Håll dig uppdaterad!
Prenumerera och få nyheter, berättelser och uppdateringar som berör dig.
Tio år av löften om att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska har inte infriats. I stället har oenigheten ökat inom LO. Det visar en granskning av avtalsrörelserna 20042013 gjord av frilansjournalisten Anna Danielsson Öberg.
Rapporten visar på ett magert resultat för LO-samordningarnas jämställdhetssatsningar från 2004 till 2013. LO har inte lyckats ena förbunden kring samordningar som förmått att åstadkomma tillräckliga resultat. Efter 2009 har de samordnade förbundsförhandlingarna misslyckats med att få till stånd mer jämställda löner bland arbetare. Anna Danielsson Öbergs genomgång handlar därför om uteblivna framgångar och ett många gånger påtagligt avstånd mellan retorik och utfall.
Anna Danielsson Öberg har gjort beräkningar som visar att de kvinnodominerade LO-förbunden sammanlagt avtalat om mellan sex till sju procentenheter mer i löneökningar än de mansdominerade förbunden under den undersökta perioden. Men då hon sammanställer de faktiska löneökningarna på olika avtalsområden har de extra satsningarna ätits upp av löneglidningen.
Vad hade hänt om inte de kvinnodominerade förbunden med stöd av LOs samordningar kunnat genomdriva högre procentuella avtalade löneökningar än industrinormen?
De krafter som drar i sär mellan både kön och klass ska inte underskattas. Det visar inte minst den kraft som arbetsgivarna, de borgerliga politikerna och stora delar av ekonomkåren just nu lägger på att försöka få LOs kvinnodominerade förbund att sänka sina kollektivavtalade lägstlöner.
Publicerad: