Hoppa till innehållSammanfattning
- Kommissionens förslag till direktiv strider mot Fördraget om den
Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), men även mot den så kallade
subsidiaritetsprincipen (eller närhetsprincipen). Artikel 153.5 FEUF undantar
uttryckligen löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller lockout från
EU:s lagstiftningskompetens och nämnda områden är därmed exklusivt
medlemsstaternas kompetens. Förslaget omfattar även artikel 153.1 f.
Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och
arbetsgivarnas intressen, inbegripet medbestämmande i de övriga delar
av direktivet som reglerar kollektivavtalstäckning och att kollektivavtal på
olika sätt ska främjas. Artikel 153.1 f kan enligt artikel 153.2 regleras
endast genom enhälligt beslut.
- Sverige är inte undantaget från direktivet utan endast från de artiklar som
reglerar hur en lagstadgad minimilön ska fastställas. Sverige omfattas av
artikel 1 och 2 som inte kan tolkas på annat sätt än att medlemsstaterna ska se
till att alla arbetstagare omfattas av en minimilön. Sverige omfattas även av
artikel 11 som ger en enskild arbetstagare rätt att hävda rättigheter enligt
direktivet. Det innebär att svenska kollektivavtals omfattning och innebörd
ytterst kan komma att tolkas av EUdomstolen om förslaget blir verklighet.
- Kommissionens förslag till direktiv om tillräckliga minimilöner syftar till
att alla arbetstagare inom EU ska ha rätt till skydd för en rättvis minimilön,
antingen i lag eller genom kollektivavtal. Direktivförslaget består i övrigt av
allmänt formulerade principartiklar och definitioner av centrala
arbetsrättsliga begrepp, exempelvis kollektivavtal,
kollektivavtalsförhandlingar, kollektivavtalstäckningsgrad och minimilön,
som kommer behöva tolkas och fyllas ut av EU-domstolen. Förslaget lägger
grunden till en EU-rättslig arbetsmarknadsmodell och innebär ett stort intrång
i den svenska kollektivavtalsmodellen.
- Kommissionens förslag utgör ett allvarligt angrepp på den svenska
kollektivavtalsmodellen. Långsiktigt står den kollektiva
självregleringsmodellen, där parterna ges det primära ansvaret att
självständigt reglera villkoren på arbetsmarknaden, på spel. Förslaget skapar
en fullständigt oacceptabel rättslig osäkerhet för centrala delar av
kollektivavtalsmodellen.