Facklig anslutning 2012

I rapporten ”Facklig anslutning år 2012” går LOs Mats Larsson igenom den facklig anslutning bland anställda utifrån klass och kön med fokus på perioden 1990–2012.

Anställda tjänstemännen ikapp och förbi

Första kvartalet år 2012 var 68 procent av arbetarna och 73 procent av tjänstemännen fackligt anslutna. Den fackliga anslutningen är därmed närmare fem procentenheter högre för tjänstemän än för arbetare. Så stor skillnad har aldrig tidigare uppmätts till tjänstemännens favör.

Från 88 till 68 procent på 17 år

Den fackliga anslutningen nådde sin högsta notering år 1995 då 88 procent av arbetarna och 84 procent av tjänstemännen var fackligt anslutna. Därefter följde en period på drygt tio år då den fackliga anslutningen minskade i långsam takt. År 2006 tog dock nedgången rejäl fart i samband med höjda akasseavgifter.

Efter år 2008 har dock minskningen av den fackliga anslutningen avtagit och för tjänstemännen har en viss återhämtning skett. För arbetare har däremot minskningen fortsatt, men nu åter i ungefär samma takt som åren 1995-2005.

Kvinnor mer fackligt anslutna än män

Kvinnor är fackligt anslutna i högre grad än män. Bland samtliga anställda är 74 procent av kvinnorna och 68 procent av männen fackligt anslutna. Fördelat på arbetare och tjänstemän så är den fackliga anslutningen högst bland kvinnliga tjänstemän. Av dessa är 76 procent fackligt anslutna medan 71 procent av kvinnliga arbetare är det. Lägst facklig anslutning är det bland manliga arbetare, 66 procent, och bland manliga tjänstemän 69 procent.

Stor skillnad mellan äldre och yngre

Den fackliga anslutningen varierar stort mellan olika åldrar. Av ungdomar i åldern 16-24 år med arbetaryrken är endast 36 procent fackligt anslutna. Uppåt i åldrarna ökar dock den fackliga anslutningen raskt och bland de i åldern 45-64 år är 80 procent fackligt anslutna. Skillnaden har dock inte alltid varit så stor mellan äldre och yngre då andelen fackligt anslutna 16-24- åringar i mitten av 1990-talet var så hög som 77 procent. Därefter har andelen mer än halverats till dagens 36 procent.

Skäl att inte vara med i facket – för dyrt, missnöje och ointresse

Den fackliga anslutningen har alltså minskat kraftigt sedan mitten av 1990- talet och ur ett makroperspektiv kan det förklaras med strukturella förändringar, kriser och höjda avgifter till a-kassan. Ur ett mikroperspektiv blir dock svaren helt andra, det vill säga om man frågar individerna själva varför de inte är med i facket. Då är istället de främsta skälen till att inte vara med i facket att det anses vara för dyrt, ointresse eller missnöje med facket. Det framgår av LOs undersökning Röster om facket och jobbet år 2011.

Men de flesta kan ändå tänka sig att bli medlemmar i facket. Av samtliga arbetare som inte är med i facket uppger 57 procent att de kan eller kanske kan tänka sig att bli medlem i facket. Mest positiva är ungdomar då 82 procent av de i åldern 18-24 år kan tänka sig att bli medlemmar.

Lägre avgift och bättre anställningsvillkor vanligaste skälen att bli medlem

Avgörande skäl för de ej fackligt anslutna att bli medlem i facket är om medlemsavgiften blir lägre eller om de får fast anställning eller mer arbetstid. Det är främst ungdomar som anger fast anställning och mer arbetstid som skäl medan medelålders arbetare främst vill ha lägre avgift för att bli medlem. Även konflikt med arbetsgivaren, risk för arbetslöshet eller om facket arbetade på annat sätt är relativt vanliga skäl.

Läs mer i rapporten ”Facklig anslutning år 2012”.