Publicerad i Stenungsundsposten med flera tidningar” i samband med höstmötet vecka 47
I veckan samlas runt 800 av LO-förbundens förtroendevalda på 12 orter runt om i Sverige för att diskutera och planera inriktningen på nästa års verksamhet. Det fackliga arbetet försvåras av hög arbetslöshet och ekonomiska oro i världen. Samtidigt har vi en pågående avtalsrörelse. Det är för tidigt att dra långtgående slutsatser om den ekonomiska utvecklingen. Men det är uppenbart att det inte är lönebildningen eller löntagarnas villkor som är problemet. Däremot vet vi att i tider av osäkerhet är det extra viktigt att fack och arbetsgivare tar ett gemensamt samhällsekonomiskt ansvar.
För att lyckas med detta krävs stabila centrala kollektivavtal. Från fackligt håll vill vi i den kommande avtalsrörelsen se avtal som kombinerar reallöneökningar och minskade löneskillnader med hög sysselsättning och samhällsekonomisk balans.
LOs förbund kommer i förhandlingar med arbetsgivarna att kräva löneökningar på 3,5 procent, dock minst 860 kronor per månad och heltidsanställd. Utöver detta krav ska en jämställdhetspott på 100 kronor per heltidsanställd och månad gå till avtalsområden med en genomsnittsförtjänst lägre än 22 400 kronor. Genom den konstruktionen träffar jämställdhetspotten LO-förbundens kvinnodominerade avtalsområden. Syftet är förstås att minska skillnaden i lön mellan yrkesområden som domineras av kvinnor och mansdominerade yrkesområden.
Arbetsgivarnas kategoriska nej till låglönesatsningar med motivet att det leder till arbetslöshet saknar stöd bland svenska folket. Enligt den opinionsundersökning som LO låtit Novus göra tror endast 17 procent att sänkta eller frysta lägstlöner skulle skapa fler nya jobb i Sverige. 56 procent delar inte den uppfattningen. Vi ser att vi har ett starkt stöd för våra krav på minskade löneskillnader. Om facket hade accepterat frysta lägstlöner för tio års sedan skulle många anställda ha en månadslön på cirka 11 000 kronor idag.
Många tvingas idag acceptera otrygga anställningar. LO senaste rapport om anställningsformer visar att varannan ungdom i åldern 16-24 år har en tidsbegränsad anställning. I åldersgruppen 25-29 år har var fjärde en tidsbegränsad anställning.
LOs förbund kommer i den kommande avtalsrörelsen gemensamt driva kravet att begränsa andelen tidsbegränsade anställningar. Kravet syftar till att begränsa korttidsanställningarna och förbättra anställningstryggheten. Vi vet att vi har ett starkt stöd för detta krav, inte bara bland våra medlemmar utan också bland befolkningen i övrigt. Enligt Novus undersökning anser 53 procent att de tillfälliga anställningarna bör begränsas till förmån för tillsvidareanställningar.
Det finns inte några rimliga argument för att, som arbetsgivarna vill, hålla nere de lägsta lönerna och skapa en mer lokal lönebildning. En sådan strategi skulle snarast förvärra den ekonomiska situationen för såväl samhället som helhet som för enskilda löntagare. Försvagas den internationella efterfrågan är det viktigt att upprätthålla den nationella efterfrågan. Då krävs att vi tar ut det löneutrymme som finns. Därför kräver vi reallöneökningar.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
Ulla Lindqvist, vice ordförande
Per Bardh, avtalssekreterare LO