Publicerad i Expressen den 31 oktober.
I juli i år var det enligt Försäkringskassan cirka 1 500 fler sjukskrivna än i juli 2008, när regeringen införde sina hårdare sjukregler. Vad de hårdare sjukreglerna möjligen åstadkom var alltså att i cirka två år förlänga den trend, med minskade sjuktal, som inleddes år 2003.
Just nu ser vi dessutom en dramatisk ökning av antalet unga som beviljas aktivitetsersättning - alltså förtidspensionärer under 30 år. Jämfört med 2004 är det i dag dubbelt så många ungdomar som beviljas aktivitetsersättning.
Visserligen är det färre vuxna i dag som får sjukersättning jämfört med 2008. Men har dessa kommit närmare arbetsmarknanden? Knappast. Drygt 70 procent av ökningen av den totala arbetslösheten, mellan augusti 2012 och samma tid i år, beror på att gruppen med funktionsnedsättning ökar. Det handlar oftast om att personer som blivit av med sin sjukersättning nu i stor omfattning förs över till Arbetsförmedlingen. Få av dem har i dag en chans på arbetsmarknaden. De långtidsparkeras på Arbetsförmedlingen, oftast som långtidsarbetslösa eller som deltagare i något lågkvalitativt program.
Av de som utförsäkrats är det bara 2 procent som efter cirka 14 månader har fått ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Springvikariat, deltidsanställningar m.m. är inräknat i denna siffra. Bara runt 8 procent befinner sig i någon form av subventionerat arbete.
Tar man hänsyn till den stora grupp människor som råkat illa ut på grund av de hårdare sjukreglerna och den växande misstron mot försäkringen kan man inte låta bli att ställa frågan: Var det verkligen - med hänsyn tagen till den i praktiken obefintliga jobbeffekten - värt att införa de nya, hårdare och uppenbart omänskliga sjukreglerna?
I det läge vi befinner oss i - när vi behöver förstärka insatserna för förebyggande arbetsmiljöarbete, rehabilitering och omställning - väljer regeringen att göra precis tvärtom. I budgeten för 2014 skär regeringen drastiskt ner stödet till företagshälsovården från 360 till 30 miljoner kronor per år. I stället för att varsamt lotsa långtidssjuka tillbaks i arbete tycks regeringens "arbetslinje" handla om att göra allt fler försäkringslösa.
Detta duger inte. Därför har LO arbetat fram ett alternativ till dagens sjukförsäkring. Förslaget innebär att dagens snäva tidsgränser i sjukförsäkringen omvandlas till stödjepunkter, där den sjukskrivne får konkret rehabilitering. Dessutom bör regeringen tillsammans med arbetsmarknadsparterna ingå en bred rehabiliterings- och omställningspakt, så att exempelvis den långtidssjuke som inte kan gå tillbaks till som gamla arbetsgivare ges tillräckligt med utbildning och stöd för att hitta fram till en nytt arbete.
Vi föreslår också socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, M, ger socialförsäkringsutredningen ett tilläggsdirektiv att närmare undersöka de effekter som tidsgränserna i sjukförsäkringen får.
Detta eftersom tidsgränserna uppenbarligen inte haft avsedd verkan och troligen försämrat situationen för de grupper som just nu i ökad utsträckning blir sjukskrivna, det vill säga personer med olika typer av stressrelaterad ohälsa.
Ska vi klara av de viktigaste samhällsekonomiska utmaningarna vi har framför oss måste vi också bygga en arbetsmarknad som bättre bejakar den variation av funktions- och arbetsförmågor som befolkningen faktiskt besitter. Vi måste ta till vara på alla människors inneboende kapacitet. Ska vi klara av detta måste vi både vara beredda att skjuta till ökade resurser och dessutom höja den politiska ambitionsnivån. Gammalt tankegods måste kasseras och nytt tas fram.
Regeringen försöker minska arbetslösheten med sänkta skatter. Facit, 175 000 fler arbetslösa. Regeringen försöker minska sjukskrivningarna med hårdare regler för de sjuka. Facit, fler sjukskriva och långtidsparkerade på Arbetsförmedlingen. Det är ett stort misslyckande för regeringens politik, men framför allt ett svek mot de arbetslösa och sjuka. Det är dags att byta politik.
Tobias Baudin, förste vice ordförande för LO