Håll dig uppdaterad!
Prenumerera och få nyheter, berättelser och uppdateringar som berör dig.
Löneskillnaderna i EU ökar och lönedumpning är ett växande problem. Därför vill EU-kommissionen införa en gemensam lag om minimilöner. Men i Sverige riskerar det att leda till sänkta löner och LO säger nej. På sikt hotas hela den svenska modellen där fack och arbetsgivare gör upp om lönen i kollektivavtal. Dessutom är förslaget kontraproduktivt för att bygga ett starkt socialt Europa på kollektivavtal.
EU-kommissionen har presenterat ett förslag om lagstadgade minimilöner. Om det går igenom innebär det att makten över lönen flyttas från svenska fack och arbetsgivare till politiken och EUs institutioner. I Sverige och övriga Norden säger både fack och arbetsgivare bestämt nej.
Det är lätt att skriva under på tankarna bakom en gemensam europeisk minimilön. Många länder, framför allt i östra och södra Europa, har ännu tio år efter finanskrisen inte återhämtat sig helt och de sociala påfrestningarna är kännbara. Samtidigt fortsätter löneklyftorna inom EU att öka och rapporterna om lönedumpning och ovärdiga lönevillkor blir allt fler.
För LO är det därför högt prioriterat att lönerna i Europa höjs. Det är inte målet utan metoden som vi motsätter oss. För att stärka arbetarnas trygghet i Europa krävs regler som respekterar alla arbetsmarknadsmodeller, även den svenska där fack och arbetsgivare bestämmer lönen i kollektivavtal.
EU hade också, innan förslaget kom, lovat ett vattentätt skydd av vår modell. Vi noterar att EU-kommissionen försökt lägga till skrivningar som är avsedda att skydda länder där parterna ensamma ansvarar för lönegolven. Vi har noga gått och igenom och analyserat det skydd som föreslås. Vår slutsats är att EU-kommissionen inte alls erbjuder ett vattentätt skydd och det är absolut inte ett undantag för Sverige från direktivets krav. Tvärtom kan vi konstatera att vi nu har ett förslag på bordet som riskerar att ge långtgående negativa inverkningar på självregleringsmodeller som den svenska. Det är också viktigt att komma ihåg att EU-kommissionen aldrig kan ge några garantier, det alltid EU-domstolen som tolkar hur lagar och regler ska följas och erfarenheterna från den så kallade Laval-domen förskräcker.
Det är väl känt att lönerna är högre och löneklyftorna mindre, i länder där lönen regleras i kollektivavtal. I Sverige jobbar nästan 90 procent av alla löntagare på en arbetsplats med kollektivavtal. Det håller även uppe lönerna på företag som inte omfattas av avtalen, vilket har lett till att reallönen har ökat på hela den svenska arbetsmarknaden.
Att kollektivavtal är det bästa sättet att reglera lön på tycker också EU-kommissionen. Kollektivavtal bör uppmuntras. Tyvärr innebär det i lagförslaget stora risker för hela partsmodellen. Förslaget lägger grunden till en EU-rättslig arbetsmarknadsmodell genom de regler som finns rörande kollektivavtal och att staterna ska främja kollektiva förhandlingar. EU tar ett tydligt kliv mot ökad överstatlighet på områden som parterna i Sverige i huvudsak sköter själva. Det skapar en stor osäkerhet om vad parterna fortfarande förfogar över själva nationellt.
Förslaget innehåller också regler om att minimilönenivåerna ska vara rimliga och att en nationell myndighet varje år ska rapportera nivån på de kollektivavtalade lönerna och om de når upp till kravet på rimlighet till Kommissionen. Även detta är helt främmande för vårt system. Lönerna blir rimliga just genom att de förhandlas mellan två jämnstarka parter, fack och arbetsgivare. Det är ingenting som en myndighet ska bedöma.
Med lagstadgade minimilöner är risken stor också att arbetsgivarna skulle hänvisa till minimilönen och inte vilja betala ett öre mer. På så vis riskerar det lönegolv som EU satt att i stället bli ett lönetak.
I Sverige skulle det innebära risk för sänkta lägstalöner. Dessutom skulle intresset för att gå med i facket eller, för arbetsgivarnas del, en arbetsgivarorganisation, minska eftersom politikerna tagit över lönebildningen.
Förslaget innebär att hela den svenska kollektivavtalsmodellen är hotad och därmed också vår nuvarande flexibla och branschanpassade lönesättning. Därför säger även arbetsgivarna nej till lagstadgade detta.
Enligt EU:s grundlag, fördraget, har EU inte ens rätt att lagstifta om löner. Bindande regler för minimilöner skulle dessutom vara ett brott mot det löfte Sverige fick när vi gick med i EU 1994. Nämligen att den svenska kollektivavtalsmodellen skulle vara fredad.
Ytterst handlar rätten om hur vi sätter löner på arbetsmarknaden om demokrati. Att tvinga på ett land en modell där politikerna och staten lägger sig i partsmodellen och lönebildningen underminerar hur vi i Sverige har valt att organisera arbetsmarknaden. Till sist riskerar det att undergräva människors förtroende för hela EU-projektet.
Senast ändrad: 2025-04-03