Publicerad i Dagens Arena den 15 februari 2011
LO presenterar idag effekterna av den ”nya” pensionsreformen för löntagarna. I rapporten kan vi visa att en genomsnittlig industriarbetare måste jobba två år ytterliggare för att uppnå samma pensionsnivå som då pensionsreformen genomfördes.
Anledningen till att vi idag måste arbeta längre beror på att medellivslängden idag 2011 är cirka två år längre än den var 1995. Året 1995 var det år man utgick ifrån då beräkningarna till det nya
pensionssystemet gjordes.
Då visade beräkningarna att en heltidsarbetande industriarbetare efter 45 yrkesår skulle kunna få 62 procent av slutlönen i statlig pension. Idag får samma industriarbetare endast 54 procent av slutlönen i
pension. För att få 62 procent av slutlönen i pension skulle det med dagens förutsättningar krävas att man arbetar två år till och går i pension vid 67 års ålder.
Det kan tyckas rimligt att längre livslängd också betyder ett längre arbetsliv. Tyvärr är förbättrad hälsa och längre livslängd en genomsnittlig förbättring som inte kommit alla till del. Det mest alarmerande
är att många av LO-förbundens medlemmar inte ens kan arbeta fram till 65-årsdagen.
I en undersökning LO låtit göra svarar en majoritet av de tillfrågade att de tror dom inte att de kan arbeta till 67 år. Det är färre kvinnor än män som tror att de kommer klara att jobba till 67 år. Det
huvudsakliga skälet är att kroppen inte orkar.
De som drabbas hårdast är de med kort utbildning. De lämnar arbetsmarknaden betydligt tidigare än de med längre utbildning och de har också betydligt kortare livslängd. Detta beror främst på att de med kort utbildning arbetar i en miljö som i högre grad sliter ut dem än vad som är fallet för de med längre utbildning.
Att fler lever längre sätter stor press på pensionssystemet. Många oroar sig för om pensionen ska räcka. För att lösa problemet finns det två vägar att gå – forma arbetslivet så att fler kan arbeta längre
eller betala in mer till pensionssystemet. Båda dessa vägar tar lång tid att genomföra och innan de får full effekt för individen.
Utan tvekan måste strävandena efter ett hållbart arbetsliv intensifieras så att rätten att jobba till 67 blir en möjlighet för fler. Bättre arbetsmiljö, vidareutbildning, rehabilitering och tryggare
anställningar behövs för att fler ska kunna välja att jobba längre och därigenom förbättra sin ålderspension. Rätten att kunna arbeta allt längre handlar om allas rätt till ett helt arbetsliv. Den fysiska och
psykiska belastningen på varje arbetsplats ska vara sådan att det är möjligt att arbeta i samma arbete under ett helt yrkesliv.
Det borde vara en rättighet för alla att kunna gå i pension med bibehållen fysisk och psykisk hälsa och med en inkomst som gör livet gott att leva.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande
Per Bardh, LOs avtalssekreterare
Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande