Publicerad i Expressen 24 februari 2017
Ska Sverige stänga alla friskolor och bli som Nordkorea? Så låter det ibland när man lyssnar till de alternativa ”fakta” som riskkapitalbolagens lobbyister presenterar när de beskriver vad som skulle hända om vinsterna i välfärden begränsas.
Verkliga fakta är mindre dramatiska. Förslagen från Ilmar Reepalus utredning skulle helt enkelt göra Sverige lite mer likt andra moderna länder. Det marknadsliberala experiment svensk välfärd utsatts för är nämligen internationellt unikt.
Vi är till exempel i praktiken ensamma i världen om skattefinansierade skolor som drivs för att ägaren ska tjäna pengar. Inte ens alliansens partivänner i andra länder är beredda att gå så långt.
Om man berättar utomlands hur vi till exempel låter riskkapitalbolag köra våra barns skolor i konkurs skakar de flesta på huvudet. Sverige ses som extremt.
Frågan är i grunden enkel: ska de skattepengar vi alla betalar för skola, vård och omsorg gå dit eller ska de gå till obegränsade vinster åt riskkapitalbolag? Det är inte så konstigt att en stor majoritet av svenska folket, även bland alliansens och SD:s väljare, vill begränsa vinsterna. Det är också därför de ekonomiska intressen som nu fritt kan berika sig på skattepengar avsedda för välfärden är så oroliga. De satsar nu stora resurser på att skrämmas kring det förslag till rimlig vinstbegränsning som Reepalus utredning presenterat.
För fyra år sedan presenterade LO en konkret modell för vinstbegränsning. Det är en modell vi fortfarande tror på, men vi menar att förslagen i Reepaluutredningen innebär viktiga steg i rätt riktning. Utredningens förslag skulle sålla bort de ägare som sätter sina vinstintressen före kvaliteten i skola, omsorg och vård. Det betyder givetvis inte att privata alternativ försvinner. I många andra länder, till exempel Danmark och Holland, blomstrar till exempel friskolorna trots att de inte får drivas i vinstsyfte.
Huvudproblemet i svensk välfärd är en övertro på privata marknadslösningar kombinerat med att verksamheten under lång tid fått för lite resurser.
Vinstdriften gör också att ägare försöker tjäna pengar genom färre anställda i äldrevården, fler outbildade lärare i skolan och genom att lägga vårdcentraler där det lönar sig bäst för dem. Det är därför vi i dag har fler vårdcentraler där främst friska med småkrämpor bor och färre där behoven är som störst. Precis som Reepalus utredning konstaterar är välfärdssektorn inte som vilken marknad som helst. En dement person har inte samma möjligheter som en bilköpare att ”göra om och göra rätt”. Hospice och förskolor är inte samma sak som vitvaror eller semesterval. Det är viktigt att den medborgare som möter den offentligt finansierade välfärden kan känna trygghet i att det är hens behov som står i fokus och inte en siffra i någon resultaträkning.
Vi betalar skattepengar för att de ska gå till skolan, vården och omsorgen.
Nu är det dags att åtgärda de problem som vinstdrift och privatiseringar skapat. Om de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna stoppar förslaget om begränsning av vinsterna i välfärden vore det ett stort svek mot deras egna väljare och samhället i stort. Vi betalar skattepengar för att de ska gå till skolan, vården och omsorgen. Då ska pengarna också gå dit, inte till privata vinster. Nu återstår bara att gå från ord till handling.
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande
Therese Guovelin, LOs förste vice ordförande