen har valt att ge stora ekonomiska bidrag till arbetsgivare för att anställa arbetslösa personer och dagligen rapporteras till LO hur arbetslösa medlemmar tvingas utföra riktiga jobb utan lön. Istället för att arbetsgivaren anställer den arbetskraft den behöver utgår ett bidrag och den enskilde får i bästa fall en låg ersättning. Det är inte bara skadligt för den arbetslöse och slöseri med skattemedel utan det skadar allvarligt arbetsmarknadens funktionssätt.

Nu krävs ett löfte till de arbetslösa från regeringen – att de senaste sju årens misslyckade politik är över. Nu krävs en reformation av arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen. Oavsett vem regeringen väljer som ny generaldirektör krävs en arbetsmarknadspolitik med insatser som stärker människors chanser på arbetsmarknaden och för det krävs en offentlig arbetsförmedling värd namnet.

Oscar Ernerot
LO:s enhet för ekonomisk politik och arbetsmarknad