Publicerad i Aftonbladet 16 juni 2012
LO-förbunden har drygt 1,5 miljoner medlemmar. Av dessa är 693 517 kvinnor och 809 824 är män. Men bland de 14 LO-förbundens ordförande och oss fyra som nyligen valdes till LOs ledning, är 15 män och endast tre kvinnor.
Hur kloka var och en av oss än är, så är det inget annat än ett fattigdomsbevis att det är så få kvinnor på de yttersta ledarpositionerna i LO och i LO-förbunden. Det visar tydligt att vi har långt kvar att gå. Därför kommer LOs nya ledning med kraft att verka för att jämställdhetsperspektivet lyfts fram i såväl samhällsdebatten som i det fackliga arbetet.
LO-kongressen härom veckan slog inte bara fast att LO är en feministisk organisation, på punkt efter punkt stakade också kongressombuden ut en tydlig väg mot ett mer jämställt arbetsliv. Både inom våra egna förbund och i arbetslivet som sådant.
För det första handlar det om jämställda löner. Kvinnor är inte bara lågavlönade. De är också felavlönade. Kvinnors arbete värderas helt enkelt sämre än mäns. Det har inneburit att kvinnors faktiska lön är endast 73 procent av vad männen tjänar. LO kommer därför att fortsätta arbeta för att minska löneskillnader mellan kvinnor och män som beror på traditionella strukturer. En del typer av osakliga löneskillnader hanteras bäst inom varje förbund. Men i de fall där likvärdiga yrken och arbetsuppgifter betalas lägre inom kvinnodominerade yrken än inom mansdominerade branscher kommer LO i samordningen mellan förbunden även fortsättningsvis hitta former för att minska värdediskrimineringen.
För det andra handlar det om att skapa anständiga villkor i arbetslivet. Det är främst kvinnor, särskilt unga, som får betala priset av en allt mer långtgående flexibilisering på arbetsmarknaden. Korta anställningar, deltider, delade arbetspass, tung arbetsmiljö, osäkra inkomster och svag social trygghet, det är det pris som anställda i kvinnodominerade branscher får betala för arbetsgivares lönsamhet. LO ställer krav på arbetsgivare och politiker att heltid ska vara en rättighet. Alla måste kunna försörja sig på sitt arbete. Arbetsmiljö och arbetsorganisation måste också utformas så att det är möjligt att arbeta heltid. Så är det inte idag.
För det tredje kommer LO att presentera ett handlingsprogram för en omsorgspolitik som främjar jämställdhet och jämlikhet. Det handlar om att utveckla en barnomsorg som finns tillgänglig på de tider då föräldrar faktiskt arbetar, vare sig det är natt-, kvälls- eller helgarbete. Det handlar om att stärka den offentliga äldreomsorgen så att kvinnor inte behöver gå ned i arbetstid för att ta hand om sina äldre anhöriga. Det handlar om att fortsätta reformera föräldraförsäkringen i riktning mot ett delat omsorgsansvar för både kvinnor och män. Som ett första steg kräver LO att ytterligare två månader i föräldraförsäkringen ska öronmärkas, till sammanlagt fyra månader för respektive förälder. Det stärker kvinnors position på arbetsmarknaden och mäns möjlighet att ta ut den ledighet de redan i dag har rätt till.
Frågorna är inte nya, inte överraskande. Men de är inte heller överspelade utan ständigt aktuella, i dag kanske mer än någonsin. Tillsammans med sina medlemsförbund kommer LO att ännu tydligare än förut spegla och arbeta för att förändra den verklighet som kvinnor inom LO-förbunden upplever. Striden står om en fast anställning, en lön det går att försörja sig på och en arbetsmiljö som gör det möjligt att arbeta fram till pensionen.
Vi vet, handling väger tyngre än ord. Därför uppmanar vi alla som liksom LO vill verka för jämställda villkor i samhälle och arbetsliv: Det är dags, det är upp till bevis.
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande
Tobias Baudin, LOs förste vice ordförande
Ingela Edlund, LOs andre vice ordförande
Torbjörn Johannson, LOs avtalssekreterare