Hoppa till innehållLOs viktigaste synpunkter
- LO anser att Riksbanken var för passiv
under 2012 och 2013 och att penningpolitiken borde ha varit betydligt mer
expansiv. LO anser att strategi att hålla reporäntan högre än vad som kunde
motiveras utifrån inflation och resursutnyttjande för att försöka begränsa
hushållens skuldsättning inte var förenlig med Riksbankens uppdrag om
prisstabilitet.
- LO anser att utvärderingen borde ha
behandlat samspelet mellan penningpolitiken och lönebildningen.
- LO anser att frågan om vad som bör vara
penningpolitikens mål är den viktigaste problematiken i utvärderingen. LO
tolkar utvärderingens syn som pekandes mot ett stort och öppet mandat. Det
synes vara svårt att förena med kravet på ett tydligt ramverk. Därtill flyttas
fokus från inflationsmålet vilket riskerar att försvaga målets roll som ankare
i lönebildningen.
- I rapporten Vägen till full
sysselsättning och rättvisare löner till LOs kongress 2016 föreslås att Riksbankens mandat för penningpolitiken ska förtydligas till att vara: att
stabilisera såväl inflationen runt inflationsmålet som arbetslösheten runt en långsiktigt hållbar
nivå.
- LO anser inte att definition och
siffersättning av inflationsmålet är en uppgift för politiken. Det bör vara
Riksbankens ansvar. LO menar att det kan vara rimligt att formellt fastställa
inflationsmålet i termer av KPIF-inflationen om det förbättrar transparensen
och trovärdigheten för penningpolitiken.
- LO anser att den demokratiska kontrollen
och utvärderingen av Riksbanken ska skärpas.