Banverket och Vägverket har medvetet och aktivt arbetat för att pressa kostnaderna för infrastrukturprojekten. Detta medför att huvudentreprenörer som anlitar underentreprenörer med stor andel utländsk arbets-kraft får en stor del av de offentliga upphandlingarna. Den utländska arbetskraften kommer till stora delar ifrån Polen via polska eller ir-ländska bemanningsföretag. Arbetskraften levereras till lågt pris och därav kan underentreprenörerna erbjuda ett billigt pris.
Upphandlingsformerna är oftast totalentreprenader och beställaren tar generellt sett ett begränsat ansvar för huvudentreprenörens upphandlingar bland underentreprenörer. Efter varje upphandling som sker flytt-tas ansvaret för att lagar och avtal efterlevs nedåt i entreprenörskedjan. Ansvaret lämnas därmed till fackliga organisationer och statliga till-synsmyndigheter.
I rapporten framkommer att den svenska lagstiftaren tillämpar en försik-tighetsprincip vid offentlig upphandling där ekonomisk rörlighet sätts framför beaktande av social hänsyn. Denna försiktighetsprincip har bidragit till att förstärka Banverkets och Vägverkets strävan att pressa priserna genom att anta bud med lägsta pris.
Resultatet av upphandlingsprocessen är att cirka 45 procent av arbetskraften är skatte- och/eller avgiftsskyldiga i annat land än Sverige. En stor del av den utländska arbetskraften kommer ifrån utländska bemanningsföretag som i vissa fall av kostnadsskäl väljer att uppträda som ”normala” underentreprenörer till huvudentreprenören. Vid sådana situationer tar huvudentreprenören oftast ansvar för arbetsmiljöarbetet enligt Arbetsmiljölagen. Dock tar huvudentreprenören inget ansvar för anställnings- och levnadsvillkor.
Gästande arbetstagare tycks delvis uppleva att det är oklart vad de kan kräva av sin arbetsgivare. Det finns anledning att ta dessa uppgifter på allvar. Facklig självrannsakan kan behövas. Inom LO utförs ett arbete för att ta fram riktlinjer för utformandet av så kallade utstationeringsavtal. Sannolikt kommer dessa utstationeringsavtal att bidra till att tydliggöra vilka löne- och anställningsvillkor som gäller för gästande arbetstagare
Bemanningsföretagen säljer arbetskraft per timme, vilket innebär att de är känsliga för sådant som påverkar deras egen kostnad för arbetskraf-ten. Företagen agerar inom ramen för vad som är lagligt och söker ständigt att sänka arbetskraftskostnaderna. Ofta innebär detta att de anställer utländsk arbetskraft.
Det finns stora svårigheter med att ta del av den verkliga lönen hos de utländska arbetskraftsleverantörerna. Generellt har den utländska ar-betskraften ett kontrakt som ger en bruttolön på mellan 100-150 SEK per timme. Övertidsersättningar utgår sällan trots att övertidsarbete är vanligt förekommande.
Löneskillnaderna mellan svenska och utländska arbetstagare är stor. Det finns uppgifter som visar på att de utländska arbetstagarna i vissa fall endast har 55 procent av den bruttolön en motsvarande svensk ar-betstagare har. Det som gör löneskillnaden påtaglig är att arbetsgivaren gör avdrag för resor, boende och skatt på brutto- såväl som nettolön. Dessa avdrag gör att arbetstagarna får svårt att veta den verkliga lönen. Företaget kan därmed pressa sina arbetskraftskostnader. Att göra av-drag från lön för boende och resor strider dock mot artikel 3 i EU-direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare. Det förekommer att arbets-givare säger till sina anställda att de måste betala skatt både i Sverige och i Polen. Den löneskillnad vi kan beräkna är att de utländska arbets-tagarna får mellan 55 och 80 procent av den lön per arbetad timme som en svensk arbetstagare får.
Företag med arbetskraft som är skatte- och/eller avgiftsskyldiga i annat land än Sverige kan pressa arbetskraftskostnaderna på flera sätt. Detta ger företagen en konkurrensfördel gentemot företag med svenskregi-strerad arbetskraft. Arbetskraftskostnaderna för utlandsregistrerade före-tag pressas genom att etableringen sker i länder med låga skatter och avgifter, ofta Irland eller Polen. Därifrån utstationeras arbetstagare till Sverige och får bruttolön som i vissa fall kan jämföras med normala svenska bruttolöner. Även om bruttolönen ligger på en jämförbar nivå får det utlandsregistrerade företagen en konkurrensfördel gentemot svenskregistrerade företag just genom lägre skatter och avgifter.
Arbetskraftsleverantörerna visar ytterligare uppfinningsförmåga när det gäller att minska kostnaderna för arbetskraften. I vissa fall skrivs 6-månaderskontrakt med de anställda för att undvika svensk inkomstskatt. Dessutom framkommer det att vissa företag byter namn och organisationsnummer en gång per år. Anledningen till detta är att de vill undvika att bli betraktade som att de har fast driftställe i Sverige.