Fackligt och politiskt

Vikten av fackligt-politiskt arbete

Med en arbetslöshet som bitit sig fast på väldigt höga nivåer och med trygghetssystem som inte längre håller måttet finns det all anledning för LO-distriktet att även engagera sig i frågor som traditionellt ligger utanför den egna arbetsplatsen.

För distriktet är det viktigt att ta tillvara på förbundsmedlemmarnas intressen i samhället.

Medlemmarnas intressen

LO Sydöstra Sverige är en sammanslutning av de olika förbunden i vår region. Vår uppgift är att samordna våra gemensamma mål och värna om våra medlemmars intressen i samhället.

Bra villkor på arbetet

Den grundläggande fackliga uppgiften är att se till att arbetstagarna får bästa möjliga löne- och anställningsvillkor. Det sker framför allt genom att LO samordnar de krav förbunden ställer i förhandlingar med arbetsgivarna.

Arbete till alla

I LOs uppgift ligger också att arbeta med andra frågor som är viktiga för hur samhället organiseras och utvecklas. Våra viktigaste frågor handlar om hur vi ska komma tillbaka till full sysselsättning och hur vi ska utjämna orättvisorna mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Rättvisefrågorna är också nära sammankopplade med välfärdspolitiken.

LO ska ständigt utarbeta förslag om hur vi kan förbättra välfärdssystemen och därigenom minska klyftorna i arbetslivet genom att se till att vår välfärd omfattar alla.

Arbetsmarknad

Den aktiva arbetsmarknadspolitikens uppgift är att bidra till en väl fungerande arbetsmarknad präglad av god matchning mellan arbetssökande och arbetstillfällen, strukturomvandling och tillskapande av högproduktiva jobb.

Effektiva insatser

LO förespråkar en statlig arbetsmarknadspolitik för alla där Arbetsförmedlingen spelar en avgörande roll. Var i landet man bor, vem man är, vilka kontakter eller vilka föräldrar man har, ska inte vara avgörande för situationen på arbetsmarknaden.

Insatser för arbetssökande ska vara individuellt anpassade. Alla med behov ska ges tillgång till insatser av god kvalitet. Vilka insatser som är effektiva för att människor ska komma i arbete skiljer sig åt beroende på den enskildes förutsättningar.

Insatser utifrån behov

För individer som står väl rustade, som har utbildning och kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden samt bra kontaktnät, är insatser för matchning ofta tillräckliga. För många andra är praktik, arbetsmarknadsutbildning eller andra kompetenshöjande insatser viktiga och gör skillnad för chanserna på arbetsmarknaden. För den som varit arbetslös länge eller har nedsatt arbetsförmåga kan en subventionerad anställning utgöra vägen in på arbetsmarknaden.

Ett stort utbildningsinnehåll i arbetsmarknadspolitiken är centralt. Arbetsmarknadspolitiken måste innehålla kvalitativa utbildande inslag, så rustas människor att ta de jobb som kommer och så underlättas strukturomvandling.

Enhetligt och rättssäkert

Förmedling av jobb är i första hand ett samhälleligt uppdrag. Arbetsförmedlingen ska därför vara en statlig myndighet som verkar enhetligt över hela landet och som rättssäkert tillämpar a-kassans regler.

Arbetsförmedlingens uppdrag att kontrollera att arbetssökande står till arbetsmarknadens förfogande bör utformas på ett tydligt och strikt sätt. Arbetsförmedlingen ska ha nödvändiga resurser för att säkerställa kontrollfunktionen i arbetslöshetsförsäkringen.

Unik kompetens hos parterna

Samrådet mellan Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter bör stärkas. Parterna har och bör även framöver spela en viktig roll för arbetsmarknadspolitikens utformning. LO och dess förbund besitter en unik kompetens i hur arbetsmarknaden fungerar, den bör tas tillvara.

Regeringens arbetsmarknadspolitik

Den borgerliga regeringen har sedan hösten 2006 genomdrivit en omläggning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Resurserna har skurits ned och tillgången till aktiva insatser har begränsats. Fokus har lyfts bort från kompetenshöjande insatser och ensidigt lagts på att öka antalet sökta jobb.

LO ser mycket kritiskt på nedskärningarna i den aktiva arbetsmarknadspolitiken likväl som i arbetslöshetsförsäkringen. Den förda politiken innebär kraftigt begränsade möjligheter för arbetslösa att ställa om för framtida jobb och försämrad trygghet i arbetslöshet. Samhället förlorar genom sämre förutsättningar för omställning. LO vill se ökad kvalitet i arbetsmarknadspolitiken.

Omställningsstöd

LO och Svenskt Näringsliv har tecknat ett kollektivavtal som ska underlätta omställningen för den som blir arbetslös. Avtalet gäller alla privat anställda LO-medlemmar. Omställningsstödet består av dels ekonomisk hjälp, dels stöd att hitta ett nytt jobb.

Arbetsmiljö

Upphandling

Vid de flesta upphandlingar i dag är det lägsta pris som styr. Tydligast är detta vid tjänsteupphandling men även vid upphandling av varor är lägsta pris det tyngst vägande kriteriet.

Oavsett om det gäller offentlig eller privat upphandling leder detta till en osund konkurrens där kostnadsjakten sker på bekostnad av kvalitet, personalutveckling, arbetsmiljö etc. I ytterlighetsfallen leder det till utslagning av seriösa företag till förmån för oseriösa företag där skattefiffel är vardagsmat. I alla fall är det de anställda som är mest utsatta.

Ur ett fackligt perspektiv är denna utveckling oacceptabel och vi måste arbeta för en utveckling där upphandling sker i syfte att uppnå bästa värde, det vill säga där pris vägs mot kvalitet.

När det gäller offentliga upphandlingar styrs dessa av upphandlingsdirektivet. I direktivet framgår bland annat i vilka lägen man är skyldig att följa direktivet och vilket ramverk som krävs kring upphandlingen.

Debatten i Sverige har kretsat kring om man har rätt att ställa sociala krav eller inte. Det finns en tydlig osäkerhet bland upphandlare om hur man ska hantera upphandling. Det stora flertalet upphandlare väljer därför den ”säkra” vägen och väljer därför det lägsta priset.

Ur ett samhällsperspektiv är detta förkastligt. En offentlig upphandling handlar om förvaltning av våra skattepengar. Vi har som medborgare rätt att kräva att man tar sociala hänsyn och väger in bästa samhällsnytta i upphandlingen.

För att uppnå detta kräves det att upphandlingen tar hänsyn till frågor som personalomsättning, rekryteringsförmåga, internutbildning, sjukfrånvaro, respekt för kollektivavtal, systematiskt arbetsmiljöarbete, heltid/deltid, dagtid/kvällstid, arbetsorganisation etc. Det är denna typ av frågor som avgör hur personalen mår och hur arbetskvalitén påverkas. Till detta kan krav ställas på vilken kompetens företagets ledning har, hur uppföljning och service mot kund fungerar och mycket mer. Om anbudsförfarandet redan från början ställer dessa krav så får de vara med i en offentlig upphandling. Givetvis ska en seriös upphandling därutöver ställa krav på produktens kvalitet och hur detta mäts. Slutligen ställs detta mot lägsta pris.

Låter det krångligt? Det är det upphandlarna signalerar om också.

Ett exempel:
Fastighetsanställdas Förbund har på EU-nivå inom ramen för den sociala dialogen varit med att ta fram en manual för offentlig upphandling av städtjänster ”ATT VÄLJA BÄSTA VÄRDE” som vägleder upphandlare att kunna ställa alla önskvärda krav och ändå vara säker på att följa upphandlingsdirektivet. Manualen är presenterad för offentliga upphandlare på så väl EU-nivå som på nationella nivåer och har rönt stort intresse.

Det fackliga löftet

Syftet med en fackförening är i första hand att förhindra lönekonkurrens och att skapa så bra arbetsvillkor som möjligt.

Varje medlem i facket ställer genom sitt medlemskap upp på fackföreningens grundlag - det fackliga löftet - att aldrig någonsin arbeta till sämre lön eller villkor än de vi kommit överens om i föreningen.

Det är därför angeläget att så många som möjligt är med i facket.

Så här beskrivs det fackliga löftet i boken Kollektivavtalet - det skrivna löftet:

De fem värnen

Med fackligt och politiskt arbete har löntagarna byggt fem värn mot marknadskrafterna. I tur och ordning hindrar de marknaden att med full kraft slå sönder löntagarnas löfte. Värnen förhindrar kaos och konkurrens mellan löntagarna på arbetets marknad.

1. Full sysselsättning

Det främsta värnet mot kaos på marknaden är en politik för full sysselsättning. Målet är att bidra till flerjobb så att det blir en balans mellan tillgång och efterfrågan på arbete - lika många som vill köpa, som vill sälja arbete.

Om alla har jobb finns det ingen risk att arbetslösa ställs mot arbetande. Den som har tryggt jobb med god lön och bra villkor hotar inte löftet.

2. Aktiv arbetsmarknadspolitik

Ska skydda och stödja arbetslösa att komma tillbaka till jobb. Den arbetslöse erbjuds utbildning, kanske i en annan bransch.

Då minskar överskottet på säljare och tillgången på arbetskraft kan säkras i andra regioner och yrken. Den som är i utbildning hotar inte löftet. Den som har en bra utbildning för ett jobb som erbjuds på arbetsmarknaden hotar inte heller löftet.

3. Hög arbetslöshetskassa

På arbetsmarknaden är a-kassan en viktig del av den fackliga lönepolitiken.

De som har arbete betalar till de arbetslösa så att de inte ska tvingas till att ta arbete till lägre lön eller sämre villkor.

Skillnaden mellan lön och ersättning måste vara liten så att det inte är lönsamt för en arbetsgivare att byta en anställd mot en arbetslös. A-kassan är en försäkring vid arbetslöshet men framför allt en löneförsäkring för alla med arbete.

4. Ett starkt anställningsskydd

LAS reglerar vilka anställningskontrakt som är tillåtna och när en arbetsgivare får säga upp det. Om arbetsgivaren säger upp det på grund av arbetsbrist stadgar lagen om en turordning vid uppsägning - sist in först ut - och en rätt till återanställning.

På arbetsmarknaden innebär det ett skydd mot konkurrens mellan löntagarna. Återanställningsrätten i lagen hindrar att arbetsgivaren byter ut en anställd mot en arbetslös som är billigare.

5. Rikstäckande kollektivavtal

Ett kollektivavtal innebär att arbetsgivare och anställda samtidigt blir bundna av ett avtal. Arbetsgivare får en fredsplikt som gäller alla samtidigt. Löntagarna kan använda sin gemensamma styrka för att få goda löner och bra villkor.

Om arbetsgivaren i stället bara skulle träffa avtal med varje anställd för sig är risken stor att en del av de anställda kan strejka med störningar i produktionen som följd och andra tvingas acceptera låga löner och orimliga villkor.

Kollektivavtalet

– Löftet som befriar från utpressning

Om det inte fanns kollektivavtal skulle arbetsgivaren tvinga oss att välja mellan jobbet och lönen. Då kommer en del att välja jobbet, sänka priset på arbetet och vi börjar bjuda under varandra. Det blir en utpressning där jobbet ställs mot lön och villkor. För stora grupper skulle det snabbt sänka lönerna ner till existensminimum - den lägsta nivå företagen måste betala för att få någon arbetskraft.

Därför förbjuder kollektivavtalet arbetsgivaren och de anställda att komma överens om sämre lön och anställningsvillkor. De anställda har förstått att om de själva fick bestämma skulle var och en omedelbart utsättas för påtryckningar från arbetsgivaren att försämra sin lön och sina villkor.

Men kollektivavtalet är inte bara befrielse från utpressning på den egna arbetsplatsen. Det befriar också en arbetsplats från konkurrens från andra arbetsplatser. Parterna har i avtalet avsagt sig rätten att sänka lönerna lokalt. De centrala avtalen, riksavtalen, fråntar inte bara var och en utan även den lokala fackliga organisationen rätten att försämra villkoren. Det betyder att man på en arbetsplats inte kan komma överens om försämringar för att "rädda jobben".

Kollektivavtalet är värnet som befriar de anställda från utpressning. En utpressning där människor tvingas välja det kortsiktigt nödvändiga framför det långsiktigt önskvärda.

Kollektivavtalet gäller alla anställda. Det betyder att alla får högre lön, samma ersättningar och samma försäkringar. Det gäller även de som inte är medlemmar och inte betalar medlemsavgift. Det är orättvist men klokt. Det blir svårare att övertyga oorganiserade om att bli medlemmar. Men det är nödvändigt att alla får del av kollektivavtalet, annars skulle icke-medlemmar släpa efter i lön. Då skulle arbetsgivaren tjäna på att anställa oorganiserade, medlemmarna skulle få svårare att få jobb och de oorganiserade bli ännu svårare att övertyga.

Ordning och Reda

Vad menas med ordning och reda på arbetsmarknaden?

Sund konkurrens

Med ordning och reda på arbetsmarknaden menas att:

• de arbetsgivare som ska verka på svensk arbetsmarknad ska teckna avtal med svensk fackförening,
• sund lönesättning ska ske mellan konkurrerande företag,
• att löntagaregrupper inte ska behöva konkurrera om arbetstillfällena genom att sälja sitt arbete till lägre löner.

Skulle ett sådant förfarande accepteras kommer levnadsvillkor för människor försämras, och stor oro på arbetsmarknaden uppstå samt att den generella välfärden försämras genom lägre skatteintäkter.

Kollektivavtal ger stabilitet

Arbetskraft som kommer från vissa länder inom EU, med låga löner, eller andra svaga grupper kan av oseriösa arbetsgivare tvingas ingå dåliga anställningsavtal med sämre löner och villkor än vad svenska kollektivavtal för branschen skulle föreskriva. Svenska kollektivavtal garanterar stabilitet på svensk arbetsmarknad. Av detta skäl är det viktigt att utländska arbetsgivare, som vill bedriva verksamhet i Sverige, ska teckna kollektivavtal med svenska fackföreningar.

Kollektivavtalsprincipen

LO vill tillsammans med sina förbund att kollektivavtalsprincipen ska fortsätta gälla för alla företag som bedriver verksamhet i Sverige.

LO vill också förstärka möjligheterna till bättre ordning och reda genom:

• att stärka möjligheterna för facken att kontrollera efterlevnaden av ingångna kollektivavtal,
• att sociala villkor införs vid offentlig upphandling,
• att skärpa kontrollerna i samband med F-skatt,
• att öka kontrollen av bemanningsbranschen,
• att huvudentreprenör görs ansvarig för underentreprenörer.

Saltsjöbadsavtalet och EU-medlemskap

Det svenska systemet för ordning och reda på arbetsmarknaden har skapats under många år genom både avtal och lagar. I Sverige har det alltsedan Saltsjöbadsavtalet mellan LO och SAF varit avtal som bland annat reglerat förhandlingsordning, behandling av stridsåtgärder tillåtna konflikter mm på svensk arbetsmarknad. Saltsjöbadsavtalet reglerar också principerna för lönesättning och anställningsvillkor. Avtalsvillkor ska tas fram genom partsförhandlingar och befästas i kollektivavtal.

I och med de så kallade trygghetslagarnas, eller arbetsrättslagarnas, tillkomst på 1970-talet, lagfästes mycket av Saltsjöbadsavtalets innehåll, dock med ett viktigt undantag – Sverige skulle fortfarande få behålla avtalsprincipen för lönesättning och anställningsvillkor. Detta skulle staten inte lägga sig i och reglera. Strejkvapnet skulle fortfarande gälla vid avtalslöst tillstånd men när avtal slutits skulle arbetsfred råda.

Dessa principer har gällt och tillämpats sen andra världskriget och har byggt upp en mängd centrala kollektivavtal mellan den svenska fackföreningsrörelsen och dess arbetsgivareorganisationer. Av denna anledning är avtalsprincipen, tillsammans med strejkvapnet och blockad som motmedel, centralt och viktigt på svensk arbetsmarknad. Stat och myndigheter kan inte komma och tala om för arbetsgivare och arbetstagare att lön och anställningsvillkor ska vara på visst nivå eller visst vis. Detta var också en viktig del i våra förhandlingar med EU i samband med vårt inträde 1994. Vi fick inskrivet i det så kallade kutställningsavtalet att avtalsprincipen för löne- och anställningsvillkor ska få gälla på svensk arbetsmarknad för alla löntagare och deras företag. Svensk fackföreningsrörelse har tagit på sig att bevaka detta.

Medlemsskap i facket

Att vara ensam räcker sällan långt, att sluta sig samman med andra räcker längre. Tre skäl att vara med i facket: inflytande, hög lön och bra arbetsvillkor.

Inflytande

Som medlem i en fackförening kan du känna trygghet och få stöd vid problem med arbetsgivaren. Du får möjlighet till inflytande, kan förbättra villkoren för dig och dina arbetskamrater, tillfälle att delta i studier och utvecklas som människa och löntagare.

Styrkan får du genom kompisarna på jobbet. Dina drömmar kan uppfyllas utan att trampa på andra.

Fackföreningen bygger på att tillräckligt många ser den gemensamma nyttan av medlemskapet. Att medlemmarna tillsammans hävdar sina intressen mot arbetsgivaren.

Hög lön

Du har ett gemensamt intresse med dina arbetskamrater - schysta arbetsvillkor med så hög lön som möjligt.

Medlemskapets värde beskrivs ibland som ett utbyte mellan medlemmen och facket, vad medlemmen får av facket för avgiften. Det gör det svårare att förstå fackets verkliga uppdrag och medlemskapets sanna värde.

Värdet är inte vad var och en får utan vad medlemmarna tillsammans kan uppnå. Föreningen knyter samman löntagarna på arbetsplatsen. Dels genom gemensamma värderingar om allas lika värde och ett jämlikt samhälle, dels genom en materiell nytta av bättre arbetsvillkor med högre löner.

Vem vill ge dig det om chefen kan få någon billigare?

Chefens vilja att hitta någon att jobba till så låg lön som möjligt behöver inte vara snålhet eller illvilja. Låga kostnader är arbetsgivarens intresse.

Bra arbetsvillkor

För att du och dina arbetskamrater ska få så bra arbetsvillkor som möjligt är det nödvändigt att många står bakom kraven. Bästa sättet att visa det är att alla är med i facket.

Kraven förhandlas med arbetsgivaren och villkoren skrivs in i ett kollektivavtal. Kollektivavtalet är din garanti för att arbetsgivaren inte ska kunna få någon att arbeta med sämre villkor och att du inte behöver gå ned i lön för att behålla jobbet.

Det är facket och ingen annan som skriver kollektivavtal med arbetsgivaren. Utan fack inget kollektivavtal och utan kollektivavtal ingen garanti för vilken lön och andra arbetsvillkor som ska gälla.

 

Åtta skäl till att vara med i facket