Håll dig uppdaterad!
Prenumerera och få nyheter, berättelser och uppdateringar som berör dig.
Sveriges jämställdhetsbarometer är LOs årliga jämställdhetspolitiska rapport. Den utgår från en facklig feministisk analys för att beskriva hur både klass och kön påverkar villkoren i arbetslivet och samhället i stort.
I årets jämställdhetsbarometer står arbetslivet i centrum. Framför allt effekterna av olikheter mellan kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken på de ekonomiska villkoren, livet ut. Det viktigaste sammantagna resultatet är att det fortfarande finns mycket stora klass- och könsskillnader i arbetslivet. Nästan oavsett vilket område vi kartlägger, anställningsvillkoren, lönerna, arbetsmiljön och pensionerna, har kvinnor i arbetaryrken de sämsta villkoren och män i tjänstemannayrken de bästa. Män i arbetaryrken och kvinnor i tjänstemannayrken placerar sig oftast mitt emellan, och har många gånger ganska likvärdiga villkor.
I den statistik som vi har tagit fram gällande nyblivna pensionärer hade kvinnor som varit anställda i arbetaryrken den lägsta totala pensionen, i genomsnitt 16 100 kronor i månaden före skatt. Högst total pension hade män som varit anställda i tjänstemannayrken, 33 200 kronor i månaden (före skatt). Mer än dubbelt så mycket som kvinnor i arbetaryrken. Däremellan placerade sig män som varit anställda i arbetaryrken och kvinnor som varit anställda i tjänstemannayrken, med genomsnittliga totala pensioner på 20 100 kronor och 23 100 kronor i månaden före skatt.
Nästan hälften, 45 procent, av kvinnor som före pensioneringen var anställda i arbetaryrken hade någon garantipension. Det beror på att deras inkomstpension inte har blivit mer än högst 12 500 kronor. Andelen som har någon garantipension är betydligt lägre bland övriga: 18 procent bland män i arbetaryrken, 14 procent bland kvinnor i tjänstemannayrken och 5 procent bland män i tjänstemannayrken.
Arbetslivet är kort sagt både ojämställt och ojämlikt och pensionerna är en spegling av det. Det viktigaste för att uppnå jämställda och jämlika pensioner är att kvinnor och män har bra jobb med bra löner och en hållbar arbetsmiljö som gör det möjligt att jobba ett helt arbetsliv. Det är också viktigt med förbättringar kopplade till själva pensionssystemet.
Vissa skillnader i anställnings- och arbetsvillkor är särskilt betydelsefulla för pensionen. Deltidsarbete såväl som tidsbegränsade anställningar är framförallt koncentrat till kvinnodominerade arbetaryrken. Nästan hälften av kvinnorna arbetar deltid och den viktigaste orsaken är att det saknas heltidsarbeten.
Tidsbegränsade anställningar är i särklass vanligast i arbetaryrken, det berör 25 procent av kvinnorna och 17 procent av männen. De är de mest osäkra anställningarna som dominerar. Bara drygt 4 av 10 kvinnor arbetaryrken har den tryggaste formen av anställning, en fast heltidsanställning. Andelen är markant högre bland andra grupper: runt 7 av 10 bland män i arbetaryrken och kvinnor i tjänstemannayrken och drygt 8 av 10 män i tjänstemannayrken har fasta heltider.
Med måttet faktisk månadslön får vi en mer verklighetsnära bild av hur skilda arbetstider (deltider) och lönevillkor slår igenom på kvinnors och mäns arbetsinkomster. Den genomsnittliga faktiska månadslönen för 2018 är 21 360 kronor före skatt för kvinnor i arbetaryrken och 27 435 kronor för män i arbetaryrken. För kvinnor i tjänstemannayrken är den faktiska månadslönen 34 410 kronor och för män 43 750 kronor (före skatt).
Det finns stora skillnader i möjligheten till inflytande och kontroll på arbetet. Kvinnor i arbetaryrken är mer styrda än andra. Var fjärde kan inte alls påverka sin arbetstakt och nära en tredjedel har ingen möjlighet att ta korta pauser under arbetsdagen. Arbetsvillkor som ger möjlighet till utveckling och stimulans är vanligare bland tjänstemän än bland arbetare. Män har i högre grad sådana villkor än kvinnor.
För mer jämställda och jämlika pensioner i framtiden måste förutsättningarna på arbetsmarknaden förändras.
Publicerad: 2020-03-02