Facket direkt facketdirekt.nu

Gäst i verkligheten – om utstationerad arbetskraft i praktiken

Rapport Andelen utstationerade arbetstagare inom byggsektorn utgör närmare 19 procent av den totala arbetskraften. Inom skogsbruket är siffran 11 procent. I övriga branscher är andelen utstationerade mer blygsam. I LO-rapporten Gäst i verkligheten – om utstationerad arbetskraft i praktiken ges en kvalificerad bild av hur omfattande utstationering av utländsk arbetskraft från EU är inom LO-förbundens branscher.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Pressa arbetskraftskostnaderna

- I de branscher där utländsk arbetskraft är vanligt förekommande är det uppenbart att motivet bakom utstationeringen många gånger är att pressa ner arbetskraftskostnaderna, säger LOs jurist Claes-Mikael Jonsson.

Rapporten beskriver det fackliga arbetet för att säkerställa att utstationerad arbetskraft får lön- och anställningsvillkor enligt kollektivavtal. Att upprätthålla arbetsvillkoren på svensk arbetsmarknad kräver omfattande fackliga insatser i de branscher där utstationeringen är betydande.

- Det är uppenbart att den ökade internationaliseringen av svensk arbetsmarknad, med fler utländska aktörer i Sverige, kräver att regelverken som omger kollektivavtalen stärks. Förändrade förutsättningar kräver nya regelverk som bidrar till att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden, däribland huvudentreprenörsansvar och en stärkt anmälningsplikt för utländska företag, säger Claes-Mikael Jonsson.

Sammanfattning av rapporten

De ändringar som infördes i utstationeringslagen, vanligtvis kallade Lex Laval, tillkom efter att Byggnads och Elektrikerna tillgripit stridsåtgärder mot ett lettiskt företag för att få kollektivavtal. Efter en lång rättslig process fann EU-domstolen att Byggnads och Elektrikernas stridsåtgärder var olovliga. Lex Laval trädde i kraft den 15 april 2010 och har i vissa stycken kritiserats, inte minst av fackföreningsrörelsen. Bland annat på grund av detta har en majoritet i Sveriges Riksdag begärt en översyn av lagen.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté med representanter för samtliga riksdagspartier med uppdrag att utreda effekterna av Lex Laval. Kommittén har vänt sig till arbetsmarknadens parter med en begäran om hjälp för att få fram fakta och erfarenheter som utredningen har svårt att få fram på annat sätt. Uppgifter och data i denna LO-rapport är i huvudsak hämtade från en omfattande enkätundersökning bland LO-förbundens avdelningar och kompletterad med intervjuer med LO-förbundens avtalsansvariga. 

Byggsektorn störst

Rapporten konstaterar att merparten av all utstationering till Sverige sker inom byggsektorn. Av ett totalt antal utstationerade på drygt 18 000 arbetare på LO-området under undersökningsperioden härrör sig cirka 15 000 till bygg- och anläggningssektorn. Även inom skogsbruket är andelen utstationerade relativt högt med cirka 1 200 personer. Utöver dessa uppskattar rapporten att cirka 3 700 utländska arbetare med F-skattsedel var verksamma i Sverige vid undersökningstillfället.

Sett till respektive bransch storlek visar rapporten att inom byggnation utgör andelen utstationerade arbetstagare närmare 19 procent av den totala arbetskraften och inom skogsbruket cirka 11 procent. I övriga branscher är andelen utstationerade mer blygsam. 

Kostnadskonkurrens

Motivet till den stora andelen utstationerade i vissa branscher är en önskan att minska kostnader på ett eller annat sätt. Det kan handla om att undvika svensk skattelagstiftning, bolagsskatt, sociala avgifter, kostnader för tjänstepension, försäkringar och annat vilket ger en lägre arbetskraftskostnad och gör det svårt för svenska företag att konkurrera.

Snabbrörliga entreprenadbranscher, där arbetsobjekt och arbetsställe hela tiden är flyttar på sig, lämpar sig också särskilt väl för den typ av konkurrens som till varje pris försöker undvika de kostnader som följer av en mer seriös etablering. Inte sällan rör det sig om rent fusk och hänsynslöst utnyttjande av anställda vilket återkommande rapporterats i medierna.

Det är alltså betydligt ovanligare inom LO-området med utstationering på grund av brist på kvalificerad personal i Sverige. Att det sker i så blygsam skala hänger kanske delvis samman med de svårigheter som det innebär för människor att flytta till ett annat land med ett främmande språk och kultur. De som trots allt gör det kommer i huvudsak från de östra delarna av Europa och från Baltstaterna.

Gemensamt för dessa länder är att löntagarna där har, eller har haft, ett lägre löneläge än i norra och västra Europa och tidvis också brottats med hög arbetslöshet. De sociala skyddsnäten har också varit sämre i många fall vilket inneburit en större press på personer att hitta en utkomst även om det inneburit splittrade familjer och otrygga anställningar.

LO-förbundens avdelningar uppskattar att sex av tio utstationerade är här med företaget de är anställda i, två av tio är uthyrda av ett utländskt bemanningsföretag och lika många är här som egenföretagare med F-skattsedel.

Saknas stöd i lagstiftning

Det fackliga arbetet med att bevaka kollektivavtalens räckvidd och löntagarnas anställningsvillkor har försvårats på grund av brist på stöd i lagstiftning och avsaknad av myndighetskontroll. Det är svårt att få kontakt med utstationerade företag och det finns många erfarenheter av fusk och olagligheter.

Över 25 procent av alla avdelningar berättar att de ofta eller alltid har svårt att få tag i en behörig representant för de utstationerade företagen för att förhandla om kollektivavtal eller ta upp andra fackliga spörsmål. Ytterligare 30 procent menar att det händer ibland. Ett antal utländska företag, framför allt i byggsektorn, agerar som om de vore utstationerade men har i praktiken etablerat sig varaktigt i Sverige. Det ger en lägre arbetskraftskostnad och förnekar de anställda det sociala skyddsnät som följer av att fullt ut omfattas av försäkringarna i kollektivavtalen och de svenska välfärdssystemen.

De fackliga organisationerna har också betydande svårigheter att kontrollera att avtalen efterlevs. De utstationerade arbetarna är i Sverige under begränsad tid. Detta faktum, tillsammans med språksvårigheter och rädsla för att bli av med jobbet, gör att få väljer att organisera sig fackligt och kräva sin rätt enligt avtal. Flera avdelningar vittnar om förekomsten av "dubbla" anställningskontrakt – ett att visa upp för det svenska kundföretaget och motsvarande fackliga organisation och ett hemligt med sämre villkor som de utländska arbetarna har tvingats acceptera.

LOs förslag till åtgärder

Den svenska kollektivavtalsmodellen vilar på självreglering mellan parterna. Med ökad internationalisering och fler utländska aktörer i Sverige krävs att regelverken som omger kollektivavtalen stärks. Förändrade förutsättningar kräver nya typer av regelverk i syfte att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden.

LO driver sedan tidigare en rad åtgärder för att hantera de problem som uppstår i samband med utstationering av arbetskraft. I detta sammanhang finns anledning att erinra om dessa krav, vilka helt eller delvis kan komma att få betydelse inom ramen för den parlamentariska Lavalutredningen. De åtgärder som räknas upp i rapporten utgör dock inte en uttömmande lista på möjliga åtgärder.

LO avser att under hösten återkomma med ytterligare och mer preciserade krav, i synnerhet vad avser metoder och instrument för att stärka kollektivavtalens efterlevnad.

  • Huvudentreprenören bör bli ansvarig för att alla aktörer i ett projekt följer gällande lagar och avtal. Nu tillåts huvudentreprenörer att utan risk för ansvar anlita underentreprenörer som fuskar med regler. Detta trots att det är helt uppenbart att offererade priser inte baseras på justa villkor.
  • Avskaffa regeln om att inkomstskatt inte behöver betalas för arbete i Sverige upp till 183 dagar. Detta är redan gjort i Finland och Norge. En positiv effekt torde bli att de anställda far längre kontrakt än de sex månader som för närvarande är vanliga.
  • Inför i lag ett krav på anmälningsplikt. Utländska företag ska registrera sin närvaro i Sverige under sanktionsansvar. Grundstommen till ett sådant regelverk införs i svensk rätt 1 juli 2013. Men LO anser att sanktionsansvar skall utvidgas till att även omfatta de som anlitar oregistrerade utländska företag. Erfarenheterna från Danmark, där ett sådant utvidgat regelverk införts, visar att ett effektivt system för anmälningsplikt kräver att även köparna omfattas av sanktionsansvaret.
  • Ändra Lex Laval och möjliggör för fackliga organisationer att träffa bekräftelseavtal. Utländska företag som uppger att de tillämpar likvärdiga eller bättre löne- och anställningsvillkor ska inte kunna freda sig mot stridsåtgärder utan att bekräfta dessa villkor med svensk facklig organisation.
  • Inför i lag ett krav på en rättslig företrädare för utländska tjänsteföretag. Det skall alltid finnas en behörig företrädare med vilket ett hängavtal kan ingas. Utan behörig företrädare finns ingen som tecknar firman.
  • Inför i lag ett krav på tillhandahållandet av vissa typer av handlingar. Företagen skall vara skyldiga att tillhandahålla lönelistor, arbetstidslistor och annan information som är av betydelse för att bedöma vilka arbets- och anställningsvillkor som tillämpas av företaget. Skyldigheten för arbetsgivaren skall omfatta både organiserade och oorganiserade arbetstagare. Handlingarna skall vara tillgängliga för facket.
  • I lagen om offentlig upphandling måste det tydliggöras att villkor motsvarande kollektivavtalsvillkor kan ställas i offentlig upphandling. Offentliga medel ska inte användas på sådant sätt att de bidrar till lönedumpning och smutskonkurrens. Sverige skall dessutom ratificera ILO-konvention 94 om villkoren vid offentlig upphandling.
  • Inför en striktare tolkning av begreppet fast driftställe. Ett företag som kontinuerligt, regelbundet eller periodiskt är aktivt i Sverige under en 12-månaders period skall alltid anses etablerat i Sverige.