Hoppa till innehåll

Vad vi gör i vardagen har betydelse

  • Jämställdhet

Att förebygga mäns våld mot kvinnor handlar inte bara om att agera när något har hänt eller när man känner på sig att någon är utsatt. Det handlar också om hur vi beter oss mot varandra varje dag.

Hur gör vi det pratbart?

Vårt dagliga beteende spelar roll – hur vi pratar med varandra, vilka skämt som accepteras, vilka bilder som sätts upp i fikarummet och hur vi bemöter arbetskamrater som visar tecken på att något är fel.

Det spelar roll att vi pratar om våld, och hur vi gör det. Varje arbetsplats och organisation har ett ansvar att bidra till att våldet upphör. Genom tydlighet, kunskap och gemensamt engagemang kan vi skapa miljöer där våld inte får fäste.

Att lyfta frågan om våld i nära relationer eller mäns våld mot kvinnor i fackliga sammanhang och på arbetsplatser är ett viktigt steg mot förändring. När samtalet hålls på en generell nivå blir det lättare att ta upp, men att närma sig frågan personligt - i mötet med en arbetskamrat eller vän - kan kännas svårt. Det kräver mod, omtanke och kunskap.

Att prata om attityder, kulturer, strukturer och bemötanden på arbetsplatsen kan vara en del att också kunna prata om våld. För har vi en trygg och säker arbetsplats har vi också större förtroende för varandra. Då blir det lättare att prata om även svåra saker.

Hur märker vi att någon är utsatt för våld?

Det finns många tecken som kan tyda på att en person är utsatt för våld, och vår förmåga att uppfatta dem beror ofta på relationen vi har till  personen. Det kan handla om ständiga meddelanden från en partner, förändrade mat- och sömnvanor, social tillbakadragenhet, humörsvängningar, upprepad frånvaro eller fysiska skador som förklaras med olyckor. Det viktigaste är att vi inte ignorerar dessa signaler - vi måste agera. Vi kan hjälpa till genom att själva ta upp det vi sett eller hört.

Att prata med någon man tror kan vara utsatt för våld är svårt, och det finns inget färdigt manus som passar alla situationer. Det är viktigt att ha tålamod - att bygga förtroende i dessa samtal kan ta tid, även om du har en nära relation till personen i andra sammanhang. Den som är utsatt för våld kommer antagligen inte erkänna det när du frågar första gången.

Därför är det så viktigt att visa att man står kvar och finns där för henne när hon är redo. När hon väl är redo är det viktigt att hon får hantera situationen som hon känner blir bäst. Vi kan stötta och finnas till, men vi ska aldrig bära ansvaret för situationen.

Du kan

  • Visa att du uppmärksammar beteendet.
  • Vända dig till arbetsgivaren om du känner att något inte känns rätt.
  • Ställa frågan när det finns utrymme för att ta emot svaret som kan komma. 
  • Lyssna och visa medmänsklighet.
  • Dokumentera vad du observerar.
  • Tipsa om vart hon kan vända sig för hjälp - även om hon förnekar våld.
  • Vända dig till skyddsombudet - de har tystnadsplikt.
  • Göra en oros- eller omtankesanmälan till sociala myndigheter om barn
    är inblandade.

Om du känner på dig att någon utsätter sin partner för våld

Vi har ett gemensamt ansvar att agera när vi misstänker att någon i vår närhet utsätter sin partner för våld. Det handlar om att stå upp för grundläggande värderingar och att bidra till förändring.

Du kan

  • Markera mot nedsättande språk och beteenden i vardagen.
  • Visa att du ser och reagerar på beteendet.
  • Vända dig till arbetsgivaren om du känner att något inte känns rätt.
  • Försök ställa frågor i ett tryggt sammanhang.
  • Lyssna och visa medmänsklighet.
  • Dokumentera vad du observerar.
  • Vänd dig till skyddsombudet - de har tystnadsplikt.
  • Göra en oros- eller omtankesanmälan till sociala myndigheter om barn är inblandade.

Senast ändrad: