Publicerad i Svenska Dagbladet 5 september 2011
Just nu ökar den ekonomiska oron i världen. Det är för tidigt att dra långtgående slutsatser om den ekonomiska utvecklingen. Men det är uppenbart att det inte är lönebildningen eller löntagarnas villkor som är problemet. Däremot vet vi att i tider när ekonomin är osäker och marknaden inte lyckas skapa balans är det extra viktigt att fack och arbetsgivare tar ett gemensamt samhällsekonomiskt ansvar. För att lyckas med detta krävs stabila centrala kollektivavtal. Från fackligt håll vill vi se avtal som kombinerar reallöneökningar och minskade löneskillnader med hög sysselsättning och samhällsekonomisk balans.
Som part på arbetsmarknaden är vi beredda att ta vårt ansvar, men vi kräver också att andra aktörer tar sitt. Idag saknar många företag arbetskraft med rätt kompetens samtidigt som arbetslösheten är hög. Här kräver vi att regeringen tar sitt ansvar för att minimera flaskhalsarna på arbetsmarknaden. Motsvarande ansvar krävs av de stora företagen. Ska Sverige klara vår sysselsättning och konkurrenskraft krävs att företagen prioriterar investeringar framför utdelning till aktieägare.
Den kommande avtalsrörelsen handlar om att få en arbetsmarknad där alla kan försörja sig. Det är därför som vi kämpar för att hålla uppe de lägsta lönerna. Det är därför vi förhandlar fram avtal som förändrar lönestrukturen på arbetsmarknaden, till exempel genom att minska löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher.
En positiv samhällsutveckling kräver inte bara politiska beslut utan också en fungerande lönebildning genom starka centrala kollektivavtal. Det bidrar till ökad jämlikhet som också är en förutsättning för en hållbar samhällsekonomi. Genom en ständig kamp för bättre villkor i arbetslivet har vårt land utvecklats positivt. Allt fler har fått en lön som det går att leva på. Nu finns tecken på att utvecklingen kan vara på väg att stanna av.
Många tvingas idag acceptera otrygga anställningar. LO senaste rapport om anställningsformer visar att varannan ungdom i åldern 16-24 år har en tidsbegränsad anställning. I åldersgruppen 25-29 år har var fjärde en tidsbegränsad anställning.
Vi kommer i den kommande avtalsrörelsen gemensamt driva kravet att begränsa andelen tidsbegränsade anställningar. Kravet syftar till att begränsa korttidsanställningarna och förbättra anställningstryggheten. Vi vet att vi har ett starkt stöd för detta krav, inte bara bland våra medlemmar utan också bland befolkningen i övrigt. Enligt en opinionsundersökning som Novus genomfört bland allmänheten på uppdrag av LO är endast 26 procent emot begränsningar av visstidsanställningar. 53 procent anser däremot att de tillfälliga anställningarna bör begränsas till förmån för tillsvidareanställningar.
Det finns inte några rimliga argument för att, som arbetsgivarna vill, hålla nere de lägsta lönerna och skapa en mer lokal lönebildning. En sådan strategi skulle snarast förvärra den ekonomiska situationen för såväl samhället som helhet som för enskilda löntagare. Försvagas den internationella efterfrågan är det viktigt att upprätthålla den nationella efterfrågan. Då krävs att vi tar ut det löneutrymme som finns. Därför kräver vi reallöneökningar i den kommande avtalsrörelsen.
Arbetsgivarnas kategoriska nej till låglönesatsningar med motivet att det leder till arbetslöshet saknar stöd bland svenska folket. Enligt den opinionsundersökning som LO låtit Novus göra tror endast 17 procent att sänkta eller frysta lägstlöner skulle skapa fler nya jobb i Sverige. 56 procent delar inte den uppfattningen. Vi ser att vi har ett starkt stöd för våra krav på minskade löneskillnader. Om facket hade accepterat frysta lägstlöner för tio års sedan skulle många anställda ha en månadslön på cirka 11 000 kronor idag.
I den förra avtalsrörelsen ställde vi krav på löneökningar på 2,6 procent. I den kommande avtalsrörelsen kommer våra krav att bli högre. Vi kommer inte att acceptera att löntagarna får stå tillbaka. Vi kommer inte heller att acceptera att otryggheten får breda ut sig på arbetsplatserna i form av osäkra och tidsbegränsade anställningar.
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
Per Bardh, avtalssekreterare LO
Ulla Lindqvist, vice ordförande LO
Jan Granvik, förbundsordförande Musikerförbundet
Lars-Anders Häggström, förbundsordförande Handelsanställdas förbund
Lars Lindgren, förbundsordförande Transportarbetareförbundet
Lars-Åke Lundin, förbundsordförande Målareförbundet
Stefan Löfven, förbundsordförande IF Metall
Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande Livsmedelsarbetareförbundet
Ella Niia, förbundsordförande Hotell och Restaurang Facket
Annelie Nordström, förbundsordförande Kommunalarbetareförbundet
Jan Rudén, förbundsordförande SEKO – Facket för Service och Kommunikation
Jan-Henrik Sandberg, förbundsordförande Pappersindustriarbetareförbundet
Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS, Facket för Skogs-, Trä- och Grafisk bransch
Hans Tilly, förbundsordförande Byggnadsarbetareförbundet
Jonas Wallin, förbundsordförande Elektrikerförbundet
Hans Öhlund, förbundsordförande Fastighetsanställdas Förbund