Olika välfärdsmodeller
- Det finns olika modeller för hur man
organiserar välfärdslösningar på arbetsmarknaden i industrivärldens länder.
Exempelvis har konservativa länder som Tyskland, Belgien och Nederländerna valt
en idealtypisk modell. Marknadsliberala länder som Storbritannien,
Australien och USA har valt en annan modell och den nordiska modellen, som
bland annat Sverige, Danmark och Norge har, är ytterligare en modell. I den
danska forskaren Gøsta Esping-Andersens efterföljd brukar man därför tala om
tre olika sätt att organisera ett lands välfärd på: ett konservativt, ett
marknadsliberalt och ett nordiskt.
- I det konservativa eller
korporativa systemet är tilltron till marknadslösningar låg. I stället
organiseras försäkringsskyddet på arbetsmarknaden av olika parter
(korporationer). Modellen ger ekonomisk trygghet åt löntagarna men bevarar
statusskillnader och familjemönster. Den offentliga sektorn är begränsad,
löneskillnaderna måttliga och sysselsättningen är låg.
- I den marknadsliberala modellen ges
befolkningen ett grundskydd genom statsadministrerade obligatoriska
försäkringar. Ersättningarna är behovsprövade och så modesta att de ofta
måste kompletteras med privata försäkringar. Modellen ger låg ekonomisk
trygghet och liten omfördelning. Den offentliga sektorn är liten,
löneskillnaderna stora och sysselsättningen hög.
- Den nordiska modellen har generella
offentliga försäkringssystem med både inkomsttrygghet (sjukförsäkring) och
grundtrygghet (garantipension). Modellen bygger på allianser
mellan arbetarklass och medelklass, ger stor ekonomisk trygghet och en
omfattande omfördelning. Den kännetecknas av stor offentlig sektor, små
löneskillnader och hög sysselsättning.
Rapporten Grädde på moset? De
kollektivavtalade försäkringarnas omfattning på den svenska
arbetsmarknaden (pdf)
Läs mer
Sammanfattning av rapporter som tagits fram av LOs
välfärdspolitiska utredning (pdf)